det är aldrig tråkigt att åka pendeltåg med ungar

På pendeltåget:
- Aj, slå mej inte på snoppen mamma!
- Haha sluta vad du hittar på!

Woha! Hej soc! Ska jag vänta tills ni ringer eller är det lika bra att jag kommer självmant?

Hihihihi!

Katt i kända konstverk

När den här bloggen uppnår 30 000 besökare (robotsökningar) skall jag öppna en skumpa. Närå. Jag skojar.

Ett stilla regn strilar ned över samhället. En sexåring kör en leksaksbil över ett kommunalt linoleumgolv. En buss svänger höger i en korsning. Himlen är grå. En mage kurrar högt som för att inför alla klargöra att den behöver föda. En penna ligger slarvigt glömd på ett postbord. Det kliar i ett öga. På skrivbordet finns smulor. Nu ska det ätas kladdkaka.

När jag har min assistent med mig på jobbet är det aldrig tråkigt:


- Va gör du? skriver du PRUTTOKOLL? Hahahahaha PRUTT!
- Tänk om man va naken på underkroppen så snoppen å snippan syntes! Näää varfö ska ja va tyst?
- Har din chef SNIPPA?

Lekte lite med fotoappen.

Här liknar jag någon seriefigur av något slag, kan inte komma på vilken dock.

Jag och min siamesiska tvilling gör ett desperat och ångestfyllt försök att slita oss loss från varandra.

Skönhetsingrepp som gått väldigt väldigt fel, ändå är jag väldigt glad.

Det allseende ögat ser er. Alltid. Vart ni än är och vad ni än gör, ser det, ser och dömer.

Solen har svett kinderna mina, gack, rynkmedelsindustrin har fått ännu en desperat och lönsam kund. Närå... (?) Skämt å sido, jag gillar mina rynkor, de är mina, kom nu inte och säg att där inga finns för det finns det är bara det att de inte syns så bra på just den här bilden.

Hemnet

Har ni någonsin sett en så blå himmel? Va? Vavavava? Nej, just det.

Vad är för övrigt upp med alla dessa tända ljus överallt, på dagen? What´s the point?

Krister himmelsfärd

jag gillar inte såna här dagar, det är inte ens skönt att vara ledig, det är en konstig dag mitt i ingenmansland, mitt i veckan, varför kan man i stället inte förlägga dessa helgdagar på fredagar? Nej jag har inga klämdagar ty jag jobbar i statens tjänst och sådant ären oss icke förunnat, vi skolen arbeten på den sjundende dagen ty skattenbetalerne icke vill slösen bort sina hårt förvärvade penningar på att små små grå kommunalarbetare skolen få idka lathet på deras bekostnad.

Okej, förlåt, jag var lite sarkastisk nu. Fast ändå. Krister hade kunnat flyga på en fast fredag i stället.

I ett parallellt universum

De iskalla vindarna till trots tillbringades en dag i Hufvudstaden där vi såg en duva som ville para sig med en annan duva, en Londonbuss och diverse olika tunnelbanor. Vi såg förstås mer än så, men detta var vad jag ville framföra. Slut på meddeladet.

Att tiga är att samtycka

http://nyheter24.se/maktkamp24/769527-16-vidriga-asikter-som-europa-rostade-pa-och-du-borde-kanna-till

Vad i helvete!! Jag blir så jävla förbannad att jag måste djupandas från diafragman! Få bort dessa idioter från makten - NU! De är en livsfarlig smitta som sprider sig likt ett elakartat virus, de är ett levande hot mot demokratin och mot allt vad humanism står för och är och de måste bort men ändå vinner de sakta men säkert makt, Europa förvandlas långsamt till en jättestor skolgård på vilken mobbarna sakta formar kluster och trycker på de andras svaga punkter, spelar på de andras rädsla för utanförskap och terror genom att attackera de svaga, de tysta, de ensamma, de annorlunda, de bildar ett vi och dem och ni som inte är med oss är emot oss och då jävlar, då ska ni få...

Känner ni igen det? Känner ni lukten i vinden? Lukten av rök från brinnande ugnar? Hör ni ekot från en rabiat psykopat som fångade en halv värld i sin terror? Vill ni ha det så? Vill ni leva så? Vad händer när gruppen uppfinner något nytt att hata, något som representerar dig? Att du har mustasch? Att din farfar är från Polen? Att de som gillar äpplen är våldtäktsmän? Tro inte att du går säker, du lurar dig själv, ingen går säker för mobbare.

Personligen har jag blivit svårt mobbad som barn och ung och kanske är det därför som jag inte är rädd, jag är förbannad och jag håller inte tyst, inte då, inte nu, aldrig och ingen kan skrämma mig till tystnad, jag är fortfarande den där udda personen på skolgården fast idag är jag inte ensam, vi är många och vi måste göra våra röster hörda och driva bort mobbarna från skolgården innan det är försent.

:)

Y´all know I´m gonna youtube-drop eftersom jag är en o-cool hemmasittare och nöjd med det, så, asså; nostalgin!

I denna tid av ignorans och rädsla bör vi minnas den gode Lennons ord:

Imagine no possessions
I wonder if you can
No need for greed or hunger

A brotherhood of man
Imagine all the people
Sharing all the world...

You may say I'm a dreamer
But I'm not the only one
I hope someday you'll join us
And the world will live as one

Kommentaren: "Vi ångestskriker alla på samma språk" priceless!

Ja. Den 11 juni ska jag dricka juice mellan halv fyra och halv fem, ett väldigt väldigt stort glas juice, eller så dricker jag bara väldigt långsamt.

Höhöhöhö det är ingen ände på mina lustigheter!

Nä. Nu ska jag ge mig för en liten stund, det kommer alldeles för mycket trams. Jag ber om ursäkt.

Om kvinnan rodde åt väst och mannen åt ost, vilket håll rodde de då åt?

Ni: "Eeeeh, ingenstans?"

FEL!

De rodde åt väst för mannen åt ju ost! Fattar ni? Åt ost! HÖHÖHÖHÖHÖHÖHÖ! Kul va? Ja jag extraknäcker som skämtskrivare åt ÖB-reklamen.

Så här glad blir man för övrigt när vad man trodde skulle bli ett låååååååångt möte visar sig bli inställt. 

Min sexåring är en bättre människa än en trettiofemårig partiledare

Till min glädje och stolthet (och till förvåning över en blott sexårig vidsynthet) utspelade sig detta på Väsby station när vi passerade tiggaren i gången;

- Mamma! Vänta! Vi måste ge till dom som inget har!
- Ja, så klart, vad vill du ge?
- Dom mynt som du har.
- Här, ta dem.
- Mamma, jag har pengar i min sparbössa, nästa gång ska jag ge han alla dom pengarna, för han har inget eget hem.
- Jag älskar dig.

Inget provocerar mig så mycket som mobbing.

Och när jag ändå är i färd med att spy ut bitskheter (?) så undrar jag: vad fan är det som händer??

I samhället alltså. Jag finner mig plötsligen representerad av (nåväl 2 % är ingen makt, snarare är det en nagel i ögat på humanismen) rasister i europaparlamentet. Brunskjortor. För det är vad det är. Jag vågar knappt möta utlandssvenska människors blick på stan i pur skam över detta, jag måste tvinga bort ett behov av att gå fram och säga: "Du? Jag ber oändligt mycket om ursäkt, för dem, de är en paria som besmittat oss, vi, vi är inte som de." men jag skulle ljuga om jag sa så, för tydligen är väldigt många just som de och varför är det så?

Okunskap och rädsla i kombination med en grupp som spelar på just denna okunskap och rädsla. Det du inte har kunskap om skrämmer dig och det som skrämmer dig hotar dig. Simpel psykologi.

Därför är jag inte tyst, varken här eller på fejjan eller var som, att tiga är att samtycka och då framstår jag hellre som en rabiat ragata än att låta brunskjortor agera vuxenmobbare i fullt dagsljus.

Nu slutar vi tiga

Och när vi ändå är inne på det: varför bör jag vara "klädsamt ödmjuk"? För att jag är kvinna? Jag har tidigare fått höra att jag är "opassande spontan" att jag ""Bara säger saker" jag "frågar inte först", att jag är "bitsk" och "odemokratisk" och jag anser mig nog ha tillräckligt mycket självinsikt för att förstå att dessa ord inte beskriver den jag är, det kommer inte ens i närheten av att beskriva mig.

Så, vadan dessa ord då?

Jag vill börja med att säga att jag förstår att jag ingalunda är en ofelbar varelse, jag kan absolut uttala mig icke ödmjukt i fel situation etc. liksom alla andra mänskliga varelser på denna jord.

Sedan till analysen:
Jag tillskriver mig själv ett beteende så tillvida att jag inte ursäktar mig själv eller inleder varje mening med en fråga, detta upplevs som att jag burdust deklarerar hur det ska vara när jag i själva verket bara beskriver min uppfattning av saken i fråga =  normen säger att jag då är en bitsk kärring eftersom en kvinna ska bete sig "klädsamt ödmjukt".

Vidare är jag mycket säker på mina egna åsikter men det utesluter därmed inte att jag har ett öppet sinne för andras åsikter och att jag själv kan ändra åsikt efter en diskussion eller missuppfattning, detta passerar obemärkt förbi eftersom jag på grund av normen upplevs som en odemokratisk åsiktsångvält (läs: bitch) då jag i säkerhet framför det jag tycker utan att återigen be om ursäkt för mig själv.

Slutligen tycker jag om mig själv, inte så att jag därmed tycker att jag står över alla andra eller innehar en narcissistisk syn på mig själv, jag tycker bara om mig själv helt enkelt och en kvinna skall ständigt vara osäker på sitt utseende, på sin person, på om hon är tillräckligt DUKTIG och så vidare.

För om man tänker på hur en typisk norm-man talar och framför sina åsikter och på hur ogenerat han anser att han är en jävligt schysst snubbe, inte skulle man kalla honom för spontant opassande, odemokratisk, icke ödmjuk eller "bitsk"? Nej, just det, och varför kallar man då mig det? För att jag är en demoniskt rabiat ragata av ej tidigare skådad kaliber? Nej. För att jag är en kvinna som inte beter mig så som mallen har bestämt att jag ska bete mig.

Bajsekorv till lunch.

Ny version av "Blommig falukorv"; "Ja vill ha en bajsekorv till lunch, mamma, nåt annat vill ja inte ha!" med efterföljande fnitter som inte kunde hålla sig inne ens under godnattsagan, det bubblade ut liksom en ostopplig reflex och det särskilt när jag råkade komma till stycket där poliserna ska äta lunch; "Mamma... (flämtande undertryckt fniss) va ska dom äta till lunch... (fniss slipper ut genom näsan) ska dom äta... bajskorv (okontrollerat fniss)"

Herrn som så gentlemannamässigt pekar ut mig som oödmjuk nedan är en herre som jag för x antal år sedan träffade via en dejtingsajt och som jag var på dejt med, det klickade inte från min sida men han verkade känna det motsatta (eller så ville han bara ligga och utgick från att vi självklart skulle just ligga) för när dejten var slut följde han mig ned till tunnelbanan och det lustiga var att han följde mig ut på perrongen och fram till dörrarna på tåget, som var han i färd med att följa med mig hem, varpå jag gav honom en kram och tackade så jättemycket för en trevlig dejt och klev på tåget - ensam. Med andra ord fick sig hans ego en törn då han trott att han haft halva inne. Sedermera har han med ojämna mellanrum försökt att få till en andra dejt med mig i sin motorbåt till vilket jag alltid artigt har tackat nej. För något år sedan skickade han mig ett MMS föreställande honom görande en selfie med det officiella syftet att visa hur illa solbränd han blivit under sin lyxsemester i Thailand (jo han beskrev det så) och det inofficiella syftet att visa upp sin välpumpade bringa och tillhörande biceps och triceps samt det högst troligen inofficiella syftet att visa det enligt honom stora putet i hans ack så tighta kalsonger, vilket var det enda plagg han på bilden var iförd.

Så vart vill jag komma med denna långa historia? Jo; till att den som i själva verket är icke ödmjuk är han och att det är roligt och att jag även inser varför han känner ett sådant brinnande begär av att klämma dit mig - han fick ju inte klämma dit sig på mig, if you know what I mean.

DING DONG the bitch is back!

Mot söder!!! *BRÖLAR!*

Nu gick bossen hem... jaha s´att vahettere... jag har ett... möte... ett viktigt viktigt möte... som kräver att jag åker härifrån och... eeeeeeeeh... (funderar) äter... glass?

Jag kan nog vara den enda på fejjan som skriver om intorkade spermafläckar i min status. Just sayin´.

"...och hur vet hon hur intorkade spermafläckar ser ut månne...??" tänker ni" haver hon idkat omoralisk och okysk synd?! Har hon ägnat sig åt köttsligt umgänge i frånvaro av Guds ljus????!! Haver hon försjunkit i frestelsens förtappelse och vänt frälsningen ryggen???"

Men lägg av. Va? Tror ni att jag är oskuld eller? Jag är inte lika moraliskt obefläckad som ni är, fattar ni? Obefläckad! Höhöhöhöhöhö! (eh?)

Låt den utan synd kasta den första stenen! SÅJÄVLADESÅ!

Upptäckte till mitt förtret kaffestänksfläckar på bröstområdet på mitt nytvättade vita linne, vad göra? Aha! Jag tar lite tipp-ex! 

Resultat: nu ser det ut som om jag har... well... intorkat spermastänk i stället. Så vilken lärdom kan vi dra av detta? Jo; övertäck inte klädfläckar med tipp-ex, särskilt inte om du ska på ett stort möte uppe på kommunstyrelsen, det kan lätt bli awkward.

Möteskludd II

En cynisk analys av hemnet-fenomen

Att himlen har en onaturligt neonblå färg är kutym på hemnet, liksom det är på vilken chartersajt som helst vad gäller havets färg.

Ser ni något märkligt med bilderna nedan?

Titta noga.

Såg ni det? Bilderna visar samma kök från två olika vinklar, det mystiska är att i bild nummer två har en tegelvägg som inte fanns där förut plötsligt smugit sig fram utanför fönstret. Märkligt, är det inte? Passerade denna tegelvägg fönstret på genomfart till ett bygge just när bilden togs? Eller monterades den upp just när bilden togs? Eller är trädet utanför fönstret på bild nummer ett efter det att väggen på bild två har rivits till förmån för ljus och luft? Detta är i sanning en olöst gåta som vi aldrig lär få reda på.

Hej hej (mörk röst) vi har snopp därför vet vi allt, kan vi allt och är bäst på allt. Hejdå.

Bryt trenden

Det är liksom kutym för tjejer att hata sina kroppar eller delar av den, det är så tröttsamt, tänk om man kunde se sig själv så som andra ser en, så förvånad man skulle bli.

Jag tillhör undantaget (liksom i så mycket annat) inte för att jag är bättre och DUKTIGARE (hata ordet) än andra tjejer utan för att jag är... ja jag vet faktiskt inte egentligen, men jag älskar min kropp! Den är så sjukt snygg! Perfekt längd, fina former, sexig, stark, uthållig, vacker. Visst har den sina skavanker eftersom perfektion inte existerar (bland annat har jag porig hy, ett stort ärr på ena sidan magen, tunna läppar) men det bryr jag mig inte om för överlag är den en utomordentligt fin kropp och den är min!

Jag ser inte ut som en fotomodell eller som en retuscherad kändis, inte alls, men det är inte det som det handlar om, det handlar om att jag hade kunnat HATA delar av min kropp som inte uppfyller retuscherings standard (och jag har hatat tidigare, min gud så som jag har HATAT och straffat!) men jag väljer att inte göra det.

Det är lätt för dig att säga som är lång och smal - hör jag eka i bakhuvudet och ja det kanske det är, lätt-are i alla fall, det är därför som vi måste ändra på normen, för ingen eller inget ska få tala om för dig att du är FUL FET och FEL

Jag är på ett ohyggligt dåligt humör idag. Jag har en jävla halsinfektion - igen! Det känns som om det har gått och blivit luftrörskatarr - igen! Dessutom har jag ett förbannat kvällsmöte och jag säger bara det: provocera mig, provocera mig bara, det kommer att smälla! 

Närå. Fast irriterad är jag. På dåligt humör är jag. Tar ingen skit idag gör jag inte. Den där meningen kändes väldigt "Yoda".

Är det någonting som jag verkligen inte kan med så är det folk som tycker oändligt synd om sig själv för allt och ingenting och som i någon slags självgott martyrskap intar rollen av offer. Det är en form av härskarteknik som provocerar mig grovt. Tack för ordet.

Det gör ont när jag hostar.

Möteskludd.

Skräcken!

Som man känner när man får höra att någon i ens närhet har drabbats av magsjuka. Det kan liknas vid skräcken de måste ha känt i medeltidens europa när den första pestsmittan etablerade sig. Typ.

Jag gillar inte Peter Jihde. Jag vet inte varför, jag gört bara inte.

Slut på meddelandet.

Bara en (förhoppningsvis) blivande psykologstudent (eller en pundare) sitter och googlar "Temesta" och dess effekt på de "affektiva störningarna" på morgonpendeln.

"Hej där. Visste du att din mittbena skvallrar om att du har peniskomplex? Jo. det är sant. Jag har bestämt det. Allting handlar om penis. Penis, penis, penis, särskilt om min, penis. PENIS!"

Fredriks... paket?

Är det bara jag som tycker att släktbit... eh jag menar köttbiten längst ned till höger i bild är misstänkt  likt ett manligt könsorgan...? Vems kan det vara, månne...?

Allvarligt? Exploderade all världens gräspollen depåer i natt eller? Hela min kropp är en enda stor pollenreceptor som kliar och kliar och kliar.

Surrounded by loved ones

Ny version av "Tänk jag drömde en natt": "Tänk ja drömde en natt att ja svalde en katt å åt den me sås å potatis!" varvat med "Tänk ja bajsa i natt, å ja bajsa ut en katt, å tänk va den spotta å fräste!" hehehe made me laugh for a good ten minutes.

Ett liv i bilder.

Våran äng.

När man bor nära Arlanda kan man plane-spotta på sin egen balkong, vid användning av bana 3 svänger stålfåglarna rakt över huset på sin inflygning och omöjliggör alla former av samtal som inte skriks fram.

Men vi åt vattenmelon ändå.

                                                   
                                                           Och körde med "monsterbilen".

Gänget väntade i soffan så länge.

I´ll teach you everything I know, but you´re not a duck-jedi yet.

Jag har halkat in i ett beroende...

...av cheez ballz med nachosmak. Jag riktigt känner hur den gula, äckliga massan långsamt förstör mitt inre med all sin transfettiga kletighet, hur det förgiftar mig, förpestar, ändå kan jag inte sluta, ändå, är jag som en girig och utsvulten hund och stoppar hela ansiktet i skålen och äter med manisk galenskap och rullande ögon för att slutligen slicka skålen helt ren och pustande med uppsvullen mage resa mig från alla fyra med gult, kladdigt ansikte och håret i långa gula stela dreadlocks-tovor. Hjälp. Mig.

Haha!

Coldplay igen!

Oh brother I can't, I can't get through
I've been trying hard to reach you, cause I don't know what to do
Oh brother I can't believe it's true

Are you lost or incomplete?
Do you feel like a puzzle, you can't find your missing piece?

Bilder från min hemgång.

                                                        På väg hem. Ett ben. Mitt.

Ett sagoträd, rött som blod. 

Min favoritblomma. Om jag någon gång gifter mig, vilket ter sig allt mer avlägset, då ska jag ha dessa som min brudbukett, ja inte just dessa eftersom de kommer att ha vissnat vid det laget, men jag ska ha sådana, på mitt alvinspirerade midsommarnattsdröm bröllop.

                                            En selfie i flykten. Å denna självgodhetens era.

Min skog.

                                              En brudspirea i all sin blommande prakt.

Såja, vi tar väl en lite (!) självgod selfie på det va? Tittuuuuuut lixåm, här e ja den snyggaste i heeeeeela världen åååååh jag jaaaag jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaag!

Exuse me waiter? I´ll have what she´s having.

Öööh va? Äh! Inget. Glöm det. Jag TRAMSAR

Norska

Ingenting kan tas på allvar när det sägs på norska, vad som än sägs får en gullig, snäll och töntig klang, föreställ er till exempel en bankrånare:
- Hands up, dette er et ran! (Ja, google translate översatte "upp med händerna" till "Hands up" säger norrmän verkligen så...??)

Eller en stalkande psykopat:
- Jeg skal steke tærne i smør og gjør deg min kone! ("Kone"? Jag tänker på trollKONA när jag hör det, wazzup with dat norrmän??)

Eller dirty talk:
- Du er så sexy baby, tror jeg trekke skjørtet og ha samleie med deg (Skulle ni kunna hålla er för fniss? Inte jag heller.)

Eller en satanist:
- Helvete luccifer av mørket, din vilje skje, og kanskje din mørke makt til å ta over verden ("Verden" naaaaaaw!)

Notera att jag ingalunda hyser rasistiska känslor för norrmän, Norge är mitt favoritland i norden, förutom Sverige då, det är bara så att själva språket är så gulligt nördigt att man vill ta med sig en norrman hem och ha honom i ett litet skåp och höra honom säga saker på norska lite då och då när andan faller på!

Vitt vin, sommaräng, pussar och?

Idag är det en sådan dag när känslor vaknar till liv och spritter likt yra fiskar i en solvarm damm och jag vill ta med en filt, en flaska vitt vin och gå ut till en sommaräng och pussas på någon som jag tycker om.

En sommaräng, gärna lite avskilt.

Vitt vin. Inte tre flaskor men en (eller två).

Pussar. Många pussar.

Coldplay!