Jag har mycket svårt för att älska mig själv när jag inte innehar en viss vikt. Mycket.

Fläskigt slut på meddelandet.

:-#

God jul då.

Sextrakassera mera (?)

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18385210.ab

Alltså. Jävlar vilket liv jag skulle ställa till med om någon någon gång skulle få för sig att sextrakassera mig. Det är nog därför som det aldrig har hänt. Det är ingen som ens har vågat att försöka. Jag utstrålar för mycket integritet och beslutsamhet. De vet att de skulle hamna i en extremt obehaglig sits om de klämde mig på rumpan.

Jag utgår ju från min egen person, vilket vi människor tenderar att göra och jag är (inom de flesta områden i alla fall undantaget vissa där jag är väldigt svag) en väldigt stark person. Jag måste ofta stanna upp och tänka "Vänta nu, du kan inte utgå från att alla är lika hårda som du, så tig" en av mina kolleger brukar i bland hålla detta emot mig när hen känner sig underlägsen mig (nota bene att jag ej är någon dryg och mästrande person bara därför men jag är en person vars starka integritet i bland kan stickas i ögonen på personer med svagare integritet) och lite sarkastiskt säga: "Ja Anna. Alla kan ju inte vara lika starka som du" varpå jag, ödmjukt svarar "Det förutsätter jag heller inte och jag är inte så stark som du tror, det är blott din subjektiva uppfattning om mig" vilket jag nu inser är ett ganska tufft svar.

Nu irrade jag bort från min huvudpoäng.

Jävlar. Liv. Ingen vågar tafsa på mig. Eh. Jaha. Vad var poängen egentligen annat än att skryta om min egen förträfflighet? Aj dunno. Got lost in my own ego.

Usch!

Rodnade nyss. En riktig praktrodning. Det är den andra gången inom loppet av 24 timmar. Jag avskyr att rodna. Jag är inte den rodnande typen. Jag är den coola, lugna och behärskade typen så det är extra genant för mig att rodna, mina kolleger börjar le på ett visst sätt när det händer, just därför. Bajsa.

Hört utifrån fikarummet: "Jag har bara legat med två män i mitt liv, jag är skötsam, jag garanterar dig!"

Man ba: eeeeeh?! Kan jag blunda med öronen tills rodnaden försvinner? Jag vill inte oombedd höra din sexuella historia!

De håller på att borra i cementen våningen under. Detta borrljud tränger oinbjudet in i mitt medvetande och gör mig långsamt sinnessjuk Ja. Mer sinnessjuk än vad jag redan är alltså. HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA! (sinnessjukt skratt)

Lugn. Andas. Jag skojar. Inte.

Men det där var väl lite roligt så säg: två varelser. Vad är det för slags varelser och vart kommer de ifrån? Är det bigfootar? Eller kanske Jetis? Eller rentav rymdvarelser?

Ett öga trött.

Det är svårt för mig att titta på bilderna. Det gör fysiskt ont i mig. Sedan kommer gråten.

Å! En sådan underbart strålande dag!

En klaustrofobisk känsla börjar infinna sig, ett tryck mot bröstet, mot sinnet, ett tyst skrik och mörka hålor under ögonen, instängd i ett hermetiskt tillslutet grått utan ände, för eviga tider, i det grå, det svarta, det bruna. Hej tågräls. Du ser skön ut med dina glänsande blanka metallskenor, kanske får jag låna dig som kudde en liten stund och låta sjungandet av metall mot metall föra mig långt in i sömnen, den sömn från vilken det inte finns någon återvändo.

Vad falls?

Nej, jag är inte suicidal. Jag försöker blott beskriva den känsla som detta... "väder" ger mig. När ska det ta slut? Har solen glömt oss? Apollon där uppe på Olympus, agera!

Alltså på något sätt tycker jag att "Kissie" är vettigare än "Blondinbella".

Få nu inte för er att jag brukar följa deras bloggar, jag är inte sådan, jag går dock in på deras bloggar från tid till tid för att begapa den oerhörda ytlighet och dumhet som överlag brukar husera där, men om man nu skulle få för sig att jämföra bloggerskorna så drar jag den slutsatsen att Kissie är mer human än vad Blondinbella är, Kissie har en djupare insikt i saker och tings varande, hon begriper, på sitt modebloggssätt förvisso, mer om samhällsstrukturer et cetera och hon är mer vidsynt och tolerant vad gäller genusfrågor, vidare är hon ärligare än Blondinbella och skriver om när hon är på dåligt humör och så vidare medan Blondinbella enbart skriver om hur lycklig hon hela tiden är, vilket ger bilden av att hon är perfekt vilket i sin tur leder till prestationskrav och ångest hos de unga flickor som följer henne eftersom de vill vara som hon och leva ett liknande liv med allt vad det innebär av perfektion, ett liv som inte innefattar att ligga i fosterställning och tjuta som en olycklig hund (eh?).

Så.

Eller som jag brukar säga: do not mess with me mother fucker.

Fyfan vilken övervidrigt jävlig dag och det var helt självförvållat, jag ska aldrig aldrig aldrig göra om det, inte ens om jag vinner 10 miljoner dollar, eh tja gast varför jag skulle gå upp klockan 7 till det där jobbet om jag hade vunnit 10 miljoner dollar, det förtäljer inte historien.

Yepps- I´ve got a beautiful set of eyes if I my say so myself.

uh-o

Han vill ses i morgon för att det är alla hjärtans dag, hjälp betyder det att jag måste köpa något till honom...?? Vad i kolijoxets namn skulle det vara??

Määh! Kan folk sluta klampa in i mitt rum å störa mej när ja spelar tetris?!

Är det någon som har lagt märke till att jag byter bakgrundsbild hela tiden? Ja. Det är för att jag inte kan bestämma mig. Guld? Silver? Randigt? Grönt? Gult? Lila? Svart? Guld igen? Guld och silver? Bajsbrunt?

Huvudvärken.

IntelligensQvot

Det är förresten intressant det här med intelligens. Många är av uppfattningen att IQ är hela intelligensen, alltså den logiska intelligensen och att om man har hög IQ så är man mycket intelligent.

Det stämmer inte.

Intelligens är likt ett mosaikfönster i kyrkan eller likt ett pussel; det består av många olika delar och ju fler delar man har desto intelligentare är man, somliga har hela pusslet lagt, andra kanske bara har en enda bit, kanske den logiska biten, och vad gäller den är de knivskarpa men när det kommer till övriga bitar får de helt enkelt inte ihop det.

Så är fallet med bland andra Blondinbella. Helt dum är hon bevisligen inte eftersom hon är en framgångsrik affärskvinna men det verkar vara den enda bit hon har att spela med.

Apropå korkad:

http://blondinbella.se/2014/02/gor-det-tydligt/

2 koffeinpiller och lite lunch och jag känner mig i alla fall inte döende längre (fast det är knappt). Varför gör man så mot sig själv? Hur kan en vara så korkad?

Tillstår att det känns mycket skumt att hitta tråden jag själv skrev år 2008 när min förlossning hade satt igång - Hej hej mig själv där på andra sidan tiden! Var inte orolig! Allt kommer att ordna sig! Jag lovar! *vinkar*

Tråd på familjeliv:

Mitt svar:

"Mina barn är fem och snart två. Jag är hemma med båda största tiden i vardagen. Minstingen har nu kommit in i trotsåldern, i tillägg sover han dåligt och jag är väldigt trött. 

Igår drog han igång med världens nervsammanbrott när vi skulle hinna med en buss. Rullade runt på golvet och ylade. Jag blev tvärarg och skrek på honom. Jag skriker inte i vanliga fall. Det tillhör inte mitt sätt att hantera ilska. 

Äldste sonen blev rädd, lillen fortsatte yla och vi hann inte med nån buss. 

Nu har jag dåligt samvete. Känner mig som en dålig mamma som inte klarade av att bita ihop utan sjänk ner på samma nivå som min två-åring."

Asså. Folk, föräldrar, av idag är galet nödiga inför att visa några andra känslor än pedagogisk glädje för sina barn och jag bara tänker; ni gör barnen en otjänst. När dessa barn blir vuxna och kommer ut i arbetslivet och någon ger dem kritik eller blir arg på dem; hur ska det då gå? När barnen inte har fått verktyg att hantera en sådan situation? När ingen någonsin ens har höjt rösten mot dem? Ska det komma en liten krisgrupp springande och ta hand om dessa personer som inte kan hantera att någon blir arg på dem och som har fått sina mackor bredda, gympakläder packade, tankar tänkta och banan curlad till glasperfektion ända upp till 20 års ålder?

Ibland blir man arg. Det är en del av livet. Det är OK att bli arg. Det är OK att höja rösten. Så länge som man vet att man älskar varandra och så länge som man har en trygg bas där man är sedd och respekterad så ger det inget som helst trauma att bli skriken på då och då. Herregud. Slappna av. Låt ringmuskeln få vila en stund.

Min favoritkollega är inte här, jag hoppas vid gud att han kommer idag för jag behöver verkligen TRAMSA!

SL´s biljettsystem suger balle!!!

Vid spärren inser jag att jag har glömt min korthållare hemma och således har jag inte mitt SL-kort med mig "Fint" tänker jag "jag köper en SMS-biljett" jag tar fram mobilen och försöker efter bästa förmåga att följa instruktionerna, jag skickar iväg mitt SMS... men får inget svar. Flera minuter passerar. Frustration uppstår. Jag skickar på nytt ett SMS. Väntar. Inget svar. Det är nu en minut tills tåget ska komma. Irritationen exploderar likt en napalmbomb om morgonen. Jag stegar i vilt ursinne fram till damen i kuren och jag försöker verkligen att tänka på att det inte är hon som har köpt in det nya biljettsystemet, hon är blott en arbetare som sitter där som olycksalig representant för de ointelligenta chimpanser i SL´s-styrelse som upphandlat systemet och jag vill inte att hon ska behöva ta skiten för det så jag biter ihop så gott jag kan om de våldsamt brutala könsord som vill ut ur min mun men det är svårt, o så svårt.

- Hur gör jag för att skicka SMS-biljett? frågar jag mellan tänder så sammanbitna att de nästan spricker.
Hon suckar och ser irriterad ut.
- Du skriver "H" och sedan till vilken zon du ska åka och...
- Jag har gjort det men jag får inget svar, säger jag och hoppas att jag inte låter lika extremt otrevlig som jag uppfattar det.
- Det kan dröja ett tag, säger damen uttryckslöst.
Jag tar ett exceptionellt djupt andetag och går ur kön och skickar ett nytt SMS. Mitt tåg kommer nu in till plattformen och avlägsnar sig sedan. Jag är sekunder från att trasha hela byggnaden i blint raseri när jag TILL SLUT får ett svar på SMS´et och svaret lyder: "Vi behöver ditt personnummer för att genomföra köpet" jag biter i hop om ett gutturalt rytande "Vaihelvete!!" sipprar ändå ut medan jag i princip bankar in mitt personnummer med knytnävarna. Jag väntar i ytterligare några minuter innan ett nytt SMS kommer. Nu står det: "Vi behöver bekräftelse på att din adress stämmer, svara JA om det stämmer" jag hejdar en impuls att kasta telefonen i marken och därefter hoppa på den så att den pulveriseras i småbitar, bankar in ett JA och väntar några minuter tills jag får ett nytt SMS varpå jag högt utropar: "Vad är det nu då? Ska jag berätta mitt livs historia???!!" och får en road blick från en annan passagerare som just passerar den spärr vilken jag har försökt att få biljett till i snart 10 minuter, den här gången får jag då ÄNTLIGEN biljetten men/och jag är nu så rasande att jag skulle kunna MÖRDA.

Slutsats: SL´s biljettssystem suger hästballe!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Är det förresten bara jag som tycker att Madonna ser konstig ut i ansiktet efter kindimplantatens inträde? Hon ser tjock ut i ansiktet, är det det som är meningen? Jag fattar inte denna senaste kindimplantatsgrej bland hollywoodkvinnor 50+ ? Har det någonting med rynkor att göra? Och varför förnekar de alltid att de har opererat sig trots att man måste ha intelligensnivån hos en ung chimpans för att inte begripa det? Varför svarar de inte bara "Ja. Jag har opererat mig." ?

Jävla oskick att störa mig när jag tar selfies!

Chef: Toaletterna blir klara i morgon, så då kan ni fira!
Jag: Ja. En toalettfest.

Jag: Skaru upp å äta eller?
Han: Ja, du skulle ju inte med?
Jag: Jag äcklas av min matlåda så jag följer med.
Han: Eh... okej.
Jag: Är det okej eller?
Han: Vad har du i matlådan?
Jag: Grillad kyckling.
Han: Ah.
Jag: men får jag följa med då?
Han: Kom!

Dysterkvist till trots är jag idag paradoxalt nog fyllt av nonsens och trams, en av livets små oförenligheter som ändå förenas.

Och vad vill jag då göra efter jobbet, efter denna skitdag? Naturligtvis goffa i mig en maxipåse ostbågar och gärna något glas vin ovanpå det men det blir inget med det senni, nej det bli broccoli och vatten det är vad det blir.

Febergikt.

Hej ungar. Jag har ont i lederna i fingrarna som strålar ned till handlederna såsom jag brukar få när jag ska till att få exempelvis influensan, någon febersjukdom i vilket fall, fast man kan inte vara säker på om ledvärken beror på en annalkande sjukdom eller på tunggrodd trötthet.

- Mamma kan du hämta mej tidigt idag?
- Nej det går tyvärrr inte min chef blir arg då.
- Men mamma du ska göra så här du smyger förbi hans rum (illustrerar) sen springer du fort!
- Lilla älskling, det fungerar inte riktigt så i vuxenvärlden.

Gubbragg

Blev utsatt för mitt första raggningsförsök ever nere i gymmet tidigare idag, en gubbe 60 år cirka stirrade först oavbrutet på mig tills jag började undra om jag hade glömt byxorna eller någonting sådant, sedan flyttade han sig till maskinen bredvid min och sa: ”Alltså det var så länge sedan som jag… tränade på gym”, ”Jaha?” svarade jag ”Höhö ja alltså det är därför som jag inte har så tunga vikter men jag vill ju… ta i… så där manligt” jag såg på honom ungefär som jag tänker mig att en psykolog ser på en särdeles intressant patient ”Så…” fortsatte han ”Kommer du hit ofta?” 

aaaaand: that´s the reason why I prefer to work out alone!

Överväger starkt att träna iförd bhurka nästa gång. Eller lösskägg och mustasch. 

Det här är tydligen de spel som vi tjejer gillar att spela. Gamegalore vet detta. Gamegalore har bestämt att jag som tjej gillar detta. Bakgrunden är rosa också. Tjejers favoritfärg.

You gotta be kidding me?

Om någon kunde skylla mellanöstern-krisen på någon så skulle de skylla på mig, idag, det är en sådan dag det är, allting är MITT fel, för ingen annan än jag kan ju göra fel vettni!

När man har barn finns det ingenting som heter "vila" oavsett hur komatös och bakfull och sjuk och febrig och vad man än är, det är bara till att bita ihop och åka hem och steka köttbullar åt avkomman, den kommer alltid i första hand