Fråga:

Varför är alltid altan- och ytterdörrarna öppna på bilderna på hemnet? Är det vara någon form av mäklartrick?

En märklig liten hårupplevelse

Det finns ett ställe dit jag går och klipper mitt hår, idag var det den andra gången som jag besökte detta ställe och där jobbar, vad jag får känslan av, lesbianer, feminister och nördar, det känns som en sådan blandning och jag har en mycket hög perception vad gäller att ta in subtila signaler som skvallrar om hur och vad människor är.

Nota bene att jag inte dömer personerna på denna frisersalong baserat på dessa observationer, jag bara konstaterar att det är det intryck jag får när jag besöker deras arbetsplats och jag tycker att det är härligt, uppfriskande och levande.

Nå. Idag hände dock något märkligt. Det satt en tjej i en av hårtvättningsstolarna när jag kom in och när jag blev satt i en av klippstolarna så reste hon sig upp och ställde sig mot väggen och iakttog under tystnad mig och frisörskan på distans. Hon bara stod där rakt upp och ned, nästan som i stum beundran och respekt, ungefär som ett fan eller en beundrande konststuderande som har fått nåden att träda in i den berömde konstnärens ateljé för att beskåda honom när han utför sina genialiska penseldrag på den vita duken. Ingen sa någonting om varför hon stod där under de fyrtio minuter som det tog att klippa mitt hår och hon stod blickstilla hela tiden, till och med när frisörskan en kort stund gick iväg för att ta emot en kund i kassan stod hon där i tystnad och såg på mig. Det hela var ganska märkligt. Jag fick inte intrycket av att hon var en praktikant som var där för att lära sig yrket som en del i sin frisörskeutbildning, då hade hon väl stått närmare och tittat på den klippteknik som frisörskan använde sig av och ställt frågor eller fått förklarat för sig vad som skedde, kan jag tänka. Min känsla av att hon var där i egenskap av fan förstärktes när jag plötsligt mindes att frisörskan som bearbetade mitt hår var densamma som bearbetat det vid mitt förra besök och vid det tillfället sa hon till mig, på fullblodigt allvarligt, att hon var ett geni.

Apropå vuxenhet. Ser ni de små grå? Jag är inte i femtioårsåldern, nej, jag är trettiofem, jag har ärvt min mormors produktion av hårfärg och den DNA-källan verkar börja sina runt trettioårsåldern, det gör mig ingenting, det handlar ju om att alla människor har en begränsad källa med färg som räcker under en begränsad tid och min färg, vilken är stark, börjar nu sakteliga att ta slut, det handlar inte om att jag åldras i förtid och dessutom kan jag färga bort dessa små vita besökare, de är ändock där och på något sätt som jag inte förstår tycker jag att det är lite häftigt.

...och nu önskar jag verkligen att det lösenordsskyddande alternativet funnes för nu är jag lite, eller kanske till och med lite mycket, sur (nej jag vet att man inte kan skriva" lite mycket sur")

Men senni mina små barn, jag är även i affekt en ytterst dygdig och kysk person som inte fläker ut andra på den stora vida webben till allmän beskådan.

Det är irriterande att man på blogger inta kan lösenordsskydda vissa inlägg. Varför detta tillkortakommande, blogger?

Juhupp.

Det är intressant att en icke-händelse kan ge upphov till en hel kedja av katastroftankar, möjliga negativa scenarion för att slutligen landa i en förändrad sinnesstämning, till det sämre.

Dock är det en väsentlig skillnad mellan att vara åskådare av hjärnans autopilotiska process och att vara dess fånge, det är sådan insikt och frihet som kommer av att känna sitt eget psyke och dess mekanismer i detalj.

Är du HUNGRIG?

Det här alltså...

...det STÖR mig. Hungrig. Du måste vara hungrig för att få det här jobbet. Du måste ha gått på svältdiet och vara riktigt riktigt HUNGRIG, så HUNGRIG att du dreglar vid bara tanken på en ynka liten intorkad blodpuddingkant okej? Ja det var ett larvigt försök till sarkasm från min sida, vilket jag medger, som ni ser, men det STÖR mig likväl, detta HUNGRIG. Det provocerar mig, nästan till den grad att jag på pin kiv skulle kunna skicka in en skenansökan bara för att få håna denna HUNGER man söker, jag tänker mig att jag skulle skriva någonting i den här stilen: "Hej, jag åt just en stor lunch bestående av kyckling med ris så jag är inte hungrig för tillfället men kan jag söka tjänsten i alla fall? Jag kommer att bli hungrig framåt eftermiddagen ändå.".

HUNGRIG, det är ett sådant vidrigt det-ligger-i-pajpen-säljare-bemanningsföretags-uttryck, ungefär, men inte riktigt lika provocerande som: "spindeln i nätet" och "hålla många bollar i luften".

När jag tänker efter så är jag förresten hungrig. Jag tror att det blir fisk till mat idag.

Don´t bring me down.

Why are you bringing me down man? Why are yoy bringing me down, DON´T BRING ME DOWN!

Hehehe, Family guy.

Omen?

Han spelar ett flygplansspel på paddan men i stället för att flyga planet till dess destination låter han det ödesdigert störtdyka mot marken medan han med otäckt glättig och trevlig röst säger: "Kära passagerare! Gör er redo att krascha, välkomna!"

Morrn.

Alla som har blivit väckta av att en liten blå plastbåt fridsamt glider fram på er kind medan någon stillsamt sjunger: "Nu kommer det en liten båååååt" räck upp en hand.

Uh

Jag är så jävla trött på att vara trött och inte orka.

Med vänlig hälsning

Feberdrabbad med intensivt smärtande svalg

Howdy ho-ho peeps, I´m alive.