2012-08-31
Do it god damnit!
Men seriöst; kan de göra det nån djävla gång i den där boken, I´m exploding over here! Kom igen bonka skiten ur varandra! Eller är det här någon slags vi-ska-vänta-tills-vi-är-vampyriskt-gifta-innan-vi-idkar-samlag?
Please take me tonight you sexy vampire
Baaaaah! Faller djupare in i Twilightromansen!
Buhuhuhu Edward ja vill ha dej i mörkret hos mej tiden den stannar när vi rör vid varran å ska vi bada skumbad å smeka dej varm ja vill åååååh snälla ja gör va som helst ja låvar buhuhuhu!
Närå. Typ.
Buhuhuhu Edward ja vill ha dej i mörkret hos mej tiden den stannar när vi rör vid varran å ska vi bada skumbad å smeka dej varm ja vill åååååh snälla ja gör va som helst ja låvar buhuhuhu!
Närå. Typ.
redovisa
Jag: Gaaaaah! Jag blir galen på det här!
Min kollega och en som satt bredvid henne för upplärning fnissar till bakom rumsdelarskärmen.
- Jag svär, snart kastar jag ut det här genom fönstret!
- Vad gör du för något? frågar rumskollegan roat.
- Redovisar handkassan!
- Går det inget bra för dig?
- Jag hade icke godkänt i ekonomi på gymnasiet så ni förstår kanske graden av min frustration.
Min kollega och en som satt bredvid henne för upplärning fnissar till bakom rumsdelarskärmen.
- Jag svär, snart kastar jag ut det här genom fönstret!
- Vad gör du för något? frågar rumskollegan roat.
- Redovisar handkassan!
- Går det inget bra för dig?
- Jag hade icke godkänt i ekonomi på gymnasiet så ni förstår kanske graden av min frustration.
Varför behöver de alltid k*k?
Jag undrar en sak: varför får kvinnor när de uttalar sig feministiskt i media alltid höra att de bara är i behov av kuk? Vad är det för män som går omkring och tror att dessa kvinnor är bittra gnällkonor och att de bara kan botas genom en ritt på åderpålen? På vilket sätt skulle det hjälpa, menar de? Menar de att detta maskformiga bihang, denna utstickande könsdel är likt en magisk trollstav som förvandlar hysterikor till lugna och timida varelser som accepterar universums ordning och sin ringa och underdåniga ordning i den i förhållande till män? Och om det förhåller sig så; varför använder de då inte sina penisar till större ting, såsom att skapa fred i mellanöstern till exempel?
Hur kan det komma sig att dessa män är så på gränsen till imbecillt fästade vid sina parningsorgan att varje gång en människa med motsatt organ yttrar sig negativt om mansdominering så ska den genast fram och gärna in i detta andra organ? Vad skulle Freud ha sagt om detta, kan man fråga sig?
Man känner andra som man känner sig själv, sägs det, och kanske är det så att dessa män obetvingligen är sammanvuxna i självaste identiteten med sin penis och att de därför på ett tillbakabildat och infantilt manér per automatik tror att alla andra också fungerar likadant?
En intressant fråga är det dock.
Hur kan det komma sig att dessa män är så på gränsen till imbecillt fästade vid sina parningsorgan att varje gång en människa med motsatt organ yttrar sig negativt om mansdominering så ska den genast fram och gärna in i detta andra organ? Vad skulle Freud ha sagt om detta, kan man fråga sig?
Man känner andra som man känner sig själv, sägs det, och kanske är det så att dessa män obetvingligen är sammanvuxna i självaste identiteten med sin penis och att de därför på ett tillbakabildat och infantilt manér per automatik tror att alla andra också fungerar likadant?
En intressant fråga är det dock.
En studie i ickespännande liv.
Tjenis
Det tenderar att bli bokläsande kompanjerat av jordnötsringsätande ikväll. Japp. Precis så tråkig och ickespännande är jag. Inget att skriva i presentationen på match alltså för där har tydligen alla fotvandrat i nya Guineas djungler på en kost av soltrokade marsvin, byggt en bar bakom Niagarafallen samt base-jumpar från Kaknästornet varje lördag morgon. Typ. Ja och så är alla barnlösa, 30+, jurist-egenföretagare-säljare-båtägare någonting samt har som hobby att inreda sitt hem med exklusiva designprylar och 10 000 kronors fondtapeter.
Bitter? Nä. Bara realistisk och icke-falsk. Jag vill inte leva i den världen ens om det erbjöds mig och det är heller inte i den världen jag kommer att finna min kompanjon. Jag ser ned på den världen till och med just för att den är så till den milda grad ängslig och ytlig och det, mina vänner, det är det absolut värsta jag vet. Fast det har ni nog redan fattat gullisar.
Pöss på er så länge.
Det tenderar att bli bokläsande kompanjerat av jordnötsringsätande ikväll. Japp. Precis så tråkig och ickespännande är jag. Inget att skriva i presentationen på match alltså för där har tydligen alla fotvandrat i nya Guineas djungler på en kost av soltrokade marsvin, byggt en bar bakom Niagarafallen samt base-jumpar från Kaknästornet varje lördag morgon. Typ. Ja och så är alla barnlösa, 30+, jurist-egenföretagare-säljare-båtägare någonting samt har som hobby att inreda sitt hem med exklusiva designprylar och 10 000 kronors fondtapeter.
Bitter? Nä. Bara realistisk och icke-falsk. Jag vill inte leva i den världen ens om det erbjöds mig och det är heller inte i den världen jag kommer att finna min kompanjon. Jag ser ned på den världen till och med just för att den är så till den milda grad ängslig och ytlig och det, mina vänner, det är det absolut värsta jag vet. Fast det har ni nog redan fattat gullisar.
Pöss på er så länge.
2012-08-30
Ajj råck
Möte genomfört. Till min stora förvåning gick det galant. Jag rockade, skulle man kunna säga. Och detta inför den nya chefen. 1- 0 till mig. Höhö.
Sanity?
Tydligen är Lady Gaga i stan vilket jag har missat totalt (ja jag är en urtråkig gammal bokläsande stofil) och det jag undrar när jag ser ett inslag på AB om hennes fans hysteri är den ständigt återkommande frågan jag ställer mig varje gång jag ser något liknande rörande en superstjärna:
Hur gör de för att behålla vettet?
Det måste vara oerhört svårt? Att bli dyrkad som en gud eller gudinna och bara genom att vifta med lillfingret få tusentals människor att skrika i beundran - hur gör man då sen när man går av scenen och är en helt vanlig svettandes, bajsandes, mensvärkandes, ensam, hungrig människa av kött och blod? Det måste vara en väldigt svår process att inte förlora greppet om verkligheten och det är väl antagligen därför som så många världsstjärnor knarkar och super; för att det är extremt svårt att balansera att vara en gud men samtidigt en helt vanlig människa.
Men hur gör de som inte drogar?
Hur gör de för att behålla vettet?
Det måste vara oerhört svårt? Att bli dyrkad som en gud eller gudinna och bara genom att vifta med lillfingret få tusentals människor att skrika i beundran - hur gör man då sen när man går av scenen och är en helt vanlig svettandes, bajsandes, mensvärkandes, ensam, hungrig människa av kött och blod? Det måste vara en väldigt svår process att inte förlora greppet om verkligheten och det är väl antagligen därför som så många världsstjärnor knarkar och super; för att det är extremt svårt att balansera att vara en gud men samtidigt en helt vanlig människa.
Men hur gör de som inte drogar?
2012-08-29
50 miljoner!
En laboratorieman på ett program sa nyss att en killes spermieprov på 1 milliliter innehöll 50 miljoner spermier.
Holy shit!
En milliliter!
Femtio miljoner små gynnare i en milliliter!
Backträning!
Check!
Det var ju jätteroligt, det gjorde fruktansvärt ont men det var kul.
ja jaaaaaaa förlåt för den Anja Perssonska hurtfriskheten jag stör mig också på det men det är svårt att beskriva att ett träningspass är roligt på mitt gamla vanliga cyniska sätt (hehe)
Ser fram emot morgondagens extrema träningsvärk
*stryper mig själv med en affisch föreställande frukt med texten "frukt är naturens godis!"*
Det var ju jätteroligt, det gjorde fruktansvärt ont men det var kul.
ja jaaaaaaa förlåt för den Anja Perssonska hurtfriskheten jag stör mig också på det men det är svårt att beskriva att ett träningspass är roligt på mitt gamla vanliga cyniska sätt (hehe)
Ser fram emot morgondagens extrema träningsvärk
*stryper mig själv med en affisch föreställande frukt med texten "frukt är naturens godis!"*
Dvärghand!
Tricket är att få på naglarna någorlunda rakt och det dessutom utan att limma ihop de övriga fingrarna och eftersom jag är allmänt "sprittig" klumpig så förstår ni ju att det var just det jag gjorde. Limmade ihop de andra fingrarna i varandra alltså. Det gör ont att slita loss dem kan jag meddela.
Tycks?
Min hand ser ut som en lustig dvärghand på bilden av någon konstig anledning! Det ser ganska naturligt ut men i verkligheten känns det som om jag plötsligt har fått långa absurda Draculanaglar, som i Bram Stokers (stavning?) film "Dracula" ni vet? Och jag undertrycker ett behov att dölja hnderna i ärmarna, vilket förstås inte var poängen med detta!
När jag skriver nu låter det som när en sekreterare i en amerikans film skriver, ni vet och jag har ingen känslel i fingertopparna där jag har fått en massa lim Håhå jaja.
Man.
Det ringde en karl i morse när jag var på ett ganska moloket humör och orerade något om hur han blev omkringkopplad i växeln och att jag visst var ansvarig för det han sökte för det hade man sagt till honom och man hade gett honom mitt nummer, när jag pedagogiskt förklarade att det inte alls var jag som hade det han efterfrågade orerade han vidare om att det var det visst för man hade gett honom den informationen och när jag frågade vem denna man var så fick jag inget svar varpå jag sa:
- Vem denna man än är så är man felinformerad.
Då fick jag en orering om hur ointelligenta vi var och då blev jag ledsen så där som man kan bli när någon främling är extremt otrevlig på ett elakt sätt trots att MAN inte har något med saken att göra, MAN har bara råkat vara den som svarade i luren eftersom alla andra inte gör det.
Han hörde det nog för han började plötsligt be om ursäkt och han var inte arg på mig, han var arg på systemet och bla bla bla.
Tja. Jahapp. Så vet ni det.
- Vem denna man än är så är man felinformerad.
Då fick jag en orering om hur ointelligenta vi var och då blev jag ledsen så där som man kan bli när någon främling är extremt otrevlig på ett elakt sätt trots att MAN inte har något med saken att göra, MAN har bara råkat vara den som svarade i luren eftersom alla andra inte gör det.
Han hörde det nog för han började plötsligt be om ursäkt och han var inte arg på mig, han var arg på systemet och bla bla bla.
Tja. Jahapp. Så vet ni det.
Det VAR bättre förr. På radio i alla fall.
Min rumskollega är inte här idag vilket innebär att jag kan lyssna på radio utan att störa fast det som händer är att jag blir störd för radio nu är inte som radio förr ty det spelas exakt samma låtar om och om och om igen tills jag vill slita av mig öronsnibbarna i purt ursinne. Närå. Men jag blir irriterad, om ni hajjar tugget. Jag har läst någonstans att radiokanalerna har satt i system att göra just så; spela samma låtar i en oändlig slinga, varför kan jag inte återge på ett intelligent sätt för jag minns inte riktigt men kontentan av det hela var ju såklart att de tjänar på det.
Kommer med nostalgi i sinnet ihåg radio för energi oo-oh radio number one! och det var verkligen radio number one för det spelades alla de senaste låtarna och gamla goingar i en ständigt varierande rutin.
Kommer med nostalgi i sinnet ihåg radio för energi oo-oh radio number one! och det var verkligen radio number one för det spelades alla de senaste låtarna och gamla goingar i en ständigt varierande rutin.
tack min hjärna!
...och nu har fem myror är fler än fyra elefanter ersatts av det här:
kommer du ihåg va vi gjorde förra sommarn, kommer du i håg när vi bada i havet, kommer du ihåg alla fiskar som simmade runt!¨
Det var någon slags dokumentär-barnprogram om en pojke med downs syndrom, om jag inte minns fel? Joppes värld eller någonting sådant, kan det ha hetat så?
kommer du ihåg va vi gjorde förra sommarn, kommer du i håg när vi bada i havet, kommer du ihåg alla fiskar som simmade runt!¨
Det var någon slags dokumentär-barnprogram om en pojke med downs syndrom, om jag inte minns fel? Joppes värld eller någonting sådant, kan det ha hetat så?
Honungsprutt.
Jag står i fikarummet och försöker att få ur det sista ur en honungsflaska i min thékopp så att det uppstår ett litet pruttljud varje gång jag trycker.
Kollega tittar dit: Jaha, det var inte ketchup som pruttade den här gången.
Jag: Nej. Det var honungsprutt.
Kollega tittar dit: Jaha, det var inte ketchup som pruttade den här gången.
Jag: Nej. Det var honungsprutt.
Tydligen.
Jag ska tydligen backträna ikväll. Känner mig inte direkt upplagd för ändamålet men det måste väl göras tänker jag.
Sedan planerar jag att limma dit lösnaglar. Jag vet inte varför jag plötsligt blev så sugen på att göra det, det hör inte riktigt till min natur, antar att jag har fått en släng av grilie-feel.
Sedan planerar jag att limma dit lösnaglar. Jag vet inte varför jag plötsligt blev så sugen på att göra det, det hör inte riktigt till min natur, antar att jag har fått en släng av grilie-feel.
2012-08-28
Inget svar.
Jag har inte hört något från paret som var och kollade på min lägenhet, de skulle kolla på en annan trea först innan de bestämde sig sa de. Nu börjar jag återigen landa tillbaka i tanken att bo kvar.
Jag är världens mest veliga människa ska ni veta.
Jag vill dock förändra några saker i möblemanget och göra det mindre kalt och mer 2hemma" liksom om ni fattar och jag vill göra det nuuuuuuuuuuuuuuuuuu! men man kan inte bara rusa åstad och köpa möbler för pengar man inte har. Liksom.
Jag är världens mest veliga människa ska ni veta.
Jag vill dock förändra några saker i möblemanget och göra det mindre kalt och mer 2hemma" liksom om ni fattar och jag vill göra det nuuuuuuuuuuuuuuuuuu! men man kan inte bara rusa åstad och köpa möbler för pengar man inte har. Liksom.
Allvarligt!
Nu vill jag inte ha 5 myror är fler än 4 elefanter i hjärnan längre! *dunkar huvudet hårt mot en cemetvägg*
Hjälp mig hajja en grej
Varför i allsindar rapporterar tv 4 om en orkan i USA med utsänd utrikesreporter som vore det i själva verket en orkan i Halland? Vi är inte USA´s 51:a delstat och det är ytterst pinsamt enligt min enkla mening att vissa, bland andra tv 4, tycks anse det. Man rapporterar vidare så gott som dagligen om delstatsvalen - jaha? Jag menar inte att man inte ska rapportera jag menar att det tar uppseendeväckande mycket utrymme i etern och jag undrar varför då? Det är, återigen, inte delstatsval i den 51:a staten?
2012-08-27
Wow
Artikel på familjeliv.se:
"Hej!
Jag är en kille på 43 år som har två flickor och en 18-åring från tidigare förhållande.
Jag är gift sedan fyra år och tillsammans sen 11-12 år med en jättesnygg 38 åring. Jag tränar och tar stor del i den dagliga logistiken men hämtning och matlagning med mera. Jag är social med mycket vänner. Men jag mår bra av att dricka vin eller öl när jag känner mig nöjd med livet och vädret är fint och vi kanske grillar, men även när jag är ensam med barnen och känner mig uttråkad. Jag skulle nog kunna dricka alkohol tre till fyra dagar i veckan.
Jag blir aldrig kanonfull, det går aldrig ut över barnen, eller vardagen. Men min fru blir alltid ilsken när jag dricker.
Hennes mamma har haft alkoholproblem under nästan hela hennes liv och hon är i princip emot förtäring av alkohol utanför en planerad fest.
Hur går jag vidare, är jag bara "uttråkad" eller alkoholist?
/Mats"
Svar från "terapeuten familjeliv.se:
"Hej!
Om en i ett förhållande upplever ett problem så blir det ett gemensamt problem. Även om det är så att din fru är känslig för alkohol eftersom hennes mamma haft problem så behöver du ändå ta hänsyn till det för annars tär det på er relation. Ni behöver hitta en nivå på alkoholkonsumtion som är ok för er båda. Du skriver också att du dricker när du känner dig uttråkad och när action uteblir. Då kanske alkoholen fyller en funktion för dig, en slags medicinering. Du skulle kunna kontakta en alkoholmottagning för att få råd om din alkoholkonsumtion. Det kan vara bra om ni tillsammans går dit och får samma information så att ni inte hamnar i någon konflikt efteråt. Det är som sagt även er relation som är viktig.
Hälsningar Gerd Elliot, parterapeut på Familjeliv.se"
"Hej!
Jag är en kille på 43 år som har två flickor och en 18-åring från tidigare förhållande.
Jag är gift sedan fyra år och tillsammans sen 11-12 år med en jättesnygg 38 åring. Jag tränar och tar stor del i den dagliga logistiken men hämtning och matlagning med mera. Jag är social med mycket vänner. Men jag mår bra av att dricka vin eller öl när jag känner mig nöjd med livet och vädret är fint och vi kanske grillar, men även när jag är ensam med barnen och känner mig uttråkad. Jag skulle nog kunna dricka alkohol tre till fyra dagar i veckan.
Jag blir aldrig kanonfull, det går aldrig ut över barnen, eller vardagen. Men min fru blir alltid ilsken när jag dricker.
Hennes mamma har haft alkoholproblem under nästan hela hennes liv och hon är i princip emot förtäring av alkohol utanför en planerad fest.
Hur går jag vidare, är jag bara "uttråkad" eller alkoholist?
/Mats"
Svar från "terapeuten familjeliv.se:
"Hej!
Om en i ett förhållande upplever ett problem så blir det ett gemensamt problem. Även om det är så att din fru är känslig för alkohol eftersom hennes mamma haft problem så behöver du ändå ta hänsyn till det för annars tär det på er relation. Ni behöver hitta en nivå på alkoholkonsumtion som är ok för er båda. Du skriver också att du dricker när du känner dig uttråkad och när action uteblir. Då kanske alkoholen fyller en funktion för dig, en slags medicinering. Du skulle kunna kontakta en alkoholmottagning för att få råd om din alkoholkonsumtion. Det kan vara bra om ni tillsammans går dit och får samma information så att ni inte hamnar i någon konflikt efteråt. Det är som sagt även er relation som är viktig.
Hälsningar Gerd Elliot, parterapeut på Familjeliv.se"
Kall.
Jag kan inte bli varm idag det hjälper inte vad jag än gör, jag har bälgat i mig hett thé med honung, hållt händerna under varmt rinnande vatten i handfatet, svept in mig i en fleecefilt, ätit varm mat. Inget resultat. Jag vill åka hem, krypa in, kika ut genom ett litet hål på tv-skärmen där på andra sidan rummet och andas.
Skrik.
När kopiatorn tror att den missar ett papper eller när den tror att den håller på att knöggla ihop ett papper till en fin liten girlang så avger den ett högt och nästan mänskligt tjut som skrämmer slag på en.
Gnägg.
Jag vet att jag förmodligen borde visa framfötterna och ta initiativ så att den nya chefen noterar min entusiasm men jag är oförmögen att göra så. Vill inte. Orkar inte gnugga fram ens en liten, liten gnista av engagemang, inte ens en falsk gnista. Jag. Bryr. Mig. Inte. Jag förhåller mig totalt ointreserad. Och det är fortfarande ingen som kan tala om för mig hur det blir med de 60 % som saknas i min tjänst. Kanske därför.
Utedusch.
På väg till kalaset regnade, nej förlåt, det duschade ned väta från himlen i oresonliga mängder och vi var sena till bussen och sprang genom veritabla sjöar av kallt regn och jag förlorade behärskningen både en och tre gånger och skrek högt och argt. För detta skäms jag men jag är blott mänska även trots att jag innehar moderskapsroll.
Med strumpor klafsande av väta och rinnande näsor, droppande hår och kippande vattenskor anlände vi till kalaset.
Och likadant anlände vi senare hem, fast, om möjligt, ännu blötare. Som hade vi tagit en liten simtur med kläderna på i all stillhet.
Med strumpor klafsande av väta och rinnande näsor, droppande hår och kippande vattenskor anlände vi till kalaset.
Och likadant anlände vi senare hem, fast, om möjligt, ännu blötare. Som hade vi tagit en liten simtur med kläderna på i all stillhet.
Hon kröp ned i en fleecefilt och försvann,
Jag vill inte vara här, jag vill inte att någon ska titta på mig, jag vill inte att någon ska prata med mig ty jag har 0 % lust att föra mungiporna uppåt och ännu mindre lust att framställa glada och serviceinriktade ljud. Jag vill krypa ned under min fleecefilt och gömma mig för den barska, fuktiga och iskalla världen.
2012-08-26
Helgen i bilder.
Himmel/hav.
Ljuset börjar anta höstens kalla ton.
Ego ego ego ego ego egooooo
Min son kommenderar vägval. Som alltid.
Jag undrar om någon verkligen brukar sitta på denna övervuxna bänk.
Söndag.
Det är söndag. Det regnar och molnen ligger blytunga över en blöt värld. Min son sitter under en filt och tittar i en bok. Sedermera skall vi på kalas. *ryser* Jag gillar inte kalas. Jag är inte den föräldratypen. Ja alltså för min son arrangerar jag ju så klart hans kalas och upprätthåller en god min eftersom jag älskar honom men egentligen lider jag. Hur som.
På torsdag är det det första kvällsmötet för hösten. Jag har en järnklump i magen för det innebär total förnedring nästan uteslutande varenda gång. Fast den här gången har jag Atarax. Och min nya chef.
På torsdag är det det första kvällsmötet för hösten. Jag har en järnklump i magen för det innebär total förnedring nästan uteslutande varenda gång. Fast den här gången har jag Atarax. Och min nya chef.
2012-08-25
Fängelse och vård är samma sak.
Angående den där frågan om fängelse eller vård som alltid kommer upp när det handlar om gärningsmän såsom Breivik exempelvis, alltså, förstår folk inte att det är i princip samma sak? Det är inget djävla all inclusive spa på rättspsyk, tro mig. Det är som ett fängelse fast med galningar.
Jag förstår att det folk reagerar på är att gärningsmannen ska straffas och straffas det gör man i fängeslet men rättspsyk är också ett fängelse fast man får vård där.
Eller är det just vården de har något emot? Att gärningsmännen inte ska ha vård alltså? Att någon som mördat i rageing psykos inte ska få hjälp att komma ur den? Konstigt.
Nu säger jag inte att Breivik är i psykos för det är han inte, tro mig, jag är expert inom det området jag har levt med en sådan i 3 år och bla bla bla ni vet.
Jag förstår att det folk reagerar på är att gärningsmannen ska straffas och straffas det gör man i fängeslet men rättspsyk är också ett fängelse fast man får vård där.
Eller är det just vården de har något emot? Att gärningsmännen inte ska ha vård alltså? Att någon som mördat i rageing psykos inte ska få hjälp att komma ur den? Konstigt.
Nu säger jag inte att Breivik är i psykos för det är han inte, tro mig, jag är expert inom det området jag har levt med en sådan i 3 år och bla bla bla ni vet.
2012-08-24
Mitt undermedvetna borde vara in movie business.
Nattens shenanigans från det undermedvetna:
Det var en jättestor offentlig simbassäng där massor av folk badade. Till denna anläggning hade man hyrt in som ett slags somamrjippo ett par delfinskötare med tillhörande delfiner. Dessa delfiner släppte de bara på mitt bland det badande folket. Det var förstås inget konstigt med det alls i det undermedvetnas värld, alla gick helt enkelt bara upp ur poo...
Det var en jättestor offentlig simbassäng där massor av folk badade. Till denna anläggning hade man hyrt in som ett slags somamrjippo ett par delfinskötare med tillhörande delfiner. Dessa delfiner släppte de bara på mitt bland det badande folket. Det var förstås inget konstigt med det alls i det undermedvetnas värld, alla gick helt enkelt bara upp ur poo...
len och lät delfinerna simma. Skötarna simmade med delfinerna, lika snabbt, under vattnet.
En av skötarna var ljust blond och kom från öststaterna, han började visa intresse för mig, jag kände detsamma men trodde att han var gift därför gjorde jag ingenting (heder åt mig även i drömmens värld!! ;) ) men plötsligt en dag ringde han mig och bjöd ut mig och han var inte gift.
Vi skulle gå på dejt men han var jättesen och jag trodde att han bangat men så kom han och sa att en av delfinerna som hette Petra hade bitit honom för att den känt att han var intresserad av mig, därför var han sen och hade ett stort, vitt sår på ena armen.
Delfinskötare? Från öststaterna? Petra?
En av skötarna var ljust blond och kom från öststaterna, han började visa intresse för mig, jag kände detsamma men trodde att han var gift därför gjorde jag ingenting (heder åt mig även i drömmens värld!! ;) ) men plötsligt en dag ringde han mig och bjöd ut mig och han var inte gift.
Vi skulle gå på dejt men han var jättesen och jag trodde att han bangat men så kom han och sa att en av delfinerna som hette Petra hade bitit honom för att den känt att han var intresserad av mig, därför var han sen och hade ett stort, vitt sår på ena armen.
Delfinskötare? Från öststaterna? Petra?
En luddmaskin.
- Mamma?
- Ja?
- När man ha ludd i håret då måste man ta bårt de me en maskin.
- Jaså?
- Ja, en luddmaskin.
- Ah.
- Ja?
- När man ha ludd i håret då måste man ta bårt de me en maskin.
- Jaså?
- Ja, en luddmaskin.
- Ah.
2012-08-23
rolit
Min fd. chef fick mig att skratta högt idag. Efter ett formellt möte där han fick kritik för att han hade missat bokstaven S i en rubrik och jag på vägen ut viskade till honom: "Du? Glöm nu inte att du missade ett S!" och han svarade yttesrt sarkastiskt: "Jag vet, det är hemskt, helt fruktansvärt
Brunnberg. Ja herregud, vilket intorkat urtidsskinn.
Wow. Jag trodde i min enfald att såna här dinosaurier var utdöda sedan länge men jag hade fel. Jag blir inte särskilt upprörd dock, jag tänker bara "jaja han bevisar bara sin egen dumhet klart och tydligt för alla att se" och suckar nöjt över det faktum att Brunnbergs generation snart går ur tiden. Det som däremot finns att vara upprörd över är huruvida män och kvinnor som har haft Brunnbergar till pappor har ärvt deras underutvecklade åsikter.
Mansgris
Mansgris
Är det bara jag?
Är det bara jag eller har klimatet blivit hårdare inom det kommunala resandet? Blev tacklad av hela 4 hårda väskor under loppet av 10 minuter.
2012-08-22
Mesigt.
Ånyo en kväll på Atarax i väntan på mitt kära älskade Lergigan my precioussss
Närå.
Atarax är, för er ovetande, även det ett antihistamin, alltså en allergimedicin egentligen, som har en lugnande och sövande effekt men jag säger så här; Atarax är som en fis i vinden. Jag sover inte bättre, blir inte lugnare, det enda som händer är att jag dagen efter blir seg som en elefant och trög som en långtradarchaffis, and thats about all. Mesigt! Tog 4 i går men näe. Likt förbannat sover jag ytligt.
Närå.
Atarax är, för er ovetande, även det ett antihistamin, alltså en allergimedicin egentligen, som har en lugnande och sövande effekt men jag säger så här; Atarax är som en fis i vinden. Jag sover inte bättre, blir inte lugnare, det enda som händer är att jag dagen efter blir seg som en elefant och trög som en långtradarchaffis, and thats about all. Mesigt! Tog 4 i går men näe. Likt förbannat sover jag ytligt.
GAAAH!
Alltså seriöst, funderar på att kontakta en hjärnkirurg för att låta operera bort centrat för att minnas musik ty jag fann mig själv i jobbhissen packad med folk, högt nynnande *do do do do doddo doddo do do do do do doddo doddo doo (hör Angry birds-musiken)*
Nya ord
- Sjukhusstressad
Som i: "Jag ligger på sjukhus och är så sjukhusstressad". - Omkringbollningsprocess
Som i: när en fråga eller ett ärende bollas från instans till instans utan att någonting händer i sak.
Tönternas gigant jobbar hårt för brödfödan!
Jaha. Jobbar han? Med vadå? Att hälsa på företag och gymnasieskolor?
Hard working
Hard working
Geni.
Man känner sig som ett djävla geni när man hittar en felhänvisning i en delegationsordning höhö hehe haha hohohohoho!
Fredag.
Ont i nacken ont i huvudet ont i tröttet (?) men nu har jag ringt VC! På fredag fick jag tid så nu djävlar ska det sovas! Det var inga konstigheter öht och jag mötte inget dömande heller.
Varför visade jag min son angry birds?
Ånyo en dag med Angry birds-låten i huvudet har randats *för långsamt och målmedvetet ett brinnande ljus mot ena örat*
2012-08-21
Blö.
Jag känner mig sjuk av trötthet och utmattning och nej jag har inte ringt vårdcentralen än för jag drar mig för det liksom en katt drar sig för ett tvingande bad, jag spänner ut klorna och klöser mig fast i mattan meeeeeeeeeuuuuuuuuuuuuuuw!
Närå. Det är bara det att jag hatar att ringa om mediciner. HATAR. Jag känner mig som jag antar att en pundare känner sig när den ringer och ber om en sista sil, snälla, snälla bara en sista sen ska jag sluta jag lovar!
Närå. fast lite så. Jag tänkte till och med på bussen hem att tänk om de, vårdcentralen, tror att jag är knarkare, sen tänkte jag att varför skulle de tänka det? Då har de ju extremt bristande kunskaper om sina egna medikament i såna fall ty det jag efterfrågar är ett antihistamin, inte ett opium.
Det handlar nog egentligen om mina egna fördomar inför mig själv, att jag måste be om hjälp för en sådan enkel liten sak, det bär mig emot, jag anser väl på någon liten plats i den där grå massan inuti kraniet att jag bör tiga still i kyrkan och uthärda. Typ.
Närå. Det är bara det att jag hatar att ringa om mediciner. HATAR. Jag känner mig som jag antar att en pundare känner sig när den ringer och ber om en sista sil, snälla, snälla bara en sista sen ska jag sluta jag lovar!
Närå. fast lite så. Jag tänkte till och med på bussen hem att tänk om de, vårdcentralen, tror att jag är knarkare, sen tänkte jag att varför skulle de tänka det? Då har de ju extremt bristande kunskaper om sina egna medikament i såna fall ty det jag efterfrågar är ett antihistamin, inte ett opium.
Det handlar nog egentligen om mina egna fördomar inför mig själv, att jag måste be om hjälp för en sådan enkel liten sak, det bär mig emot, jag anser väl på någon liten plats i den där grå massan inuti kraniet att jag bör tiga still i kyrkan och uthärda. Typ.
3 observationer i centrum
- Jag ser ut som ett tvättäkta socialfall idag.
- Den anorektiska kvinnan från mina kvarter var där. Hennes utstråling osar av kvävande ångest och kinderna är håliga och huden spänd som över ett kranium helt utan fett, vilket ju är fallet. Hon berör mig denna kvinna. Hon klär sig i stora pösiga kläder för att det inte ska synas att hon är ett skelett eller kanske för att hon fryser så. Jag försöker ge henne en vänlig blick och jag hoppas att hon inte missuppfattar den. Jag vill ta henne i mina armar och säga "Jag vet hur oerhört svårt livet kan vara men Du är värd så mycket mer än det här"
- En kristen kvinna sa till en man utanför systemet: "Jesus kommer snart då slipper du allt lidande" hon lät lika saklig och tvärsäker som någon som säger "Det är aktuellt på ettan ikväll" eller "Jag ska steka köttfärs" jag tänkte att hon tyvärr lär bli besviken och att jag undrar vad hon kommer tänka den dag hon ligger för döden och han fortfarande inte har kommit. Hon satt på samma busshållplats som mig sedan och jag såg att hon inte hade alla hästar hemma. Inte på grund av det där med Jesus utan på grund av att hon... tja nog inte hade alla hästar hemma, ett vältränat öga som mitt ser det nästan direkt på en sjuk människa.
2012-08-20
Min lille.
Min lille är här och livet känns åter fyllt av mening. Inte så att jag ligger i fosterställning i badkaret med rakbladet inom räckhåll veckorna han inte är här, mer så att jag blir tom och att allting får en trist och ledsen beläggning, som om mitt hjärta var utlånat och när han kommer tillbaka då är odrningen återställd, hjärtat på plats och tomheten är fylld av ljus.
Förstår ni då hur svårt det är att vara utan sitt barn varannan vecka? Innan jag själv fick barn tyckte jag att det var urlöjligt; vadå inte klara sig utan ungen?? Det är ju drömmen att bara ha den varannan vecka!Ack ja. Så ung. Så oerfaren.
Förstår ni då hur svårt det är att vara utan sitt barn varannan vecka? Innan jag själv fick barn tyckte jag att det var urlöjligt; vadå inte klara sig utan ungen?? Det är ju drömmen att bara ha den varannan vecka!Ack ja. Så ung. Så oerfaren.
2012-08-19
It´s all in the mind.
Jag och gruppen jag var där med kom till zinkens redan vid halv 8, 2 timmar före första startgrupp med andra ord. Det var långtråkigt och kyligt att vänta och jag blev utanför eftersom jag inte kände de andra förutom en, de var dessutom killar allihop och killar/tjejer i grupp ja det blir en viss jargong som man hamnar utanför om man råkar vara av motsatt könstillhörighet, alltså inte snuskprat eller så bara i allmänhet, men ni fattar säkert.
Alla killarna startade i grupperna 1A till 1C och jag grupp 5A... Jag hade inte riktigt väntat mig att det skulle skilja en hel timme mellan våra fållstarter och jag stod och frös i min fålla i 45 minuter, surare och surare för varje minut som gick, när klockan blev 22:20 beslöt jag att näe ni skiter jag i det här!! För jag visste att min kompis högst troligen redan hade gått i mål och hade då cirkus en timmes väntetid på mig!
Så jag lämnade fållan och gick in på en bajamaja och satte mig där en stund i vredesmod. Sen tänkte jag att jag går ut och kollar när starten går i alla fall. När jag kom ut såg jag att min fålla var på väg till starten och jag vet inte vad som flög i mig men plötsligt hittade jag mig själv mitt ibland dem, jag tänkte lite att jag ska bara se vad som händer.
Vips så gick starten och jag... sprang. Jag tänkte att jag bara skulle springa några meter och sen bryta (så djävla less var jag) men sen tog något annat över och jag började springa om praktiskt taget majoriteten i min fålla, vilket kändes fantastiskt. Sen fortsatte jag bara och jag tänkte att fan, det här kanske går ändå, jag kanske ska göra det i alla fall!
Så kom backen upp till Sofia kyrka. Jag spanade desperat efter närmsta tunnelbanestation men kunde inte se den välsignade skylten lysa mot mig någonstans i den mörka augustinatten. Jag visste knappt var jag var, ej heller på vilket sätt jag snabbast skulle kunna ta mig tillbaka till zinkens typ osedd, hehe. Så med dårens logik (?) beslöt jag att det snabbaste sättet att hitta tillbaka var att följa med loppet. Blodsmak. Lungor hotande att flämtas ut ur bröstet. Den där djävla helvetesbacken tog aldrig slut.
Fast till slut gjorde den ju såklart det och jag tänkte att shit jag klarade det, nu kan det bara vara cirka 7 kilometer kvar.
Vad daskar mig då i ansiktet likt en oväntad slapptask? Den lilla hånfulla skylten om att jag blott hade sprungit endast 5 kilometer. Var är tunnelbanan, grät jag intui, varför gav jag mig in i det här?? Ljöd den inre rösten klagande.
Några nedförsbackar följde och jag föll in i ett slags bara-lite-till-tills-jag-ser-en tunnelbanestation-mode.
6 kilometer. Äh jag kör lite till. 7 kilometer. Fan tar det aldrig slut, åh så ont det gör! 8 kilometer. Wiiii nästan framme, jag klarar nog det här!
Mosebacke. Smärta. Plåga. Gick med värkande lemmar uppför detta lilla demoniska bergsmassiv. Nu orkar jag inte mer. Snälla.
Nedför. Raksträckor. Snart framme. Bara lite till. Bara lite till. Snälla, kom igen bara lite till. Viskade det till och med högt för mig själv så att en omspringande man vände på huvudet och såg förvånat på mig.
9 kilometer. Vadihelvet tar den här djävla f*ttbanan aldrig slut?! Jag vill svimma, dö, vad som helst jag orkar inte ett steg till!
500 meter kvar. Massor av folk längs banan, hurrande, peppande, musiken från målet började höras, dunkande mellan gränderna. Nej nej ge dig inte, inte nu, snart snart bara lite till kämpa nu, ja det gör så djävla ont men nu ger du dig inte, nu ska du i mål, snart där snart där.
Å sån smärta, sista uppförsbacken. Sedan svängen in på Hornsgatan och där i fjärran; det blinkande och lysande målet! Ökade farten, tog i med alla resterande reservkrafter. Folk som ljublade; kom igen ni är snart i mål snart i mål! Kämpa! Kämpa! Fan vilken lång raksträcka, nu ramlar jag ihop, några steg till, ett till och ett till, ignorera smärtan...
Och så över mållinjen.
Jag gjorde det. Efter 5 års frånvaro och enbart 6 träningspass á 4-5 kilometer i pensionerade Agda 80 år-fart så gjorde jag det. Det blev ingen strålande tid alls men det bryr jag mig inte om, det jag bryr mig om är att jag genomförde det och jag gav aldrig upp fastän jag var övertygad om att det var vad jag både ville och tänkte göra. Men nej. Det bor, som sagt en riktigt envis liten jävel i mig.
Alla killarna startade i grupperna 1A till 1C och jag grupp 5A... Jag hade inte riktigt väntat mig att det skulle skilja en hel timme mellan våra fållstarter och jag stod och frös i min fålla i 45 minuter, surare och surare för varje minut som gick, när klockan blev 22:20 beslöt jag att näe ni skiter jag i det här!! För jag visste att min kompis högst troligen redan hade gått i mål och hade då cirkus en timmes väntetid på mig!
Så jag lämnade fållan och gick in på en bajamaja och satte mig där en stund i vredesmod. Sen tänkte jag att jag går ut och kollar när starten går i alla fall. När jag kom ut såg jag att min fålla var på väg till starten och jag vet inte vad som flög i mig men plötsligt hittade jag mig själv mitt ibland dem, jag tänkte lite att jag ska bara se vad som händer.
Vips så gick starten och jag... sprang. Jag tänkte att jag bara skulle springa några meter och sen bryta (så djävla less var jag) men sen tog något annat över och jag började springa om praktiskt taget majoriteten i min fålla, vilket kändes fantastiskt. Sen fortsatte jag bara och jag tänkte att fan, det här kanske går ändå, jag kanske ska göra det i alla fall!
Så kom backen upp till Sofia kyrka. Jag spanade desperat efter närmsta tunnelbanestation men kunde inte se den välsignade skylten lysa mot mig någonstans i den mörka augustinatten. Jag visste knappt var jag var, ej heller på vilket sätt jag snabbast skulle kunna ta mig tillbaka till zinkens typ osedd, hehe. Så med dårens logik (?) beslöt jag att det snabbaste sättet att hitta tillbaka var att följa med loppet. Blodsmak. Lungor hotande att flämtas ut ur bröstet. Den där djävla helvetesbacken tog aldrig slut.
Fast till slut gjorde den ju såklart det och jag tänkte att shit jag klarade det, nu kan det bara vara cirka 7 kilometer kvar.
Vad daskar mig då i ansiktet likt en oväntad slapptask? Den lilla hånfulla skylten om att jag blott hade sprungit endast 5 kilometer. Var är tunnelbanan, grät jag intui, varför gav jag mig in i det här?? Ljöd den inre rösten klagande.
Några nedförsbackar följde och jag föll in i ett slags bara-lite-till-tills-jag-ser-en tunnelbanestation-mode.
6 kilometer. Äh jag kör lite till. 7 kilometer. Fan tar det aldrig slut, åh så ont det gör! 8 kilometer. Wiiii nästan framme, jag klarar nog det här!
Mosebacke. Smärta. Plåga. Gick med värkande lemmar uppför detta lilla demoniska bergsmassiv. Nu orkar jag inte mer. Snälla.
Nedför. Raksträckor. Snart framme. Bara lite till. Bara lite till. Snälla, kom igen bara lite till. Viskade det till och med högt för mig själv så att en omspringande man vände på huvudet och såg förvånat på mig.
9 kilometer. Vadihelvet tar den här djävla f*ttbanan aldrig slut?! Jag vill svimma, dö, vad som helst jag orkar inte ett steg till!
500 meter kvar. Massor av folk längs banan, hurrande, peppande, musiken från målet började höras, dunkande mellan gränderna. Nej nej ge dig inte, inte nu, snart snart bara lite till kämpa nu, ja det gör så djävla ont men nu ger du dig inte, nu ska du i mål, snart där snart där.
Å sån smärta, sista uppförsbacken. Sedan svängen in på Hornsgatan och där i fjärran; det blinkande och lysande målet! Ökade farten, tog i med alla resterande reservkrafter. Folk som ljublade; kom igen ni är snart i mål snart i mål! Kämpa! Kämpa! Fan vilken lång raksträcka, nu ramlar jag ihop, några steg till, ett till och ett till, ignorera smärtan...
Och så över mållinjen.
Jag gjorde det. Efter 5 års frånvaro och enbart 6 träningspass á 4-5 kilometer i pensionerade Agda 80 år-fart så gjorde jag det. Det blev ingen strålande tid alls men det bryr jag mig inte om, det jag bryr mig om är att jag genomförde det och jag gav aldrig upp fastän jag var övertygad om att det var vad jag både ville och tänkte göra. Men nej. Det bor, som sagt en riktigt envis liten jävel i mig.
Sko
De här ondiga benen eller låren snarare, behövde gå av sig lite för att inte fastna i en position liknande stelbensoperation.
De hamnade bland lite ormbunkar.
Sedan gick dom hem.
I did it.
Jag är supertaggad inför midnatts. Micke chillar.
Sen softar jag lite.
Sedan blev vi jättetaggade igen.
2012-08-18
Jaaaa mamma!
Tänk att hur gammal man än blir så ska ens mamma hålla på och tjata och oroa sig över att man ska åka hem ensam sent på kvällen gaaaaah!!
Fast jag kommer ju att vara exakt och precis likadan, kommer ringa min son när han är 45 och tjata om att han inte får åka själv och såna saker hehehe...
Fast jag kommer ju att vara exakt och precis likadan, kommer ringa min son när han är 45 och tjata om att han inte får åka själv och såna saker hehehe...
Klara, färdiga, spring.
Ållrajt. Letts do diss. Luggen fick komma fram till kvällens Midnattslopp. Get up, brush yourself of and run.
2012-08-17
När blir det lön?
Sen undrar jag när mitt liv ska sluta bjuda på sådant motstånd. Nog för att jag blir väldigt bildad i livets skola men någon gång måste jag väl få lön. Det måste väl rimligen bli den 25:e i livets kalender, någon gång.
Jag kan vara, jag är, riktigt tuff och kan plocka fram bitchen, när det behövs, men jag tycker att jag är värd löneutbetalningen nu. Faktiskt.
Jag kan vara, jag är, riktigt tuff och kan plocka fram bitchen, när det behövs, men jag tycker att jag är värd löneutbetalningen nu. Faktiskt.
Falsettröst
Avskyr när man får en tupp i halsen ni vet och rösten oavsiktligt åker upp i en underlig falsett mitt under ett samtal eller som nyss när IT-killen kom in i rummet:
- Hallå.
- Haaiiiiiiiiiiiilåå!
Pinsamt. *rodnar*
- Hallå.
- Haaiiiiiiiiiiiilåå!
Pinsamt. *rodnar*
2012-08-16
Kryp!
Förbannade bananflugor vad vill ni mig annat än att para er i min diskho och sprida er avkomma över hela min lägenhet? Varför invaderar ni världen i augusti månad och förpestar tillvaron med er irriterande närvaro? Och hur kan ni vara så snabba när ni är så små? Försvinn!
I´m ready to go.
Löpningen gick galant! Yey.
Lite nervös nu, inför lördag, mest inför att jag står i fålla 5A och de andra står i fållor framför mig vilket innebär att jag startar ca 10-15 minuter efter dem och de är mycket snabbare än mig så de lär få vänta på mig en stund på zinkens sen... det stressar mig. Jag ska säga att de får gå i förväg så kommer jag sen till vart vi nu ska, bara jag inte går vilse på knivsöder i natten. Närå.
Lite nervös nu, inför lördag, mest inför att jag står i fålla 5A och de andra står i fållor framför mig vilket innebär att jag startar ca 10-15 minuter efter dem och de är mycket snabbare än mig så de lär få vänta på mig en stund på zinkens sen... det stressar mig. Jag ska säga att de får gå i förväg så kommer jag sen till vart vi nu ska, bara jag inte går vilse på knivsöder i natten. Närå.
Modiga stalkers.
Asså jag kan ju förstå det på sätt och vis för han är ju en mycket stilig man... och jag är ju själv känd för mina stalkerier (höhöhö). Närå.
Det är intressant att de där andra "damerna" har hört av sig till honom efter separationen, vilket mod! Själv går jag och grunnar i evighet och kommer till slut fram till att nää... han är inte intresserad av lilla mig och släpper det - i stället för att bara ställa frågan!
Alltså inte frågan som i: "Hallå vi är ju förlovade - när ska vi gifta oss??! Vadå vi har aldrig träffats??" utan frågan som i: "Vill du ses och ta en kopp kaffe eller kanske en öl och prata lite?" eller "Hej jag tycker att du är underbar, vill du träffas över ett glas på fredag?".
Stalker
Det är intressant att de där andra "damerna" har hört av sig till honom efter separationen, vilket mod! Själv går jag och grunnar i evighet och kommer till slut fram till att nää... han är inte intresserad av lilla mig och släpper det - i stället för att bara ställa frågan!
Alltså inte frågan som i: "Hallå vi är ju förlovade - när ska vi gifta oss??! Vadå vi har aldrig träffats??" utan frågan som i: "Vill du ses och ta en kopp kaffe eller kanske en öl och prata lite?" eller "Hej jag tycker att du är underbar, vill du träffas över ett glas på fredag?".
Stalker
O. My. God.
Men. Herre. Gud. Vilken oerhört pinsam tönt! Han skämmer ju ut sig totalt! Fast han kanske har någon hjärnskada eller någon utvecklingsstörning som gör att han beter sig på det viset och säger och skriver sådana saker? Eller?
För inte kan väl en vuxen, frisk och neurologiskt normalutvecklad människa säga och skriva såna saker? Eller?
I såna fall blir jag direkt skräckslagen över att mänskligheten i vissa fall inte har kommit längre än till sitt pubertala tonårsrum där det enda som räknas är hur många "brudar" man har "knullat" - seriöst??
Va??
Pinsamt!
För inte kan väl en vuxen, frisk och neurologiskt normalutvecklad människa säga och skriva såna saker? Eller?
I såna fall blir jag direkt skräckslagen över att mänskligheten i vissa fall inte har kommit längre än till sitt pubertala tonårsrum där det enda som räknas är hur många "brudar" man har "knullat" - seriöst??
Va??
Pinsamt!
Asså seriöst mannen
Det finns en kille här i samma ålder som jag själv, han är chef för en viss enhet och han tittar aldrig på mig när han pratar. Om jag och 2 andra sitter i rummet så pratar han med de andra och ger mig inte så mycket som ett ögonkast. Vuxna människan. Åkej åkej han är väl kär i mig eller något sådant (hähähähä). Närå. Men allvarigt? Gör man så som vuxen? Nej. Skulle jag någonsin göra så? Nej. Är jag perfekt? Ja. Svarar jag på mina egna frågor? Uppenbarligen.
Äh. Fast jag tänker just bara så: "Äh, vilken tönt!" och sedan går jag vidare under solen och skiner likt den perfekta skapelse utan fläckar jag är som aldrig gör fel, tänker fel eller är fel.
(OBS: jag skämtar)
Det är dock, om inte annat, en högst intressant liten vardagsobservation från min sida, detta hans fenomen med att undvika ögonkontakt och reaktion på saker jag eventuellt säger eller gör. Kanske borde jag plötsligt ställa mig på huvudet för att han ska etablera ögonkontakt? Eller lägga av en brakare? Eller plötsligt mitt under ett möte luta mig fram och knäppa upp den översta knappen i hans skjorta?
- Eeeeeh! Vad håller du på med??
- Det ser du väl, nasty boy! (slickar mig om läpparna)
- Haha... öööh... åååååkej...
(Knäpper upp en knapp till)
- Alltså lägg av nu! Har du... tagit något eller så...?
- Näe. Jag vill bara se om du har hårman på bröstet (lägger en hand innanför skjortan)
- Sluta genast! (sliter bort min hand)
- Anna nu får du lugna dig eller avlägsna dig från mötet!
- Men vadå, det är naturligt att vara nyfiken som människa. (sträcker mig ned mot gylfen)
- STOPP! (reser sig så tvärt upp att konferensstolen ramlar baklänges i golvet) Nu är det nog!
- Anna, ut härifrån!
- Tagga ner grabbar, om ni tycker att det är ojämlikt så kan jag bjukka på samma tårta (gör en ansats att dra upp tröjan)
- NU SLUTAR DU OMEDELBART!!!
- Wow. Någon har hett temperament!
- Alltså vad är ditt problem, är du hög eller??
- Hög! Hög som en fågel i skyn - på spänning!
- Security!!!!
Okej, vad kom det där ifrån? Jaja jag är helt knäpp men det vet ni ju redan. Observera att jag ingalunda önskar klä av denna man naken. Jag illustrerde blott ett absurt försök att komma in i hans synält.
Äh. Fast jag tänker just bara så: "Äh, vilken tönt!" och sedan går jag vidare under solen och skiner likt den perfekta skapelse utan fläckar jag är som aldrig gör fel, tänker fel eller är fel.
(OBS: jag skämtar)
Det är dock, om inte annat, en högst intressant liten vardagsobservation från min sida, detta hans fenomen med att undvika ögonkontakt och reaktion på saker jag eventuellt säger eller gör. Kanske borde jag plötsligt ställa mig på huvudet för att han ska etablera ögonkontakt? Eller lägga av en brakare? Eller plötsligt mitt under ett möte luta mig fram och knäppa upp den översta knappen i hans skjorta?
- Eeeeeh! Vad håller du på med??
- Det ser du väl, nasty boy! (slickar mig om läpparna)
- Haha... öööh... åååååkej...
(Knäpper upp en knapp till)
- Alltså lägg av nu! Har du... tagit något eller så...?
- Näe. Jag vill bara se om du har hårman på bröstet (lägger en hand innanför skjortan)
- Sluta genast! (sliter bort min hand)
- Anna nu får du lugna dig eller avlägsna dig från mötet!
- Men vadå, det är naturligt att vara nyfiken som människa. (sträcker mig ned mot gylfen)
- STOPP! (reser sig så tvärt upp att konferensstolen ramlar baklänges i golvet) Nu är det nog!
- Anna, ut härifrån!
- Tagga ner grabbar, om ni tycker att det är ojämlikt så kan jag bjukka på samma tårta (gör en ansats att dra upp tröjan)
- NU SLUTAR DU OMEDELBART!!!
- Wow. Någon har hett temperament!
- Alltså vad är ditt problem, är du hög eller??
- Hög! Hög som en fågel i skyn - på spänning!
- Security!!!!
Okej, vad kom det där ifrån? Jaja jag är helt knäpp men det vet ni ju redan. Observera att jag ingalunda önskar klä av denna man naken. Jag illustrerde blott ett absurt försök att komma in i hans synält.
Hi ho, hi ho
Jag känner mig fortfarande varmig och förkyldig men det kan inte hjälpas jag måste ut i spåret om inte annat så på test ty på lördag kväll är det dags. Tydligen ska vi "ut" efteråt och samlas på zinkensdamm och sen blir det väl typ medis eller götgatan - iklädda träningskläder! För ingen ska byta om efter. Nänä. Okej. Så ser ni en illröd och på svimningsgränsen utmattad kvinna sitta i ett hörn av baren drickande öl ur ett sugrör iklädd löpartights och blå Midnattströja så vet ni vem det är.
What else is new?
Jo... Jag tackade ju nej till den där lilla, lilla tarmen till lägenhet á 42 kvm. För nog för att jag vill bo mindre och billigare men det handlar ju inte bara om det, det handlar även om livskvalité och jag vill inte känna det som att jag sitter på kåken och nu förstår ni, nu har jag fått kontakt med en kille som bor i samma hus som min sons kompis och i en likadan tvåa som min sons kompis bor i. Jag har ju dårå varit hemma hos kompisen med min son och jag gillade lägenheten, mucho.
Den här killen är intresserad! Spännande, spännande! Huset ligger lite längre från dagis men inte så att det skapar några större problem, den ligger dessutom 2 minuter från stationen så det väger upp en del. Hyran är blott ca. 1000 kr. lägre men 1000 kr. är fortfarande 1000 kr. och det handlar inte bara om hyran, det handlar om de ödsliga och städförpliktigande 78 kvadratmetrarna som jag faktiskt både kan och vill vara utan.
Sådeså.
Den här killen är intresserad! Spännande, spännande! Huset ligger lite längre från dagis men inte så att det skapar några större problem, den ligger dessutom 2 minuter från stationen så det väger upp en del. Hyran är blott ca. 1000 kr. lägre men 1000 kr. är fortfarande 1000 kr. och det handlar inte bara om hyran, det handlar om de ödsliga och städförpliktigande 78 kvadratmetrarna som jag faktiskt både kan och vill vara utan.
Sådeså.
Pundare
Känner mig som en djävla narkoman när jag ringer till mottagningen för att få min Lergigan påfylld. Så. Mycket. Skam.
Lergigan är alltså ett antihistamin, en allergimedicin, egentligen, men som även har en väldigt lugnande och sövande effekt. Lergigan används av bland annat gravida kvinnor mot illamående och mot sömnbesvär och är inte på något sätt beroendeframkallande och innehåller inga opiater eller liknande substanser.
Som bekant kan jag ha lite svårt för att sova men jag har alltid vägrat det tunga artilleriet såsom Imovane eller Oxascand, aldrig i livet, är mitt svar när de (läkarna) har försökt pracka på mig dessa preparat. Vill ni medvetet göra mig till knarkare, har jag tänkt men inte sagt, väl medveten om att det finns personer som är så svårt sjuka att en Lergigan är som en Alvedon och helt utan effekt, hur som helst, så svåra problem har jag alltså inte. Jag har helt enkelt svårt för att somna om kvällen och denna allergimedicin har funkat tipp-topp.
Nu är jag tydligen utskriven ur systemet plötsligt (?) och det var väl kanske ingen större chock det som är konstigt är att jag egentligen bör ha träffat en läkare för ett avslutningssamtal innan de remitterar mig till vårdcentralen. Så har icke skett. Personen som skrivit ut mig (den unga psykologen som bara gav mig listor på roliga saker att göra) har inte skrivit ut mig från sin terapi utan från rubbet. Denna person kommer tillbaka på måndag.
Mild panik och scener om sömnlösa nätter vandrade förbi i mitt sinne men sen sa jag: "Skärp dig" och så kollade jag på nätet efter liknande substanser fast receptfria och se: det finns något som heter Valerina Forte, kanske kan det vara en naturlig övergång till något annat nu när jag ändå håller på, menar jag.
Men varför känner jag mig rädd?
Lergigan är alltså ett antihistamin, en allergimedicin, egentligen, men som även har en väldigt lugnande och sövande effekt. Lergigan används av bland annat gravida kvinnor mot illamående och mot sömnbesvär och är inte på något sätt beroendeframkallande och innehåller inga opiater eller liknande substanser.
Som bekant kan jag ha lite svårt för att sova men jag har alltid vägrat det tunga artilleriet såsom Imovane eller Oxascand, aldrig i livet, är mitt svar när de (läkarna) har försökt pracka på mig dessa preparat. Vill ni medvetet göra mig till knarkare, har jag tänkt men inte sagt, väl medveten om att det finns personer som är så svårt sjuka att en Lergigan är som en Alvedon och helt utan effekt, hur som helst, så svåra problem har jag alltså inte. Jag har helt enkelt svårt för att somna om kvällen och denna allergimedicin har funkat tipp-topp.
Nu är jag tydligen utskriven ur systemet plötsligt (?) och det var väl kanske ingen större chock det som är konstigt är att jag egentligen bör ha träffat en läkare för ett avslutningssamtal innan de remitterar mig till vårdcentralen. Så har icke skett. Personen som skrivit ut mig (den unga psykologen som bara gav mig listor på roliga saker att göra) har inte skrivit ut mig från sin terapi utan från rubbet. Denna person kommer tillbaka på måndag.
Mild panik och scener om sömnlösa nätter vandrade förbi i mitt sinne men sen sa jag: "Skärp dig" och så kollade jag på nätet efter liknande substanser fast receptfria och se: det finns något som heter Valerina Forte, kanske kan det vara en naturlig övergång till något annat nu när jag ändå håller på, menar jag.
Men varför känner jag mig rädd?
2012-08-15
Troublemaker.
Oups! Nu råkade jag starta en liten debatt på fejsbukk när jag kopierade dit mitt senaste inlägg härifrån...
Vart försvinner barndomens öppna ödmjukhet?
Såg nyss en dokumentär på Kunskapskanalen om en holländsk tjej på 35 år som hade problem med att finna en kille, hon ville så gärna ha barn och hon valde att genomgå en omfattande hormonbehandling och sedan ta ut 20 ägg och frysa ned dem så att hon skulle kunna skaffa barn i framtiden även som infertil, om hon sent i livet skulle träffa den rätte eller om hon inte skulle träffa den rätte, så skulle hon i vilket fall ha äggen kvar och möjligheten att kunna skaffa ett barn.
Och jag tänkte; what am I bitching about? Jag har mitt på det torra för jag har redan ett barn och jag är blott 33 år, snygg, intelligent och själfull, jag har smarta planer inför framtiden och finner jag inte min imaginära partner inom en viss tidsspann (max 38 år) så är jag helt och fullt beredd på att åka till Danmark för att skaffa det jag vill ha. Jag är som bekant mycket självständig och van vid att skaffa det jag vill ha helt på egen hand.
Jag vet att man inte "får" säga att man tycker att man är snygg, intellligent och själfull men jag väljer sedan en tid tillbaka att skita i det för det är så djävla dumt och vi svenskar borde kasta jantelagen direkt åt helvete för det slog mig plötsligt en dag när min son kom fram till mig med ett leende ansikte och sa ödmjukt men fullkomligt ärligt: "Mamma, vet du vad jag är bäst på? Att spela fotboll." och jag tänkte att vad fan händer med den där ödmjuka sanningen inför oss själva som vi alla innehar som barn? Vart försvinner den och framförallt; varför? Varför förlorar vi i vuxen ålder förmågan att säga: "Vet du vad jag är bäst på?" och verkligen känna och tycka så?
Det handlar inte om att trycka ned andra eller att vara nonchalant och egofixerad, det handlar om att i ödmjukhet inse sin egen begåvning och unika plats och talang i världen.
Nu snöade jag iväg men ni fattar väl vad jag menar va?
Och jag tänkte; what am I bitching about? Jag har mitt på det torra för jag har redan ett barn och jag är blott 33 år, snygg, intelligent och själfull, jag har smarta planer inför framtiden och finner jag inte min imaginära partner inom en viss tidsspann (max 38 år) så är jag helt och fullt beredd på att åka till Danmark för att skaffa det jag vill ha. Jag är som bekant mycket självständig och van vid att skaffa det jag vill ha helt på egen hand.
Jag vet att man inte "får" säga att man tycker att man är snygg, intellligent och själfull men jag väljer sedan en tid tillbaka att skita i det för det är så djävla dumt och vi svenskar borde kasta jantelagen direkt åt helvete för det slog mig plötsligt en dag när min son kom fram till mig med ett leende ansikte och sa ödmjukt men fullkomligt ärligt: "Mamma, vet du vad jag är bäst på? Att spela fotboll." och jag tänkte att vad fan händer med den där ödmjuka sanningen inför oss själva som vi alla innehar som barn? Vart försvinner den och framförallt; varför? Varför förlorar vi i vuxen ålder förmågan att säga: "Vet du vad jag är bäst på?" och verkligen känna och tycka så?
Det handlar inte om att trycka ned andra eller att vara nonchalant och egofixerad, det handlar om att i ödmjukhet inse sin egen begåvning och unika plats och talang i världen.
Nu snöade jag iväg men ni fattar väl vad jag menar va?
Dialog 15:30
- (Jag) Gaaaaaaaaaaaaah!!!
- (rumskollega) Vad?
- Jag skrev precis en massa text och nu när jag sparade så fick jag ett felmeddelande! Om det här inte är sparat nu när jag öppnar dokumentet så lovar jag att jag kommer att slänga ut djäveln genom fönstret och sen skrika något fruktansvärt grovt som kommer att höras över hela kontoret.
- Haha!
- (rumskollega) Vad?
- Jag skrev precis en massa text och nu när jag sparade så fick jag ett felmeddelande! Om det här inte är sparat nu när jag öppnar dokumentet så lovar jag att jag kommer att slänga ut djäveln genom fönstret och sen skrika något fruktansvärt grovt som kommer att höras över hela kontoret.
- Haha!
f a i l
Jag har ont i huvudet. Den här förkylningen vägrar att ge sig.
Jag klarade dagen ändå och åstakom ett litet mirakel på arbetet rörande ett visst projekts sista inlämningsdag. Tror minsann att det blev korrekt också. Yey.
Dagens middag blev dock grillchips och folkisar. FAIL! Jaja dekadens och jaja jag ska springa en mil om 3 dagar men jag orkar inte bry mig för tillfället, om dekadensen alltså. Vill inte bry mig. Vad jag vill är att älska mig själv ändå. För att jag är vär det. För att jag och min son är värda det. Tillsammans. Och jag känner verkligen så också. Att vi är det alltså.
Jag klarade dagen ändå och åstakom ett litet mirakel på arbetet rörande ett visst projekts sista inlämningsdag. Tror minsann att det blev korrekt också. Yey.
Dagens middag blev dock grillchips och folkisar. FAIL! Jaja dekadens och jaja jag ska springa en mil om 3 dagar men jag orkar inte bry mig för tillfället, om dekadensen alltså. Vill inte bry mig. Vad jag vill är att älska mig själv ändå. För att jag är vär det. För att jag och min son är värda det. Tillsammans. Och jag känner verkligen så också. Att vi är det alltså.
50 mg. sedan intet.
Ja och 75 mg. ni vet kanske inte hur nära noll det är då 50 mg. är ingångsdosen och nästa nivå och under det kommer... ingenting.
Det var lite jobbigt i morse ska jag medge då det dök upp många tankar på en gång om jobb och lägenheter och det ena med det andra men jag hanterade det på ett bra sätt, såsom gemene man hanterar det, antar jag, för ingens liv är ju helt felfritt och mjukt och okomplicerat, inte ens det liv som levs i en stor villa med familj och barn och hundratusentals kronor på banken. Senni.
Det var lite jobbigt i morse ska jag medge då det dök upp många tankar på en gång om jobb och lägenheter och det ena med det andra men jag hanterade det på ett bra sätt, såsom gemene man hanterar det, antar jag, för ingens liv är ju helt felfritt och mjukt och okomplicerat, inte ens det liv som levs i en stor villa med familj och barn och hundratusentals kronor på banken. Senni.
Ingen intervju
Morrn.
Jag skulle ha gått på intervjun idag men jag tackade nej i sista stund för jag beslöt att vara helt ärlig mot mig själv och sanningen är den att jag inte vill ha 50 minuters resväg till jobbet, det är 50 minuter för mycket när jag har en liten pojke på dagis som jag ändå bara ser varannan vecka. Förstår ni mig? Bra.
Ska det vara så ska det vara bra, både resvägsmässigt och annorstädesmässigt.
Och nej jag har inte körkort. och ja det kan mycket väl hända att den nya chefen gör sig av med mina 30 % och att jag då står där med långnäsan och nej jag har inget skyddsnät what so ever, jag har inga föräldrar som kan hjälpa mig med pengar eller jobb eller what ever och jag har ingen make som jag kan förlita mig på, jag är helt själv. Det är inget jag vältrar mig i jag säger bara att det är så det är, jag lider inte av det mer än att det ligger som en skavande oro i bakvattnet och bubblar upp till ytan när såna här situationer uppstår.
Det är därför jag inte kan tycka synd om vissa kolleger när även de hotas om än i mycket mindre skala än jag själv för hon är gift med en framgångsrik affärsman och bor i en stor villa med sin familj och tar tjänstledigt så att hon kan vara ledig 8 veckor under sommaren för hennes man betalar ju den uteblivna lönen och bjukkar på resor hitan och ditan och om hon blir arbetslös så sitter hon inte i rävsaxen. Förstår ni vad jag menar? Bra.
Förstår ni hur olika och orättvist livets lotter faller? Bra.
Jag skulle ha gått på intervjun idag men jag tackade nej i sista stund för jag beslöt att vara helt ärlig mot mig själv och sanningen är den att jag inte vill ha 50 minuters resväg till jobbet, det är 50 minuter för mycket när jag har en liten pojke på dagis som jag ändå bara ser varannan vecka. Förstår ni mig? Bra.
Ska det vara så ska det vara bra, både resvägsmässigt och annorstädesmässigt.
Och nej jag har inte körkort. och ja det kan mycket väl hända att den nya chefen gör sig av med mina 30 % och att jag då står där med långnäsan och nej jag har inget skyddsnät what so ever, jag har inga föräldrar som kan hjälpa mig med pengar eller jobb eller what ever och jag har ingen make som jag kan förlita mig på, jag är helt själv. Det är inget jag vältrar mig i jag säger bara att det är så det är, jag lider inte av det mer än att det ligger som en skavande oro i bakvattnet och bubblar upp till ytan när såna här situationer uppstår.
Det är därför jag inte kan tycka synd om vissa kolleger när även de hotas om än i mycket mindre skala än jag själv för hon är gift med en framgångsrik affärsman och bor i en stor villa med sin familj och tar tjänstledigt så att hon kan vara ledig 8 veckor under sommaren för hennes man betalar ju den uteblivna lönen och bjukkar på resor hitan och ditan och om hon blir arbetslös så sitter hon inte i rävsaxen. Förstår ni vad jag menar? Bra.
Förstår ni hur olika och orättvist livets lotter faller? Bra.
2012-08-14
Förresten.
75 mg. sertralin. Ytterligare ett snäpp nedåt. Känner mig precis som vanligt. Kanske till och med bättre än vanligt. Man ska inte äta antibiotika om man inte behöver, liksom. Känner mig inte rädd för att försöka längre, ens en gång, går det så går det och då är det jättebra, går det inte så går det inte och det är helt OK.
För vissa saker kan man inte rå för, trots att det ingick i ens "uppfostran" så kan man inte välja bort erfarenheter av våld, dödshot, negligerande, svek och misshandel.
Jag vet inte varför jag känner att jag måste förklara mig ens en gång. Jag antar att jag fortfarande har fördomar inför mig själv, jag antar att jag känner att jag måste bevisa att jag inte är ett "psykfall" ty den allmänna uppfattningen är att det är vad man är om man har drabbats av psykets influensa, trots att vi alla som drabbats är precis som ni som inte drabbats, vi är helt vanliga, dugliga medborgare som betalar skatt och jobbar och sköter våra hem och våra plikter, det är bara det att ibland behöver vi det där metaforiska repet (medicinen) att ta tag i och dra oss själva uppför upp till ytan för någon eller något har metaforiskt slagit oss så hårt i psyket att det liksom en stukad fot alltid kommer att vara extra känsligt för att bli stukad igen och det är just det som repet (medicinen) stoppar.
Åter somliga, som min bror till exempel, blev så svårt misshandlad, så brutalt slagen i psyket att han gick sönder helt och lustigt nog är det precis det som ordet "schizofreni" betyder; "splittrat psyke" och liksom en rygg som går av och kotor som krossas och nervbanor som slits itu så kan heller inte vissa allvarliga skador mot kroppsdelen psyket någonsin läka ihop igen. Tyvärr. Inte än i alla fall.
För vissa saker kan man inte rå för, trots att det ingick i ens "uppfostran" så kan man inte välja bort erfarenheter av våld, dödshot, negligerande, svek och misshandel.
Jag vet inte varför jag känner att jag måste förklara mig ens en gång. Jag antar att jag fortfarande har fördomar inför mig själv, jag antar att jag känner att jag måste bevisa att jag inte är ett "psykfall" ty den allmänna uppfattningen är att det är vad man är om man har drabbats av psykets influensa, trots att vi alla som drabbats är precis som ni som inte drabbats, vi är helt vanliga, dugliga medborgare som betalar skatt och jobbar och sköter våra hem och våra plikter, det är bara det att ibland behöver vi det där metaforiska repet (medicinen) att ta tag i och dra oss själva uppför upp till ytan för någon eller något har metaforiskt slagit oss så hårt i psyket att det liksom en stukad fot alltid kommer att vara extra känsligt för att bli stukad igen och det är just det som repet (medicinen) stoppar.
Åter somliga, som min bror till exempel, blev så svårt misshandlad, så brutalt slagen i psyket att han gick sönder helt och lustigt nog är det precis det som ordet "schizofreni" betyder; "splittrat psyke" och liksom en rygg som går av och kotor som krossas och nervbanor som slits itu så kan heller inte vissa allvarliga skador mot kroppsdelen psyket någonsin läka ihop igen. Tyvärr. Inte än i alla fall.
Mundiarré
Dekadensen vann idag med schååååaaaaal! Raj ra ra ra ra raj ra ra raj raaaaaa kokkooo!
Eller något.
Jaha. Nähä. Tja. Tatam dadam duddelidum jag vet inte vad jag ska säga om det. Jag kanske bör gå en kurs i sälvdisciplin? Jag har alltid haft världens sämsta självdisciplin, jag är fostrad så, min mamma använde sig av sjuttiotaltes "fria uppfostran" dvs. det fanns inga regler överhuvudtaget, ingen disciplin, jag gjorde precis som jag ville när jag ville, åt godis när jag ville, var vaken så länge jag ville, sa vad jag ville, betedde mig mot mina vänner så som jag ville och det var aldrig någon som ens frågade om jag hade gjort läxorna.
Då var det förstås en unges dröm men sett i efterhand så tror jag att det inte var särskilt bra. Ett barn behöver frihet men det behöver också struktur och regler och rutin. Ett barn behöver att någon kollar om det har gjort läxorna. Ett barn behöver att någon engagerar sig i dess skolgång och liv och umgänge och som sätter upp regler för hur man beter sig för att inte bli utanför, sviken eller för att inte såra andra.
Jag vill absolut inte göra mig till ett offer för omständigheter för vilken uppfostran eller icke uppfostran man än har fått så blir man till slut vuxen och som vuxen har man ett val. Det jag vill poängtera att även fast vi har ett val som vuxna så är vi och kommer alltid att vara en produkt av vår uppfostran och det kommer vi alltid att få jobba med eller emot beroende på uppfostrans karaktär.
Förstår ni hur jag menar? Förstår ni även hur oerhört mycket makt (och ansvar) man som förälder har över sina barn?
Min fria uppfostran var inte enbart av ondo ty tack vare den har jag fått ett ovanligt frisinnat sinne och en väldig tolerans och förståelse för det som är annorlunda och inte beter sig såsom normen säger att det bör göra och det som är annorlunda skrämmer mig därför heller inte.
Så. Vad började jag med nu igen? Jo; min "dekadens". I mångas ögon är det inget konstigt med 2 glas vin i många andras ögon är det väldigt konstigt. Det är högst subjektivt. Jag inser ju med logikens hjälp att det knappast brinner i någon knut, det är bara jag personligen som gör en inre kovändning, en inre revolt mot en forntida fri uppfostran som jag på många sätt ogillar i efterhand men som ändå på endel vis fortfarande hänger kvar, det är det som inte känns ok för mig, det känns som något som jag måste arbeta med.
Eller något.
Jaha. Nähä. Tja. Tatam dadam duddelidum jag vet inte vad jag ska säga om det. Jag kanske bör gå en kurs i sälvdisciplin? Jag har alltid haft världens sämsta självdisciplin, jag är fostrad så, min mamma använde sig av sjuttiotaltes "fria uppfostran" dvs. det fanns inga regler överhuvudtaget, ingen disciplin, jag gjorde precis som jag ville när jag ville, åt godis när jag ville, var vaken så länge jag ville, sa vad jag ville, betedde mig mot mina vänner så som jag ville och det var aldrig någon som ens frågade om jag hade gjort läxorna.
Då var det förstås en unges dröm men sett i efterhand så tror jag att det inte var särskilt bra. Ett barn behöver frihet men det behöver också struktur och regler och rutin. Ett barn behöver att någon kollar om det har gjort läxorna. Ett barn behöver att någon engagerar sig i dess skolgång och liv och umgänge och som sätter upp regler för hur man beter sig för att inte bli utanför, sviken eller för att inte såra andra.
Jag vill absolut inte göra mig till ett offer för omständigheter för vilken uppfostran eller icke uppfostran man än har fått så blir man till slut vuxen och som vuxen har man ett val. Det jag vill poängtera att även fast vi har ett val som vuxna så är vi och kommer alltid att vara en produkt av vår uppfostran och det kommer vi alltid att få jobba med eller emot beroende på uppfostrans karaktär.
Förstår ni hur jag menar? Förstår ni även hur oerhört mycket makt (och ansvar) man som förälder har över sina barn?
Min fria uppfostran var inte enbart av ondo ty tack vare den har jag fått ett ovanligt frisinnat sinne och en väldig tolerans och förståelse för det som är annorlunda och inte beter sig såsom normen säger att det bör göra och det som är annorlunda skrämmer mig därför heller inte.
Så. Vad började jag med nu igen? Jo; min "dekadens". I mångas ögon är det inget konstigt med 2 glas vin i många andras ögon är det väldigt konstigt. Det är högst subjektivt. Jag inser ju med logikens hjälp att det knappast brinner i någon knut, det är bara jag personligen som gör en inre kovändning, en inre revolt mot en forntida fri uppfostran som jag på många sätt ogillar i efterhand men som ändå på endel vis fortfarande hänger kvar, det är det som inte känns ok för mig, det känns som något som jag måste arbeta med.
Kolla!
Kolla vad jag fick av min kollega! Så att jag kan hitta sci-fi filmer jag ännu inte sett när jag köper en DVD. Så gulligt! Jag måste bättra på mig själv och göra fler såna där små fina saker i vardagen för det gör så väldigt mycket att visa en sådan spontan omtanke/intresse för personer i ens omgivning. Starting today!
2012-08-13
4 ord.
Jag har 4 ord att säga: Fy fan vilken tönt.
Jag förespråkar inte våld på något vis, det är inte det, det är att jag som skattebetalare fattar agg gentemot att betala denna förvuxna tonårings töntiga eskapader. Jag känner inget behov av att nära denna ängsliga människa vars liv går ut på att festa i Cannes och krascha sportbilar.
Klipp håret och skaffa ett jobb. Pröva att kanske ööööh, vad kallas det nu... leva som en vuxen man.
Tönt
Jag förespråkar inte våld på något vis, det är inte det, det är att jag som skattebetalare fattar agg gentemot att betala denna förvuxna tonårings töntiga eskapader. Jag känner inget behov av att nära denna ängsliga människa vars liv går ut på att festa i Cannes och krascha sportbilar.
Klipp håret och skaffa ett jobb. Pröva att kanske ööööh, vad kallas det nu... leva som en vuxen man.
Tönt
Fördjävligt.
Jag tycker så fruktansvärt synd om den där kvinnan. Hon var svårt sjuk i förlossningsdepression eller kanske till och med förlossningspsykos. Nu måste hon leva hela sitt liv med gärningen, skulden, det fasanfulla och jag undrar; hur ska hon orka med det?
Jag tror inte att hon gör det.
Ett ögonblicks vansinne i sjukdomen och hela livet är förstört för alltid. Det gör mig rasande att psykvården inte är konstruerad på ett helt annat sätt så att sånt här inte kan hända. För det går att stoppa. Det är bara det att man lägger skattepengarna på annat. Såsom RUT- och ROT-avdrag.
Det är nämligen viktigare att normalt folk får hjälp med att bygga ut villan eller att få städat en gång i veckan än att hjälpa en mamma som står på ett broräcke med sin lilla son i famnen senni, jag menar; kom igen! Skärp dig! Ryck upp dig för fan! Sluta tycka så djävla synd om dig själv det finns faktiskt barn som svälter i Afrika! Åk hem och ta det lugnt, ta en alvedon!
Mordåtalad
Jag tror inte att hon gör det.
Ett ögonblicks vansinne i sjukdomen och hela livet är förstört för alltid. Det gör mig rasande att psykvården inte är konstruerad på ett helt annat sätt så att sånt här inte kan hända. För det går att stoppa. Det är bara det att man lägger skattepengarna på annat. Såsom RUT- och ROT-avdrag.
Det är nämligen viktigare att normalt folk får hjälp med att bygga ut villan eller att få städat en gång i veckan än att hjälpa en mamma som står på ett broräcke med sin lilla son i famnen senni, jag menar; kom igen! Skärp dig! Ryck upp dig för fan! Sluta tycka så djävla synd om dig själv det finns faktiskt barn som svälter i Afrika! Åk hem och ta det lugnt, ta en alvedon!
Mordåtalad
En liten flicka i mammas för stora skor.
Jag vill bara säga att jag ibland på vissa möten känner mig som en liten flicka i mammas för stora pumps och klänning och att man när som helst ska komma på min totala och barnsliga okunskap. Naturligtvis är det ju inte så för då hade jag ju fått gå härifrån för länge sedan. Men ibland känns det exakt så. Och jag hatar att känna det.
Cave canem!
Varning alla känsliga; jag är förkyld och småfebrig och det som händer då är att jag kan bli vansinnigt rasande över småsaker som går mig emot, exempelvis nu så sitter jag på jobbet och 2 av mina postlådor i outlook har försvunnit och jag försöker leta upp stället där man lägger till dem för jag har gjort det flera gånger förr men nu lyckas jag inte hitta en sån enkel djävla grej och jag lovar... jag är direkt ursinnig och på gränsen att vråla något sjukt opassande så att det hörs över hela kontoret.
Hm. Jag tror jag förstår varifrån min son har ärvt sitt temperament...
Hm. Jag tror jag förstår varifrån min son har ärvt sitt temperament...
2012-08-12
Total nostalgitripp.
Förfesta på Liebfraumilch och päroncider. Kroppsglitter över bröst och ögonlock. Glitterspray i hår och tonvis med läppglans.
Pulserande laserljus. Utspilld drink. Tequila med citron och salt. Hänga vid DJ-båset och önska Blümchen.
Jowza.
O lord. Den här då? Dansande hela natten, nitton år gammal i tighta vita byxor och gravt urringad silvertopp, päroncider, redbull och vodka, nattbuss och ultraviolett ljus.
2012-08-11
Oh the romance is overwhelming.
OBS: stark sarkasm kan förekomma i inläget nedan.
Det mest romantiska jag fått höra från killar:
Tragik.
Det mest romantiska jag fått höra från killar:
- Jag vill bli tillsammans med dig... på sikt.
- Per definition älskar jag dig också.
Tragik.
I robot.
Antingen är det något medvetet som skapat sig ett alter ego för att tjäna pengar (till priset av sin stolthet) eller så är hon rakt igenom tragisk. Jag hoppas på det första för det har i alla fall en bakomliggande tanke.
I övrigt har dessa bloggerskor förlorat förmågan att vare sig provocera eller engagera mig.
Riktiga människor är inte intresserade. Fjortisar är det men inte vuxna.
Vad skulle intressera menar jag? Det som är bra med det om man nu ska vara käckt positiv är att det idag finns plats för den unga kvinnans sexualitet och outrageous behaviour och det är direkt bra, ja att en tjej också kan vara en player utan att för den sakens skull per definition vara "hora".
Det jag däremot undrar över och vänder mig emot är att de alla måste se exakt likadana ut; platinablonda med översminkade ansikten, silikonläppar och bröst in absurdum, jag menar hur coolt och härligt vore det inte med en helt vanlig brutta från förorten; småmullig, mörkhårig och tunnläppad som levde ett outrageous behaviour?
Släpp era ängsliga ideal girls och älska det ni är.
I övrigt har dessa bloggerskor förlorat förmågan att vare sig provocera eller engagera mig.
Riktiga människor är inte intresserade. Fjortisar är det men inte vuxna.
Vad skulle intressera menar jag? Det som är bra med det om man nu ska vara käckt positiv är att det idag finns plats för den unga kvinnans sexualitet och outrageous behaviour och det är direkt bra, ja att en tjej också kan vara en player utan att för den sakens skull per definition vara "hora".
Det jag däremot undrar över och vänder mig emot är att de alla måste se exakt likadana ut; platinablonda med översminkade ansikten, silikonläppar och bröst in absurdum, jag menar hur coolt och härligt vore det inte med en helt vanlig brutta från förorten; småmullig, mörkhårig och tunnläppad som levde ett outrageous behaviour?
Släpp era ängsliga ideal girls och älska det ni är.
I övrigt.
längtar efter en hjärtrytm bredvid min
en hand i min
ögon att finna styrka i
det är inte sant, du gjorde ditt bästa
en tro på den jag är
hur jag än är
älskad
en hand i min
ögon att finna styrka i
det är inte sant, du gjorde ditt bästa
en tro på den jag är
hur jag än är
älskad
Dagen i bilder.
Fångade ett moln i flykten.
Tog en sedvanlig egobild i badrummet.
Att smöra.
Jag har inte så många livsmål mer än att försöka att i alla situationer vara en så sann och ärlig människa som möjligt både mot mig själv och mot andra, att vara rättvis och medmänsklig, det är liksom inborrat i min person detta rättspatos, något som min mamma och andra förebilder i min barndom murade in i den grund på vilken jag vilar och det är därför som jag absolut inte kan förstå personer, vuxna personer, som smörar.
Jag inser ju givetvis att de gör det för att de är osäkra och rädda för att hamna i onåd, hamna utanför hamna where ever där de inte blir sedda eller omtyckta, det jag däremot misslyckas med att inse är hur vissa av dem kan smöra så till den milda grad att de förnedrar sig själva.
Jag har mött en person som smörade sig till förintelsens gräns inför de kolleger som hon ansåg tillhörde eliten, den inofficiella ledargruppen, hon smörade trots att de var direkt elaka mot henne och fick henne att gråta, hon smörade så uppenbart och helt utan stolthet att vi som förstod rodnade, bokstavligen, när vi hörde det, det var genant och jag vred mig i obehag uti minsta cell.
Det underliga var också att jag var en av dem som visat henne riktig vänlighet, jag hade till och med försvarat henne inför den elitgrupp hon ville tillhöra när de talade illa om henne men detta till trots vände hon sig emot... mig. Jag var tydligen "Burdus" och "dominant" och "nonchalant".
Jag fattade verkligen ingenting och gör det heller inte idag hur en vuxen människa kan vara så till den milda grad ängslig och konstig, rent utsagt.
Det skulle aldrig falla mig in att smöra, det går helt emot allting som jag är och står för och jag förväntar mig inte att någon förväntar sig att jag ska smöra för dem. Detta gör ju givetvis att jag ibland hamnar helt utanför eftersom det tydligen är kutym bland många vuxna att just smöra för elitgrupper och chefer. Det gör ont att hamna utanför men jag kan inte leva med att ha smörat, jag behandlar alla människor lika oavsett kön eller position, med respekt och medmänsklighet eftersom alla är lika mycket värda i mina ögon. Något annat är otänkbart.
Ändå blir jag lika chockad varje gång det sker, senast en medarbetare på 50+ som smörade järnet för den nya chefen. Jag rodnar.
Jag inser ju givetvis att de gör det för att de är osäkra och rädda för att hamna i onåd, hamna utanför hamna where ever där de inte blir sedda eller omtyckta, det jag däremot misslyckas med att inse är hur vissa av dem kan smöra så till den milda grad att de förnedrar sig själva.
Jag har mött en person som smörade sig till förintelsens gräns inför de kolleger som hon ansåg tillhörde eliten, den inofficiella ledargruppen, hon smörade trots att de var direkt elaka mot henne och fick henne att gråta, hon smörade så uppenbart och helt utan stolthet att vi som förstod rodnade, bokstavligen, när vi hörde det, det var genant och jag vred mig i obehag uti minsta cell.
Det underliga var också att jag var en av dem som visat henne riktig vänlighet, jag hade till och med försvarat henne inför den elitgrupp hon ville tillhöra när de talade illa om henne men detta till trots vände hon sig emot... mig. Jag var tydligen "Burdus" och "dominant" och "nonchalant".
Jag fattade verkligen ingenting och gör det heller inte idag hur en vuxen människa kan vara så till den milda grad ängslig och konstig, rent utsagt.
Det skulle aldrig falla mig in att smöra, det går helt emot allting som jag är och står för och jag förväntar mig inte att någon förväntar sig att jag ska smöra för dem. Detta gör ju givetvis att jag ibland hamnar helt utanför eftersom det tydligen är kutym bland många vuxna att just smöra för elitgrupper och chefer. Det gör ont att hamna utanför men jag kan inte leva med att ha smörat, jag behandlar alla människor lika oavsett kön eller position, med respekt och medmänsklighet eftersom alla är lika mycket värda i mina ögon. Något annat är otänkbart.
Ändå blir jag lika chockad varje gång det sker, senast en medarbetare på 50+ som smörade järnet för den nya chefen. Jag rodnar.
message from a friend
Tack Rolf
"Meeeen då....sluta genast upp med det där.
Det finns tusentals killar där ute som skulle ge sin högra arm för en tjej som dig.
Du har bara inte hittat någon av dem än.
Titta i spegeln. Du är intelligent, vacker, har en underbar humor och har en massa andra goda sidor.
Du har en stor portion kärlek inom dig som bara väntar på att komma till användning."
2012-08-10
Somliga går med trasiga skor.
Jag gillar den här låten. Oklart varför. Den är ju rent depressiv egentligen jag menar; "Medborgare om etthundra år,
finns du ej längre till.
Då har nån annan tagit din stol
det vet du inte av
du känner varken regn eller sol
ner' i din mörka grav"
finns du ej längre till.
Då har nån annan tagit din stol
det vet du inte av
du känner varken regn eller sol
ner' i din mörka grav"
Jag vill ju gärna tro att medvetandet, eller själen om ni så vill, är någonting utöver denna köttsliga tillvaro och fortsätter i en annan existensform efter det att denna kostym är förbrukad. Vilket faktiskt kvantfysiken möjliggör i teorin, att medvetandet kan existera uanför kroppen alltså. Mycket intressant. Hur som helst. Jag gillar den här låten. Antagligen för det där med att somliga går med trasiga skor.
Bot.
Löptränat 7 km. och halsontet försvann, jaha det är alltså så man ska göra? *inväntar med bävan bakslaget á 40 graders feber och frossbrytningar*
18 år.
Ett telefonsamtal med min äldsta vän, alltså med en som jag varit vän med i 18 år, avskalat och ärligt, det är uppfriskande och tankeväckande.
18 år, herregud. När vi blott var 15 år.
Och vi är ändå, egentligen, väldigt olika som människor, och har så alltid varit men det finns väl någonting där, uppenbarligen, som tar relationen vidare. Det kallas väl för utveckling.
18 år, herregud. När vi blott var 15 år.
Och vi är ändå, egentligen, väldigt olika som människor, och har så alltid varit men det finns väl någonting där, uppenbarligen, som tar relationen vidare. Det kallas väl för utveckling.
Det är sånt som gör livet soligt.
En liten man i jeans o t:shirt kommer springande med håret sovrufsigt på ända, lindar sina armar om mittben och säger: "Ja vill bara bara vara me dej mamma, bara dej, ja älskar dej"
2012-08-09
Inga konstigheter!
Klart som korvspad ungar, eller hur??
Beslut av en kommun eller ett landsting
5 § Beslut av en kommun eller ett landsting får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol i fråga om1. godkännande enligt 2 kap. 5 § eller återkallelse av sådant godkännande enligt 26 kap. 13 eller 14 §,
2. bidrag enligt 8 kap. 21 §, 9 kap. 19 §, 10 kap. 37 §, 11 kap. 36 §, 14 kap. 15 §, 16 kap. 52 §, 17 kap. 31 eller 35 § eller 19 kap. 45 §,
3. avstängning enligt 5 kap. 17 eller 19 §,
4. föreläggande för vårdnadshavare att fullgöra sina skyldigheter enligt 7 kap. 23 §,
5. skolskjuts enligt 10 kap. 32 § första stycket, 10 kap. 33 § första stycket, 11 kap. 31 § första stycket, 11 kap. 32 § första stycket, 18 kap. 30 § första stycket eller 18 kap. 31 § första stycket,
6. ekonomiskt stöd till inackordering enligt 15 kap. 32 § eller 18 kap. 32 § första stycket,
7. medgivande att fullgöra skolplikten på annat sätt eller återkallelse av sådant medgivande enligt 24 kap. 23 eller 24 §,
8. rätt till bidrag enligt 25 kap. 10 eller 15 § eller återkallelse av sådan rätt enligt 26 kap. 13 §,
9. bidrag enligt 25 kap. 11 §,
10. tillfälligt verksamhetsförbud enligt 26 kap. 18 §, eller
11. vitesföreläggande enligt 26 kap. 27 §. Lag (2012:109)
7,3 km.
Jag har hittat en väg att jogga hem på om jag går av i Rotan (Rotebro) och springer hem till väsby så blir det 7,3 km.
Är det inte provocerande hurtfriskt att bli exalterad över en ny joggingväg?
JO!
Men ajj döunt givv a fakk.
Är det inte provocerande hurtfriskt att bli exalterad över en ny joggingväg?
JO!
Men ajj döunt givv a fakk.
MADDAFAKKA!
Och nu borrar de i cementen våningen ovanför så att det skär i benmärgen och den nedlåtande är game idag med redo och hungrig att sätta dit till varje pris den som sättas dit kan!
Välkomen Anna! Här är ditt liv!
Snart, mycket snart, ställer jag mig raklång upp och vrålar "KUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUK!!!"
Välkomen Anna! Här är ditt liv!
Snart, mycket snart, ställer jag mig raklång upp och vrålar "KUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUK!!!"
Berätta sådant som du genom tankeläsning fått fram att andra vill veta, ok?
Visar en sak i systemet.
- Varför har du inte berättat det här för alla på måndagsmötet?
- Hur så? Det är ingen som har frågat.
- Varför har du inte berättat det här för alla på måndagsmötet?
- Hur så? Det är ingen som har frågat.
Don´t push me!
Ursäkta min bitterhet men det finns vissa ord som provocerar mig å det grövsta och det är:
- Styrkekram (styjkekjamaj till deeeeej!)
- Tok-whatever (tokvarmt, tokmycket, tokkåt)
- Fasiken/jäkla/järnspikar också (säg för fan djävlar, kuk eller vad fan som helst!)
- Dyng-whatever (dyngfull ex.)
- Pinpointa nyckeltalen (amerikaniserat svengelska-företagssnack)
- Outsourca (se ovan)
Nej jag är inte munter idag. Jag är förbannat sur och djävligt less i allmänhet.
2012-08-08
snart dvd-ägare
Efter 3,5 år har jag till slut beslutat att köpa en dvd. En kille på jobbet har samma filmsmak som mig och äger de flesta som jag finner intressant och han har lovat att skriva en filmlista till mig :)
Phew.
Nu lugnade personen ned sig (ångrade antagligen sin surhet) och jag hann aldrig slänga datorn i väggen men jag är fortfarande i behov av en lång omfamning.
Dessutom bjuder utet på utedusch så den där skräckfilmen och filten hade passat väl in på kvällen.
Men vad är väl en bal på slottet?
Korvstroganov och simpsons är vad som står till bjuds.
Dessutom bjuder utet på utedusch så den där skräckfilmen och filten hade passat väl in på kvällen.
Men vad är väl en bal på slottet?
Korvstroganov och simpsons är vad som står till bjuds.
Jaha´.
Nu påstår den (fejsbukk) att jag är i södermalmsområdet. jaha nähä, vad härnäst; Boden är i närheten av Brisbane?
wtf?
När jag publicerar stausuppdateringar på fejsbukk så påstår den att jag publicerade det för några sekunder sedan - i närheten av södermalm! Sedan när är Sollentuna i närheten av södermalm?
Såga på en dum kille?
- Mamma, tänk om man skulle såga på en dum kille som har ont i halsen.
Bara för det skrattade jag så där som man gör när man inte kan sluta skratta och kunde knappt läsa godnattboken för honom, jo jag vet att det egentligen inte var särskilt roligt (?) men jag var trött och hade tränat hårt och tyckte att det var vansinnigt roligt.
Bara för det skrattade jag så där som man gör när man inte kan sluta skratta och kunde knappt läsa godnattboken för honom, jo jag vet att det egentligen inte var särskilt roligt (?) men jag var trött och hade tränat hårt och tyckte att det var vansinnigt roligt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)