Det är något med köpcenter fullt med folk, som tar fram den djupt troende misantropen i mig. Man går gärna i grupp om 5-6 personer. Man går långsammare än en snigel som rökt på (?). Man stannar med jämna mellanrum och har små gruppmöten under vilka man helt blockerar passagen. Man flyttar sig inte när någon kommer med två fullstoppade ICA-påsar som måste väga minst 5 kilo var. Man fortsätter sin minikonferens. Man blir irriterad när nämnda pås-person artigt men en smula mulen i blick säger "Ursäkta mig". Man flyttar sig högdraget en halv centimeter. Man fnyser argt och förnärmat när pås-personen får nog och klämmer sig förbi sammankomsten och därmed oundvikligen nuddar med sina påsar. Pås-personen vill riva fram den frusna fläskfilén och gå bärsärkagång men fortsätter med mordiska steg mot en SL-buss full med likasinnade konferensmänniskor.

giraffer

Alla håller på med någon giraffgrej på fejjan, jag blir så TRÖTT.

shirre

Inte för att vara "sån" men jag hittade en gammal novell på nätet som jag skrev 2003 och det var liksom "Har jag skrivit det där?"

time

Who can say if your love grows


As your heart chose

Only time

Pitt

Min blogg varnar mig när jag använder potentiella svordomar i brödtexten eller rubriken. Whatcha think bout' dat?

Å de va två månar kvar te jul *nynnar*

Hej hej kidz idag är det 2 månar kvar te jul, denna kommersiella firning av en totalt ickekommersiell kille! Ironin!

Stop talking for f*cks sake!

låååååååååååååååååååångt kvällsmöte. Trött nu. Orkar inte. Tänka. Ögonlock. Svider. Politik är en idisslande dinosaur. Gäspar käken. Ur led.

Jag älskar dig.

Ibland kommer jag på mig själv med att tänka "tänk att det där är MIN son!", tänk att just jag har fått chansen att ha en sådan vacker, smart, rolig, empatisk, klok, rättvis, underbar liten människa i mitt liv och jag undrar i mitt stilla sinne vad jag egentligen pysslade med under de 29 år som han ännu inte fanns, så här i efterhand känns det som om tillvaron var mer eller mindre meningslös, som om jag inte var 100 % den jag var innan han kom.

Nu låter det som om jag lever enkom genom min son men jag menar inte så, det är stor skillnad på att ge upp hela sitt liv och bli någon slags martyr på grund av barnet och på att faktiskt börja leva sitt liv på riktigt på grund av barnet. Min son befriade mig, skulle man kunna säga oc för det är jag honom evigt tacksam.

Min älskade ängel.

Tf.

Vikarierar en smula på en annan avdelning. Känner mig lite som en inkräktare.

Höstdikt

Höstmörker
Jag gillar dig
Ditt kristallklara gnister
Luft så klar
Som att dricka ett glas iskallt vatten
Det finns magi
I horistonten bortom dina mörka skogar
Skogsrået ler
Mellan tall och ask
Hon ser
Men hon tiger
Om höstens hemligheter
På stjärnströdd stig
Följer hon dig, varje steg du tar
Hon skyddar dig
Och utmanar
Dig
Att våga
Ta steget, ut mot mörkret
Som kan leda dig hem, dit du alltid önskat
Eller bort
Det vet du först efter att du prövat
Men det är oavsett värt varje steg du tagit
Om du tagit dem i sanning

Hey there. Har hängt på söder med knon mestadels av dagen. Donken. Kramar och skratt. Trött. Blå himmel. Kallt. Sanning. Oundviklighet. Ljus. Omtanke.

Schyssta snubbar

Jag har ingen aning om varför jag kom att tänka på det men minns ni att i slutet på nittiotalet så var det en trubadur eller grupp eller vad det var, minns ej vad de hette, som var omåttligt populära, de hade en låt som gick en gång är ingen gång två är lika med noll, kan du samvetets ekvation... men den låt som var mest populär var den som gick "vi är pojkarna som busar med flickornas små musar, trumpeten känns så len mellan era ben, om du drar ner min byxa ska du få se en yxa, en yxa som gör allt för att få lite ballt" (det sorgliga är att jag kan den där textstrofen utantill, utan att googla, jag minns den - men inte gångertabellen -neeeej då!) och den där låten spelades alltid på klubbarna. Jag närde ett intesivt och vitglödande HAT för den låten, inte för att jag var radikal feminist utan för att den var så oerhört skitlöjlig. När den började spelas sken alla "schyssta snubbar" med tribal-tats, tight vit sk. "spänniströja", gympumpade triceps och spretigt hår stelt som cement av geléöverdos och började högt sjunga med och ge varandra den där lilla blinkningen som för att visa att de var de där pojkarna, som busade med musar (möss jo jag vet). Jag var 18-19 år och lika osäker som vilken tonåring som helst men vet ni vad jag gjorde när detta hände? Gick och satte mig. High five mitt nittonåriga jag!

Sluta titta!

Jag gillar inte när folk stirrar på mig. Som på tåget, en liten man tittar så fort jag kommer in och fortsätter att titta... och titta och titta och le och det blir en sån där jobbig situation när man käner med varje cell i sin kropp att han fortfarande tittar och man kan inte motstå impulsen att titta efter om han fortfarande tittar och så tittar man och då tittar han ännu mer för nu tror han att hans tittande är besvarat och man ba neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej!

At least I did something good

Jag har en vän vars son 5 år har Aspergers och högfungerande autism och hon sa till mig att han aldrig leker (och aldrig har lekt) med barnen på dagis, aldrig med grannbarnen, aldrig med någon - förutom med Anton. Anton är den enda som förmår få kontakt med honom, som accepterar honom såsom han är utan att döma.

I take great pride in that. Mitt humanistiska förhållningssätt har inte gått obemärkt förbi. Yeey!

Skriv under!

Amnesty

Järnspikar också.

- Mamma kan du ladda ner den här åt mej? (visar en Minions-app på paddan)
- Okej.

Fem minuter senare:
- Va f******************n det ska väl för i h*lv*t* inte vara svårare att ta sig in på apple-id än på f*cking Hinseberg!!! Man behöver ju för f*n ett lösenord till lösenordet!! Gaaaaah! Gör som jag säger m*ther f*cker!!!
- Mamma. Man får faktist inte säja så.
- Förlåt förlåt! Helt rätt! Mamma ska sluta svära som en rörmokare som har en dålig dag, jag lovar!

Hey there, crazygirl; jag vill veta varför du målar på nagellack för att mindre än en minut efter att det har torkat, gnager bort det? Vad är då syftet med målandet? Är det att få bita bort det? Känslan av det knaster du får till när du får ett riktigt tag och får bort ett helt sjok (schok, shok? stavning?) åt gången? Är det det du far efter ju krejsi strejnsch görl ju?

En förvånad frigolitbit.

O my freakin god

Elitsinglar

Har ni sett det? Reklamen?

Jag säger bara: Herre. Gud. Och sedan säger jag: jag är så glad att jag valde att lämna den där världen helt och jag vill aldrig aldrig tillbaka dit. Inte ens om jag fick betalt. Det är en smutsig buisiness och nu tydligen också en klassfråga. Jag kan se dem för min inre syn, de som är med där, hur de kuckilurar med ett glas årgångsvin medan de njuter av sin egen förträfflighet och tänker nedlåtande tankar om vulgus profanum. Fy fan. I brist på ett mer akademiskt utvalt ord. Vilken hemsk människosyn och det sorgliga är att den människosynen inte stannade kvar på sjuttonhundratalet där den hör hemma, nej, den är högst levande och vid full vigör och nu gör den sig tillkänna även på dejtingsajterna.

Vad ska komma härnäst? Sverigedemokratiska singlar? Vit Makt - dejtingsajten för dig som inte tycker att once you go black you never go back? "Ensamma höginkomsttagare" för dig med med rasistiska och icke-humanistiska värderingar?

Jag är inte intresserad.

Kära facebook-"vänner" som inte är mina riktiga vänner utan blott avlägset bekantas bekanta: sluta vänligen med att skicka mig spelinbjudningar, jag är inte ett iota intresserad av farm-vaddetnuheter, jag vill inte vara med på utmaningar eller speltävlingar, jag vill inte delta. Släpp. Lägg ned.

argh!

Min son har ställt in något på min i:pad så att den med jämna mellanrum gnäggar och visslar som en syrsa med megafon - hur i det lilla h*lvetet får jag bort det???

Sötis

Min kollega kallar mig för Prinsessan :) how sweet is that?

Dejting- och förhållandenas 10 inofficiella budord.

Apropå inlägget jag skrev igår; många trådar på olika diskussionsforum går ut på att just bedriva gissningslekar och köra olika spel för att syna varandras bluff, ungefär, genom att spela svår eller otillgänglig, lägga in antydningar eller ledtrådar och följa de oskrivna dejting- och förhållandereglerna som bland annat säger att du icke får ringa den andre förrän minst 48 timmar har gått, annars är du, gud förbjude DESPERAT! Hur orkar folk hålla på? Det är klart att man ska hålla det på en normal nivå och inte ringa på dörren med flyttkartongen i hand, lugn och fin är sättet att vara men inte falskt, som i när du spelar dejtingspelet, alltså; gör som du känner men gör det lugnt och inte förhastat. Behöver man tänka mer än så? Tydligen? Jag känner mig som ett UFO på besök på en främmande planet. Eller så är jag typ bara dum i bollen. Det roliga (?) är att på den tiden jag var med på dessa insane asylums, det vill säga dejtingsajterna, så träffade jag endel personer som högt och kaxigt proklamerade att de minsann sket i reglerna, de var så oerhört frisinnade yada yada men när det kom till kritan ... nope. De visade sig vara gedigna paragrafryttare, jag antar att de ville ge sken av att vara öppna, coola snubbar med breda horisonter när det förhöll sig precis tvärtom. För det är ju så, ungar, att om man VERKLIGEN är en cool snubbe, eller tjej, då finnes inget behov av att proklamera någonting överhuvudtaget. Skrällande cymbaler och allt det där.

Selfie

Hey there. Åkte buss litegrann. While taking selfies. Chauffören slängde en förbryllad blick åt mitt håll när jag tog fram stativet och lampan men tja, mitt ego måste få ta plats. Även i kollektivtrafiken.

Jag driver. Lugn. Ni känner ju mig vid det här laget.

Välj att se på ljuset när det är mörkt barn, för då blir ljuset, allt ni ser.

Light my candles in a daze cause´ I found god YEEEEA YEEEEEEEEEEEEA YEEEAAA YEEEA YEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEA!
Närå. Driver.

Fint? Är det inte?

Thankyou for bacon

Det fina med bacon är att det inte gör någonting om man glömde matgrädden, det blir liksom mat av det ändå.

Eh...?

Kära, trogna sökrobotar, en äkta chokladboll skall ha en liten gnutta kaffe i sig för att vara alldeles äkta. Alltför många chokladbollar poserar som äkta när de i själva verket är falska profeter, ulvar i fårakläder, de utger sig för att vara delikata, utsökta till och med men vid den första smaken faller man i djup, besinningslös besvikelse ty det magnifika ytterhöljet höll inte vad det lovade, de bestod blått av kakaosmör och så minimaliskt med kakao att det knappt går att bedöma dem som den äkta chokladbollens bortglömda sysslingbarn. Kaffe? Hah! Inte i dessa posörer! För dem är kaffe vad Obamacare är för den kristna högern! Nämn inte ens kaffe! Då stänger de ned jordens alla bagerier!

Det här. Det är dock en äkting. Jag njöt av dess innandöme i dess fulla, faraoniska flavör, jag tuggade försiktigt dess delar som vore det sällsynt tryffel som bara växer inom radien av en alldeles särskild liten fyrkant vid Alpernas fot och den gav sitt gensvar. Igen och igen. Tårar rann upp i mina ögonvrår och jag höjde darrande händerna mot skyarna medan jag snyftande föll ned på knä och började tala i tungor av tacksägelse för denna vackra boll som blivit mig, just mig och ingen annan, given.

Who the hell was that?

Hade precis ett sånt där "vem f*n är du??*-moment nere i hisshallen då en kvinna ser mig och spricker upp i ett stort, vänligt och igenkännande leende; "Heeej! Hur är det?", jag ler tillbaka men tänker desperat "Shit. Vem. Fan. Är. Det...???" och svarar att det är bra och hur är det själv medan jag i tanken ber "Fråga inget specifikt för jag har inte den blekaste om vem du är överhuvudtaget" men hon nöjer sig med detta utbyte av artighetsfraser och fortsätter till dit hon var på väg och jag pustar ut men jag undrar fortfarande: VEM F*N VAR DET??

Jehäpp.

Ska tandborsten stå i tanborsthållaren? Nej. Ska den ligga i badrumsskåpet? Naturligtvis inte.
Ska den ligga på handfatet? Vad är det för dumheter!
Den ska så klart sitta på andra sidan väggen.

Att lära sig släppa taget.

Om det finns något som jag jag verkligen vill lära mig på livets resa (det finns förstås horder av saker jag vill lära mig men, men) så är det att kunna släppa saker som jag inte kan göra någonting åt, att kunna acceptera och gilla läget, andas ut och släppa. Jag har nog en ovanligt livlig fantasi och en envis hoppfullhet i kombination med en jävla förmåga att kunna fnula ut lösningar på allehanda problem, det ligger mig nog i fatet när jag ska lära mig att SLÄPPA, mina mentala fingar håller ett järngrepp kring det jag drömmer om och behöver bändas bort med kofot, ungefär, det och att jag fortfarande tror på mirakel, är en bidragande orsak till min oförmåga att kunna låta saker gå (jag menar inte mirakel som i när Moses delade Röda havet utan mirakel som i när det mest osannolika som man aldrig någonsin trodde var möjligt, faktiskt sker). Jag önskar att kunna släppa det som jag vet är ett dött spår och hålla kvar andra saker som är mer... verkliga, i brist på annat ord. Nu låter det som om jag är en crazy besatt person som hänger upp mig på fantasier, så menar jag inte, jag menar saker som man kanske... hoppas, som man kanske har... fått en känsla för, men som man vet är en död länk, förstår ni? Det är då den där problemlösarhjärnan och hoppet kickar igång, antagligen tänker de: "Ahaaaaaa! Nu har vi fått en riktig utmaning!! TILL ATTACK!", det kan vara en smula arbetsamt.

Indesign, du promenerar på mina nerver.

Jag har ett program som heter Indesign i vilket jag skapar enkäter, plancher, foldrar etc. detta program är milt sagt inte helt okomplicerat och jag har inte gått utbildningen änmen lyckats lista ut basic stuff på egen hand, nu har jag dock försökt i över 30 minuter att få bort ett m*dd*f*kk* STRECK som nöjt vägrar att försvinna, ska det vara så? Frågar jag, att jag ska bli tvungen att göra en SKÄRMDUMP för att klistra in dokumentet i PAINT och där RITA över strecket så att det försvinner? Va? Va? Vavavavavava??

Tihi.

Med anledning av nedanstående inlägg: GUD vad jag blev trött efter lunchjoggen, höhöhöhö! Ja, ja ramla inte av stolarna av skratt nu. Nämnde jag att jag extraknäcker som skämtskrivare för ÖB-reklamen?

Ett plötsligt semiteologiskt inlägg, helt apropå ingenting.

En liten Jesusbild piggar alltid opp (...?), om jag tror att Han kommer att döma mig till en evighet där nere för dylika postningar av skämtsamma bilder, jag säger som så: om Hen verkligen existerar så har hen humor, någonting annat är fullkomligt uteslutet och jag tycker väl att det finns betydligt fulare fiskar i den damm som kallas jordelivet att döma till en evighet i skärselden än en som postar en skämtsam bild på Jesus. Sorgligt nog finns det tusen och åter tusen, eller snarare miljontals människor som inte håller med mig på den punkten och jag bara... undrar. Vilken bibel är det som de har läst? Hoppade de över avsnittet om förlåtelse och att älska sin broder såsom sig själv? Om inte; vad i ordet f ö r l å t e l s e är det som de inte begriper? Vilken Jesus skulle godkänna att katoliker lemlästar protestanter, kristna lemlästar judar och så vidare? Det är väl i sådana fall Han Där Nere som förespråkar sådant, så, de har helt och fullt missat poängen och jag finner det så skrattretande ointelligent, för att vara "sådan" jag menar LÄS, hur svårt kan det vara? Om man inte är dyslektiker eller så då men ni förstår. Eller vad?

TÄnk.

Tänk förr och förr var i det här fallet för bara 15 - 20 år sedan, när internet inte fanns, eller fanns men ännu var i sin linda, om man då ville veta vad ett specifikt ord betydde så behövde man fysiskt ta sig från där man befann sig till något ställe där det fanns en ordbok, leta upp rätt bok och sida för att kunna hitta ordet i fråga. Nu är allt det sammanfattat i en enda knapptryckning. Vem hade kunnat föreställa sig det? Vad kommer vi i framtiden att kunna säga samma sak om?

Kludd under webbredaktörsmöte

Jo men, jag lyssnade.

morr

Ni vet den där tidiga morgontimman när man i stressat morgonursinne river i blint raseri efter sina träningskläder i tvätthögen som kan liknas vid en imponerande miniatyr av Kebnekajse (stavning?) och inte hittar dem och forstsätter till högen med tvättade kläder som är något mindre men ändå av högst imponerande magnitud för att inte hitta dem där heller och då rusa likt en ilsken panter (?) till garderoben för att där, med djävulshorn röda och glödande i pannan riva ut innanmätet som även det starkt påminner om ett berg?

...tystnad...

Inte? Er tvättkorg är tom, alla kläder militäriskt invikta i skåpen och allt ni behöver för dagen är prydligt utlagt i en stilig rad på en ren liten bänk i sovrummet...?

Vad skönt för er då!
MVH

Slarver

Duvor som ringer.

- Å! En fjäder! (plockar upp)
- Vad fin den är.
- Vikken fågel e den ifrån mamma?
- Hm den är grå som ringduvorna som burkar vara i skogen här så det är nog från en sån.
- Ringduva? Ringer dom i telefoner?
- Haha nej
- (funderar) Låter dom som telefoner som ringer när dom piper?
- (skratt) JAG ÄLSKAR DEJ!
- Sluuuta mamma ja ha sagt att ja e fem år faktist!!

Jag blev inte arg. Byrån kostade 200:-

- Mamma...
- Ja?
- Ja har gjort nått ja inte får...
- Okej... vadå?
- Du får inte bli arj...
- det kan jag inte lova.
- ...bli inte arg...

Happy halloween

Firar Halloween litegrann (säger man så, att man 'firar' Halloween? Vad är det isf man firar? Pumpor?) genom att tända mina pumpaljus
Ignorera chipssmulorna, jag har en 5 ½-åring, vad begär ni av mig?

wtf

Alltså (jo jag vet att jag skulle sluta med det ordet men man kan inte lära gamla hundar att sitta yada yada)ibland är Family guy helt och totalt sinnessjukt.

Hår.

Hey. Färgade håreten smula. Blev väl ingen större skillnad. Mörkare, antar jag. Det blev inget med blondinplanerna, I´m stickin´to my guns.

Hä, hä

Läskiga tider.

Under Karbon var syrehalten 50 % högre än vad den är idag, därför var många insekter stora som fiskmåsar. Trollsländornas vingspann var 70 centimeter och tusenfotingarna var 1,8 meter långa.

Imagine that.

En geting på typ 2 meter, tja, då är man inte kaxig direkt.

Gräddkola

Looki-look vad jag fann på stadsmissionen!

Ja. Jag läser Dean Koontz. Finkulturen göre sig icke besvär i min bokhylla, den dåliga smaken brer i stället ut sig likt en blöt yllefilt över en redan huttrande skara bestående av Stephen King och andra mer eller mindre suspekta företeelser.

Häpp!

Jag ska tydligen gå och titta på "något rockband" i kväll, en kompis ringde just. Aaaighty then *plockar fram öronpropparna*

Jag har barn"fri" vecka och jag har ingen att umgås med :( jag vill socialisera! Jag vill träffa nya intressanta människor! Jag vill hänga över en öl eller kanske två. Bara snacka. Lära känna. Prata. Hänga. *prutt* För tråkmånsar that is.

Jag är kär. I Uppsala.

Hej ungar, har ni saknat mig? Jag förstår det, jag har ju varit borta i flera timmar, knarkberoende av att uttrycka mig i sociala medier som jag äro. Jo jag inser det. Jag har varit på ett fantastiskt trevligt tillhåll invid Uppsala station och jag måste deklarera att jag gillar Uppsala, det påminner starkt om Söder så tillvida att det har en blandning av människor i olika åldrar och egenskaper, det är multikulturellt och folkligt, and I like. Trevliga ex-kolleger också. Och en smula vin. Najs.

in the moment

Lunchrestaurangen, jag ska skjuta in brickan i brickvagnen men den spårar ur och kopparna trillar ned på golvet. Omedelbar tystnad uppstår och allas blickar vänds kvickt mot mig.
- Hej, hej, det är bara jag, jag ville bara ha lite uppmärksamhet! (vinkar)

Bästaste bästisarnas bästis krrrammmmmmmmm !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

I kväll blire AW me bästaste bästa gänget!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! IIIIIIIIIIIIIIIiiiiiiiiiiiiiih!!! MYS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Krammmmmmmmmmmmmmmmmmmmm !!!!!!!!!! (sjuttio blinkande, hoppande smileys och fyrtiotre hjärtan).

Känner ni igen det? Från fejjan? Sjukt irriterande, inte sant? Jag hyser en tveklös hatkärlek för fejjan med betoning på hat, ändock är jag med där, det är som ett gift, ett beroende som man skäms för men som man inte kan göra sig kvitt ty man är dess slav.

Nu ska jag inte agera konstfackslugg här.

Anywo. Jag ska faktiskt på AW. I uppsala. Med några kolleger från förr. Det ska bli najs.

Konstfacksluggarnas kvasiintellektuella revolution

Jag måste tycka till, igen, är ni förvånade? I think not.

Så här. Det finns en företeelse som stör mig. Det är vad jag kallar "konstfacksluggar" som på möten (och antagligen överallt annars också) är super-mega-gigantiskt-allvarliga. Hela. Tiden. De är som fastlåsta stela trästockar i sin enorma allvarlighet, allting är allvarligt och måste sägas och upplevas på mest pretentiösa och högtravande sätt möjligast, även om det så gäller planerandet av en firmafest. De vill belysa processer, definiera begrepp och kommunicera fokusgruppens genomlysning av delmålens konkretisering och man ba... vi ska förihelvete bara köpa in en kaffeautomat!! Släpp! Slappna av!

Det "värsta" men såna här personer är att de tar sig själva på extremt stort allvar, det finns således inget utrymme för självdistans eller humor, de har ingen humor, allting är ju så allvaligt och måste belysas ur betraktarens perspektiv och intellektualiseras in finitum.

GAAAAAAAAAAAAAAAH!

Är vi horor?

Det florerar många trådar på familjeliv om att kvinnor som har haft mer än 5 sexpartners är horor och därför  icke åtråvärda, en man får med fördel leka av sig, då är han en schysst snubbe, en hingst, men en tjej som gör detsamma är en äcklig prostituerad.

Jag trodde att vi hade lämnat artonhundatalet bakom oss någonstans runt 60-talet? Ge mig en logisk och fysiologisk förklaring till varför det är ok för män att ha haft flertalet sexpartners men inte för kvinnor? Varför blir en kvinna per automatik "oren" när hon passerar den magiska gränsen?

Jo. Därför att en kvinna ska vara kysk och tiga still i kyrkan. En kvinna ska sitta på kammaren och virka medan hon väntar på att den rätte ska ha lekt av sig och behagar anlända för att låsa upp hennes kyskhetsbälte. En kvinna ska vara på ett särskilt vänt sätt, passa in i en särskild mall, om hon inte gör detta så är hon (trumvirlel) ett hot. Och ett hot, en likställd, en jämnbördig, en utmanare, släcker dessa män, utskiner dem helt, för dessa män har väldigt låg självkänsla och tål inte att spela på en jämlik planhalva. För då riskerar de att förlora.

Vad skönt att inte alla män är som familjelivsmannen. Det vore en hemsk värld. Ungefär som dagens Iran.

Renässans

Min blogg hade blivit väldigt ledsen, ett sorgset tillhåll i cyberrymden. Egentligen mådde jag bra. Bloggen blev ett ältande på repeat, utan syfte, som ett skrivandets hicka. En slags poetisk tankevurpa.

Så tråkigt. Att jag slutade dela med mig av all min vardagsglädje och livshumor som dominerar min tid för att i stället försöka åstakomma så djupsinniga inlägg som möjligt. Jag insåg att jag misslyckades och att bloggen blivit en brunn för negativt dravel. Jag är så mycket mer än så, ska ni veta. Jag är en mycket humoristisk, varm och livsbejakande person som folk tycker om att vara med och som tycker om folk, men i bloggen, här, hade något slags alterego tagit över, en ultranegativ kopia av mig själv. Jag gillade det inte. Jag gillade inte att ni sökrobotar skulle tro att det var allt jag var, att det var så jag tänkte och kände hela tiden, att det präglade hela min tillvaro, för det stämmer inte. Inte alls. Text kan bli så fel. Man har inte hela människan framför sig, bara en liten skärva.

Det spelar ingen roll om ni tror mig eller inte, jag ville bara säga det och säga att jag ångrar mig, det finns oändligt mycket mer att skriva om i stället för att försöka vara Noréns djupsinniga brorsdotter.

Så. Det var allt.

Gack, sköna smärta

8 kilometer i regn. Stannade inte en enda gång. Aaaaaaaah! *slänger upp benen på bordet*

Tuggar citron som vore det hubbabubba

Jag förklarar mig härmed allergisk mot folk vars facebookuppdateringar består av idel provocerande klyschor.

Varma kärleksfulla hälsningar

Inbiten cyniker

Moi

Det är något med finnar, de äger en lugn jordnärhet (?) som jag finner behaglig och tilldragande.

Eh... mens?

Asså...

Jag vet inte. Ibland går det för långt. Tjejer onanerar ibland när de har mens, ja, varför ska vi trycka upp en t:shirt om det? Är det något att stå på barrikaderna för? Vissa tycker att mens är äckligt, oftast killar/män men - och? Måste man tycka att mens är vackert? Det är naturligt och det är en del av kvinnans kroppsliga funktioner, ja, visst, men det är kiss också, såväl som mäns sperma, kroppsvätskor som kroppsvätskor, liksom. Syftet är antagligen att framföra att mens är något naturligt men det vet vi väl redan? Eller? Finns det någon som inte vet? Att mens är rött och består av blod och att det inte är kliniskt och blått som i bindreklamen, det vet vi också - eller? Gör för all del vätskan i bindreklamen röd, jag bryr mig inte, gör ni? Jag fattar liksom inte?

Finns det fördomar om mens och kvinnlig onani? Botemedlet mot fördomar är kunskap. Utbildning. Fakta. Hur denna t:shirt ska hjälpa till övergår mitt förstånd.

Inre konversation, jag och hjärnan, 11:24, kontoret.

- Hey there greeneyes, watcha thinkin´ ´bout?

- Dunno, maybe going, you know... like blonde
- But why?
- I wanna see what it´s like, kind of.
- What, you think there is a difference?
- In how people approach me, yes, yes I do, sad but true, or how I should put it.
- I´m not sure I know what you mean?
- Well... I think that when you are blonde, people, guys, men, react differently than what they do when you are a dark brunette, and I would like to see what that´s like, I´m not sure I´m gonna like it though.
- Why do it then?
- Well... it´s not only that, I am also unafraid of changing myself in any shape or form and I like to try on different things, so.
- So what you are telling me is that you want to go blonde just to attract more men?
- No! That´s not it, I just wanna see if the myth is true. If blonds have more fun.
- But why? Do you wanna have more fun? In what way? And what do you think that "fun" refers to, that blondes have more of?
- Aaaah... I dunno... sex...? They get free dinners? Cars? Diamonds? Stuff like that?
- And that´s what you want? Sound kind of like a prostitute to me.
- COme oooon! Yu know what I mean!
- No. I really don´t.
- Well... Maybe I just want to see if the environment finds me more attractive as a blond... or something like that.
- So you think that no one is attracted to you? Have you looked in the mirror recently?
- That´s not what i meant, you are missreading everything I say! I meant that... well maybe I just want some more attention, I guess.
- Oh. Okey. Like when you where in Turkey and you put on that red dress that caused so much attention that you wanted to go home and change?
- No, not like that, that was embarrassing, I guess more like... aah... you know what? This conversation isn´t leading anywhere.
- I agree.
- Wow. You agree. Thats amazin´!
- Cut the irony, please.
- Sorry. I guess you called my bluff.
- Guess so.
- There´s no foolin´you is there?
- Nope.
- Damnit.

En... pseudoerotisk berättelse om en werthers original (varning till känsliga tittare)

- Ta den , taaaa den... (Gollumröst)
- Men... jag svor.... jag svor ju att inte falla...
- Ta den... ilken skada kan det göra... en liten bit... bara en liten...
- Nej. Nej tack. Jag avstår.
- Den är god... krämig... njutningsfull... sältan... sötman... (förförisk)
- Hmmm... jag vet inte... nej, nej jag ska inte ha något...
- Jag ska inte säga det till någon... kom igen... du förtjänar det... du vet att du vill... stoppa den inuti dig...
- Eh, va? Vadå...? Nej... jag... jag ska inte ha....
- Joooo... tugga den... slicka den... lek med din tunga runt dess klibbiga sötma och svälj dess sköna smälta...
- Jag... kanske... eller...? Nej... sluta, du förvirrar mig!
- Du vill inte att jag ska sluta (väser) du vill, vill, vill!
- ...sluta...
- Ta den... ta emot den! Slappna av... det kommer inte att göra ont... jag lovar... slut dina ögon...
- Men... men... (sträcker handen mot den)
- Jaaa... jaaa... just så... fortsätt... sluta inte nu... du vet att du vill... (illvilligt förväntansfullt)
- Bara... lite, då... (fattar tag i den)
- Så ja! Fortsätt nu... mot njutningen... tryck den... in i dig...
- Lovar du att vara snäll?
- Jag... lovar... (avlägset skrockande)
- Okej då... (stoppar in i munnen, tuggar)
- CHOKLAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAD ! ! !

Det oändliga mysteriet

Jag funderar i den tidiga morgontimmen stilla, om jag är den enda människan i världen som på sin Spotifylista har låtar som jag föraktar, och jag undrar, medan solen gör sig fri från nattens bojor, lämnar Kina och rullar upp den blå, eller i detta fall, grå, rullgardinen, varför jag inte tar bort dessa låtar. Sedan snurrar världsalltet åter ett varv och solen ruvar över horisonten, de första stjärnorna tänder sina gnistrande ansikten och nattens ljus lämnar väg för rymdens oändlighet och låtarna är fortfarande kvar på listan.

En jökande guldhamster

På lunchrestaurang, kollegan berättar en historia om en guldhamster som hans son hade när han var liten, sonen hade fått för sig att han skulle börja avla fram hamstrar eftersom det tydligen var en utställningshamster så han hade åkt till Flén och tillbaka för att få den parad:

Han: Fan jag fick köra trettio mil bara för att den där jävla hamstern skulle få jöka!
Jag: (frustar till med munnen full så att cola sprutar upp i näsan)

Det är tur att jag har så roliga kolleger när jobbet känns lika roligt som att långsamt och utan bedövning dra ut en tand.

På hemnet skiner alltid solen

http://www2.skandiamaklarna.se/bilder.aspx?TYP=CMBoLgh&GUID=45MRPC1BQBCDB6QQ

Hej ungar. Tycker inte ni också att himlen alltid är onaturligt blå på Hemnet? Visst är det lustigt att solen alltid skiner? Som om mäklarna väntade in alldeles rätt väderleksrapport för att åka ut och fotografera sina objekt. Ja. Lustigt är vad det är. Meteorologerna måste ha tusentals mäklare hängande i luren dag som natt. Mm.

Choklad överraskning och leksak

Köpte lite chokla´. Till min son? Nej till mig. Tre överraskningar i en eller hur var det nu? Spännande! Vad kan det vara...? *studsar i stolen av iver*

 ...det var en förbenad snurra av något slag :( *GRAVT BESVIKEN*

de där blå gubbarna är det Pockemon eller något sådant? Eller vad gillar ungarna nu för tiden? Jag vill minnas att man samlade på "garbage kids" när jag var liten, det var typ som kort man samlade på och bytte, jag gjorde det inte dock, jag samlade på bokmärken, min kompis samlade på brevpapper och jag var alltid så imponerad över hennes fina album där hon hade satt in papprena i plastfickor. Vi spelade kula också. Och lekte med lyskompisar som var som muterade djur som lyste i mörkret.

Så här ser den ut när den snurrar.
Snurr-snurr.

MVH

Lätt sinnesrubbad

iiiiiiiiiiiiiiiiiih !

Apropå söt... *piper överljudspip* Fast när jag talade med pipröst till henne "Heeeeej lilla snuttigumman du e sååå söööööt!" så hoppade hon upp och bet mig i läppen. Fast jag gillar det. Inte att bli biten i läppen era lustigkurrar, vad har det tagit åt er? Nej utan det att hon har karaktär.

Men lillen så söt (talar med irriterande pipröst)

Men gudars så söt! Som en liten docka! Det är nästan så att mina äggstockar spontansläpper ett ägg av ren sötchock (hehe). Och jättelik min son som nyfödd - och med samma namn och nästan samma födelsevikt, fast min var mindre 2800 g vägde han bara, så liten som en docka från leksaksaffärn´ men det man inte vet (och det man glömmer ack så lätt) är att den där söta lilla dockan kunde skrika så högt att kristallkronan gungade, det trodde man liksom inte, men i alla fall.

så ja, så ja *klappar* ta det lugnt nu

Jag har nu försökt i en kvart eller mer att beställa fakkin kopieringspapper, alltså lyssna nu STAPLES: det ska inte vara svårare att beställa erat förbannade papper än att ta sig in i Fort Knox!!! Jag vill inte lösa cancergåtan - jag vill beställa papper!! Visa mig bara erat förbannade papper! *SKRIKER i vanmakt*

regn

Höstregnet smattrar mot min ruta. Jag har inget emot det. Det är ett ljud jag finner välbekant och tryggt när jag ligger i min varma säng, skyddad inuti det sammetsmjuka mörkret. Jag har inget emot att lyssna på det i ensamhet, det finns en mörk men ändå ljus magi med höstens beteende, som jag älskar. Jag är tvärtemot de flesta, som vanligt.

This is beauty

Vilket enormt slöseri med en fantastisk människa och hans talang! Jag önskar att jag kunde åka tillbaka i tiden och skaka om honom hårt och säga sluta tro att du är ett fejkat slöseri med utrymme! Sluta! Så dum är inte den massa du föraktar att de går på en sådan bluff, du underskattar dem, vakna och förstå att världen inte får gå miste om din talang! Om dig! Världen behöver såna som du! Gör det inte!

Hey there, I´m a mad stalker and we are going to marry, weather you like it or not

James! James! Aj löööv ju, pliiiis, aj löööv ju buhuhuhuhuuuu

Närå.

*kryddar kaninkoket med lite kardemumma medan jag väntar på paketet med brudklänningen och flygbiljetten till Amerikat*

Yeah baby, det spännande singellivets nöjen

För övrigt lyssnar jag på lite kommersialiserad Metallica medan jag sippar på mitt tisdagsvin och emellanåt, till grannarnas förskräckelse (de tror antagligen att jag misshandlar en katt här inne) sjunger med. Jag noterar att James Hetfield, Hitfield, Hattfield (stavning?) när han inte sjunger vackert och sorgset, alltid avslutar varje fras med "EEEAAH!", det är lite kul, kan jag tycka.

Här är förresten talet jag skrev och läste på min brors bröllop

Kära brudpar
Tack för att jag får dela er stora dag
jag har något att berätta
så jag ber er att lyssna ett tag
när jag står här framför er
på denna vackra lid
så hör jag det avlägsna ekot av en annan tid
när sommarens kväll var ljus och hög, ljum från dagens hetta
och våra hjärtan var ljusa och lätta
där fanns en storebror så stolt och varm
han bar en liten syster på sin arm
blåste på onda skrubbiga sår
och torkade bort en och annan tår
han höll hårt i hennes lilla hand
och starkt var deras band
han skrämde henne med spindlar i plast
och berättade i stor hast
när mamman inte hörde
att dockorna om natten fick liv
och gick till köket, för att hämta kniv
att en byggjobbares liv en gång ändats när han tog ett kliv
och ramlade från taket ned
och sen han levde inte mer
likväl han på henne alltid såg
genom badrumsventilen
när hon i badet låg
men han var ändå alltid hennes hjälte
så modig och stark
någon som ingen någonsing stjälpte
och hennes kompisar hjärtan, de smälte
så mörkret kom oc sommaren dog
och allt som var bror och syster så kärt
något bort från dem tog
det fanns en annan, han var deras vän
men hans älskade ansikte, det ser de aldrig igen
förtvivlan, rädsla och sorg fångade dem
outhärdligt för ett hjärta
som en gång älskat bortom sinnet
så vaknar jag ur detta minnet
och finner mig stå i denna tid
och allting är åter ljus och frid
himlen ovan är hög och fri
hör svalorna ljubla!
lyssna!
de vill säga er en sak, de vill ge er ett ljus
att dela i den mörkaste natt
och de sjunger att ni är varandras skatt
och du min stolta, älskade bror
du har, alltid, varit så mycket bättre än du tror
så fröjdas nu i det du fått
och låt aldrig, stort eller smått
komma emellan det som nu är er lott
kära bror, du är värd allting som bor under lyckans vinge så stor
lycka till er båda
kärlek i mitt hjärta
kommer för er, alltid att råda

Jag var tvungen att göra ett uppehåll ungefär i mitten av talet och  samla mig, särskilt när jag såg min mamma och min brors nyblivna fru gråta av sinnesrörelse och efteråt i applåderna kom min bror fram till mig, höll mig hårt och jag viskade "Jag menade vartenda ord. Och jag älskar dig. och han viskade "Det vet jag att du gjorde. och jag älskar dig också".

Det var ett av de finaste ögonblicken i mitt liv. Hela upplevelsen.

Hähä

Perverst.

Jag kan inte ens börja beskriva hur obehagligt det är att sitta på pendeln mittemot en äldre man som stirrar mer eller mindre oavbrutet på en, lätt flammig i ansiktet och handen märkligt djupt ned i fickan, liksom krafsande, som om han letade efter ett par nycklar i en oupphörlig jakt som aldrig vill ta slut. Ta. Mig. Bort. Härifrån. EUUUUUWWWWW ! ! !

Lugna er, sökrobotar, en i taget, jag sa EN I TAGET!

16 430 sidvisningar. Min tanke: "Who the hell is reading this crap??"

Vi är känslornas gisslan.

Tänkte bara säga en grej. Det känns kul och smickrande när man märker att man gör en man, 50 år, högsta hönset som gör alla andra kallsvettiga med sin arrogans, helt nervös och röd om kinden, bara genom att råka hamna på samma tåg och kallprata en bit på vägen. Men det känns också lite... märkligt, lite awkward, lite... fel, liksom, även om det är en stor komplimang och så vidare, det blir konstigt i arbetsrelationen men vi är alla människor och reagerar mänskligt, framförallt har vi alla, oavsett position och ålder KÄNSLOR och dessa känslor kan vi inte styra över, de bara finns eller så finns de inte, det enda vi kan göra är att försöka göra så att känslorna inte tar över oss helt och hållet, för de kan vara kraftigt irrationella, särskilt in matters of the heart, det finns ingenting som kan bygga så höga, pampiga luftslott som KÄNSLORNA, vad får de allt ifrån? Det kan handla om en person som man aldrig har träffat fysiskt men ändå springer KÄNSLORNA fram likt en yster och bångstyrig liten bäck om våren och man bara: SLUTA! Ni är irrationella! Ni fantiserar ihop en mental bild, det är allt ni gör! Vad vill ni mig! Gå! Bort! Men de går inte bort, de bara skrattar mjukt och fortsätter att lura in en i rosa bomull av självbedrägeri. Man kan ju undra vad de får ut av det? Nåväl. Hur kom jag hit nu då? Jo just ja; känslor, så har även arroganta personer, mänskligt, som sagt. Och för övrigt finns det tydligen många människor som utvecklar känslor för varandra trots att de aldrig har setts i den verkliga världen och sedan stämmer de möte och allting bara faller på plats. Se bara på de som träffats via dejtingsajter. Det jag vill säga med det är att ibland har känslorna faktist rätt, så jag antar att det är det de får ut av att hålla oss gisslan; att två personer som sitter på sina kammare och bygger varitt luftslott kan komma att få utdelning. Det vet man förstås aldrig, varken vi eller känslorna, det är en chansning, som så mycket annat här i livet. Vilket oerhört osammanhängande inlägg det här blev. Nevermind.

En miljard kineser och jag.

Kineser sover på IKEA

Eeeeh... va? *gnuggar ögonen*

Nåväl. Jag är inte ensam om att vara strange således, jag och en miljard kineser kan inte ha fel.

Fix

Om ni har ett par glasögon vars skalm (heter det så? Skalm?) har gått av och inte går att laga, tag då ert nagel-gel-kit och stryk på 3 gånger - klart! Personerna inne på Synsam har dock inte upptäckt denna busenkla metod utan föreslog att jag skulle, och här ska ni höra ungar: TEJPA fast skalmen. Tejpa? Jo jag tackar ja! Nä nä. Nagelgele. Det är det enda ni behöver.

Där wås fönn

Jag vet inte varför jag tyckte att det var så roligt och det spelar heller ingen roll men jag skrattade i 10 minuter åt scenen i Simpsons när Nelson har flyttat in hos familjen och Nelsons mamma kommer förbi och Marge ropar efter henne: "Go home to your son, and try not to have intercourse on the way!"

God natt solen, hälsa Kina.

Snygg löprunda. Men ibland när mörkret kommer, och det här skulle jag inte behöva skriva, önskar jag att jag hade en stor hund, en schäfer eller rottweiler.

Låt vrålet eka över nejderna

Nu jävlar ska fläsket bort *GERONIMOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO!*

Finns det något tråkigare än golf?

Genomled precis ett lunchsamtal om golf. Jag kan ingenting om golf. Jag har inget intresse av golf. Jag vet att man slår, med en lång metallstav på vilken det liksom sitter in liten klump längst ned, på en vit liten boll med små runda nedsänkningar i. Där slutar min kunskap. Men ni vet hur det blir när två personer med samma hett brinnande intresse får igång varandra, det är som att de är med i en hemlig klubb och pratar ett hemligt språk och har insidesskämt som ingen förstår förutom klubbmedlemmarna, det blir liksom: "Höhöhöhö jaau, å du vet när Göran slog en fullifjong förra helgen höhöhöh" och man ba: va é de?

Amen!

http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/en-portion-meningslost-hat/

Berättelsen om trillingnöten.

Varje morgon på väg till jobbet passerar jag Marabou, eller "marratjo" som jag kallade det när det begav sig på grund av att 99 % av de som arbetade där var finnar. Jo. Ja. Jag har alltså jobbat där och här kommer berättelsen:



Det var anno 2000 och jag var blått 20 år. Jag hade fixat jobb åt min dåvarande pojkvän (19 år) på ovan nämnda fabrik och vissa skift gick vi tillsammans. För att ni bättre ska kunna förstå berättelsen så är jag först tvungen att beskriva min pojkvän lite grann; han var en sån där djuping, han hatade att jobba, han ville egentligen bara ligga hemma i sängen och tänka filosofiska tankar eller lyssna på klassisk musik eller spela på sin keyboard. Vidare kunde han inte sluta prata om sitt ex och hur otroligt vacker hon var, om hur han nästan kollapsade av känsloanstormningen varje gång han sett henne (nej han var inte över henne egentligen) och så vidare, således kände jag mig en smula osäker på hans känslor inför mig men jag var ung och begrep inte mitt eget bästa på samma sätt som man gör när man är vis av erfarenhet.

På vår avdelning jobbade en ung, söt finska som min pojkvän fattade tycke för. Jag begrep det inte till en början men började ana ugglor när han plötsligt frågade mig om vi inte kunde börja umgås med henne, när han erbjöd sig att komma hem till henne och hjälpa henne att installera en dator (fast han inget kunde om datorer) och när han nästan SPRANG ut på rasterna när hon var där, för att sätta sig, om inte i hennes knä, så näst intill.

En dag står jag och glor vid min station; trillingnötsbandet och jag hittar en nöt som är formad exakt som ett hjärta. Jag tycker att det är gulligt så jag tar det för att ge det till min pojkvän. På rasten sätter han sig, naturligtvis, bredvid henne och jag ger honom chokladbiten och han tar emot den slött och ointresserat och frågar ”Jaha?” eller något i den stilen och jag säger ”Men titta, det ser ju precis ut som ett hjärta, till dig från mig” varpå han vänder sig till den unga finskan, räcker fram hjärtat och säger: ”Här… Det är till dig… från mig…”.

Pinsam tystnad uppstår.

Finskan tar emot det, stoppar det i fickan och säger ”Tack… Jag ska ta hem det till min pojkvän, han gillar trillingnötter…” och min pojkväns ansikte faller bokstavligen ned i golvet av besvikelse. Jag minns inte riktigt men han kan ha fått en tår i ögat.

Det var berättelsen om trillingnöten det.

Ord.

Ord. Vi måste vara försiktiga med våra ord. Ett enda ord kan ha samma kraft som ett knytnävsslag. Eller en välsignelse. Ett ja, eller ett nej, kan höja eller sänka en hel värld. Var försiktig med dina ord. Tänk noga innan du uttalar dem. Du har en annan människas hjärta i dina händer. Du kan göra gott eller göra ont. Du kan främja eller fälla. Du kan sända en person till sorgens mörker. Eller höja den till ljusblå skyar. Men var inte rädd. Våga tala. Du måste tala. Även om dina ord sänker. Det är din plikt. Och särskilt om det du har att säga kommer att föra en människa vidare. Tveka då inte. för det lilla du gör i den stunden betyder ett helt liv av längtan för en annan. Tack. Tack för dina ord. Jag följer dem, jag följer dem! Och jag ska föra orden vidare, till nästa som behöver höra dem. Inget hjärta ska gå förlorat.