Translate

torsdag 25 augusti 2016

Brukar ni prata högt med er själva?

Det brukar jag. Inte så att jag pratar och får svar av en inbillad yttre röst, utan så att jag för en verbal monolog med en imaginär andra part var existens jag är medveten om inte finns. Jag gör detta när jag är ensam hemma. Jag talar om mina trauman. Jag för en analys, jag utvärderar argument och anledningar och beteenden, både hos mig själv och hos de som har behandlat mig illa. Jag argumenterar, jag berättar och går igenom de olika händelserna och företeelserna och hur allting sitter ihop. Jag letar efter den röda tråden. Min röda tråd.

En gör så därför att det är ett sätt att få ut upplevelser ur amygdala. När en talar högt om något som en har upplevt så konkretiserar en det på ett sätt som en inte kan göra bara genom tanke, att verbalisera ett problem är att ställa det utanför sig själv och analysera det på ett delvis objektivt sätt; problemet finns nu utanför mig, det är inte en del av mig, jag kan nästan se problemet och vad det består av och på så sätt kan jag bryta ned det i dess beståndsdelar.

Jag pratar inte med mig själv för att få de svar som jag önskar, ofta sker den direkta motsatsen: att jag får svar från mig själv som jag inte hade väntat mig och även svar som jag inte tycker om. Om jag bara höll med mig själv hela tiden så skulle jag ju stagnera totalt.

Det sägs att det är nyttigt att prata högt med sig själv. Det tror jag att det är.
Plötslig ostbågscraving.



utskriven

Så har en gått och blitt "utskriven", ja från Arbetsförmedlingen alltså, inte psyket, ehuru ordet "utskriven" antyder att en har varit institutionaliserad i någon form, vilket ju egentligen stämmer vad gäller Arbetsförmedlingen. Institutionen Arbetsförmedlingen har ägt mig, kontrollerat mig och straffat mig, nu är jag UTSKRIVEN. Hajjar ni? Inte? Nähä. Skit i´t då.

onsdag 17 augusti 2016

Ledsnad är destruktivt. Ilska är konstruktivt.

Kom ihåg det barn.








...

tisdag 16 augusti 2016

Min nya psykolog har ring mig, jag känner lite:



lördag 13 augusti 2016

Om du inte kan tänka på dina tankar så kan jag tänka på att du tänker på mina.

Nu har gårdsmaffian stormöte där ute. De sitter i klunga över sina kaffekoppar och göder varandras bekräftelsebehov genom att tala illa om allt och alla som inte ingår i deras väl utvalda grupp av supremitet. De iakttar i tystnad med stickande ögon. Iakttar och dömer.

Men jag bryr mig inte.

Nej det där var lögn, för om jag inte brydde mig på riktigt då skulle jag ju inte sitta här och författa en text om det, eller hur?

Jag bryr mig på så sätt att det är en obehaglig situation att möta denna tystnad och dessa blickar varje gång som jag går ut genom min port, det är en liten stressfaktor, vidare bryr jag mig på så sätt att det är så väldigt fånigt, en grupp fullvuxna människor har valt ut varandra till att stå över gårdens övriga kreti och pleti som gör allting fel enligt deras mått mätt och de begriper inte själva det infantila i det.

Jag har läst någonstans att intelligens kan mätas i hur många steg som man kan ta ut ifrån sina egna tankar, det vill säga om man har förmågan att kunna tänka på sina egna tankar "utifrån", analysera dem och utvärdera dem och sedan tänka på de tankarna, och så vidare.

Somliga är inte skapta på så vis att de har möjlighet att göra så, tänka på sina egna tankar i flera steg och ur flera synvinklar. Det är ofta sådana som bildar gårdsmaffia.

Nu låter det som om jag själv anser mig vara suprem, hahahahaha, det gör jag verkligen inte, snarare tvärt om, jag är däremot ute och far efter en förklaring till detta beteende som en del ägnar sin tid åt, för att det intresserar mig. Jag inser ju att om man inte har kapacitet att tänka på sina egna tankar, då kan man ju inte rå för det, men är det en ursäkt för att kunna bete sig lågt och larvigt? Nej. Men det är en förklaring.

Mysteriet med dammsugen.

De stora enigmat; dammsugen. E den snäll eller e den dum? Å framför allt; va vill den? Vill den leka eller attackerar den flickan? Å varfö låter den så kånstit?


video

Ööööömm... så här é de; varje gång som du går ut flickan, då kåmmer de in en annan dågg här å ba river ut allt i soppåsen å grejer å ja ba skriker ståpp sluta till den men den ba fortsätter. De e jätteskumt asså ja venne va den kåmmer ifrån eller nånting å saker. Ja låvar, de e sant.




En pusselbit

När jag började arbeta på Kommunen så gick jag under samma villfarelse som majoriteten av befolkningen, de av oss som ej är särskilt insatta i politik etcetera, verkar gå under; att kommunpolitiker är utbildade heltidspolitiker, skolade i just de frågor som de är satta att bestämma över.

Detta visade sig vara fel. Kommunpolitiker är fritidspolitiker och det finns en hierarki i kommunernas nämnder där den mest värda ligger högst upp och det är ju så klart Kommunstyrelsen, sedan kommer de andra nämnderna i fallande ordning och i de nämnder som befinner sig längst ned på stegen, det är där man hittar de fritidspolitiker som blivit över; folk som vill engagera sig politiskt men som inte riktigt vet varför eller vad de vill engagera sig i, de vill bara vara med där det bestäms och få känna känslan av att de är viktiga och betydelsefulla personer med en form av makt, ofta har de heller inte tillräckligt med kunskap eller kapacitet för ändamålet.

De som satt i min nämnd var en samling av detta "bottenskrap" och jag kan ärligt räkna på min ena hands fingrar vilka personer som var där för att bestämma på riktigt och som var insatta, informerade och medvetna, resten var där bara för att höra sin egen röst mala, oftast om saker som inte hade någonting med sakfrågan att göra, det kunde handla om något så betydelselöst som en meningsbyggnad i en text om en remiss rörande bidrag för staketbygge, typ, de pratade för pratandets skull, för att visa att de minsann hängde med i det som hände, de hade ju för guds skull identifierat den där felaktiga grammatiken i tjänsteskrivelsen och de hade även identifierat boven bakom denna ohyggligt skamliga och katastrofala fadäs: nämligen jag, således kunde de gotta sig och känna sig intelligenta och skarpsinnade, för det fanns alltid och äntligen en i rummet som var dummare än de själva och nu kunde de få utlopp för sin enastående intelligens och äntligen slippa strålkastarljuset från den förvisso mycket intelligenta men arroganta, hätska, otrevliga, härskartekniska, nedvärderande ordföranden.

Jag tror att detta var en av pusselbitarna i den kränkande särbehandlingen.

Det här med facebook...

Vissa tar facebook på blodigt allvar, de håller noga koll på vem som lajkar och vem som inte lajkar, vem som kommenterar på enligt dem rätt sätt vilket ofta, för dessa personer, innebär fyrtioelva hjärtsmileys, att inte lajka en kommentar skriven av en sådan person tolkas som en stor förolämpning; en egoistisk uppvisning av total frånvaro av hyfs, de håller också noga koll på vem som addar vem och varför samt vilken relation de har till varandra och det allra största brottet man kan göra enligt dem är att någon defriendar, detta är i nivå med när Judas Iskariot gav Jesus en kyss innan soldaterna arresterade honom i Getsemaneparken, arresterade Jesus alltså, inte Judas.

Andra ser facebook som något mindre allvarligt, som en internetsida där man kommunicerar via digital text och bild snarare än en konkret verklighet, frånvaro av lajks betyder inte någonting särskilt, ett defriendande är trist men uppbringar ingen större reaktion än ett ryckande på axlarna, en kommentar utan hjärtsmileys eller glada, hoppande gubbar är bara en kommentar, etcetera.

När dessa två facebooktyper interagerar, kan det uppstå stora kontroverser emedan den ena sitter och räknar och analyserar och håller reda på facebookhyfs och den andra bara skriver eller är tyst utan att reflektera över andras oskrivna regler, det kan leda till infernaliskt infekterade konflikter.

Så som det gjorde mellan mig och en-viss-person.
Ja men det är väl jättebra om en vill bli ambulanssjukskötare och inte tål att se brutna ben ba:




fredag 12 augusti 2016

Överexponera mera


Men... seriöst? Överexponeringen på hemnet börjar ta sig absurda proportioner. Ser ni trappan? Titta noga till vänster i bild.