Oj då! Råkade köpa ny väska och nya skor på slutrean. My bad.

Godiset gav mig magont :-/

Här är några bilder från mitt sommarlov:

Me and my bejby

Jag håller i en bebbe. Ej min egen eller en random, det är min brorsdotter.

                                                     Bejbi å ja spelar minigolf.

Ett vackert träd.

Ett ogräs som bejbi prompt ville att jag skulle dokumentera med kameran.

                                                     En sur bejbi som ej vill leda sin cykel.

En skugga.

Två molnfingrar famlar efter solen.

                                                       
                                                          Ännu en skugga.

En hårdrocksfestival, ledtråd: na na na na, na na na na naaa, eh okej då, det är Europe på scen.

                                   
                                           Thor gör sig redo att slå omkring sig med sin hammare.

Så där ja.

Ni vet när någon har sagt något roligt som man har skrattat hysteriskt åt och sedan kommer man att tänka på det på pendeltåget eller på ett jobbmöte eller i kön på ICA och skrattet bara bubblar ut och man försöker att hålla det tillbaka men ju mer man försöker desto mer måste man skratta?

Varför är det så? Är det något slags förbjuden frukt-effekt?

Har haft en på visit, med anledning av det har jag tillhörande skallebang, ej orsakat av sk. "headbanging" utan av rödtjut, ehuru 3 små (ööööh... hm... nåja...) glas eftersom jag är en ytterst skötsam, rigid, from, helig och moraliskt upphöjd person.













Hahahahahaa gick ni på´t?

Jag är motsatsen till alla de adjektiv som jag räknade upp i texten ovan, låt gå för skötsam; om jag anstränger mig kan jag vara det, eller nej, jag är skötsam, fast typ motvilligt, eh... äh skit samma, nu går jag och köper godis.







.

Ord/uttryck jag avskyr:

• Kämpe, som i "han/hon är en riktig kämpe!"
• Tok-, som i "tokvarmt", "tokmycket" och "tokkåt"
• Styrkekramar
• Nakenchock
• Chiao chiao! som jag föreställer mig (läs: vet) att glättigt hurt-ytliga säljare/business suit-douchbags använder som avslutningsord vid alla telefonsamtal med polare/kolleger
• Skrika rakt ut, som i: "Mannen skrek bara rakt ut" ja? Hur skriker man annars?
• Det ligger i pajpen! (se kommentar om business-suit-douchbags ovan)
• Det är kommunicerat till kund
• Det man inte har i huvudet får man ha i benen! (kommentar överflödig)

Ord jag finner snuskiga:

• Kranskommun
• Dongel
• Annulera
• Samkväm
• Klematis

Opolitiskt korrekt

Nu tänker jag vara politiskt inkorrekt så ni känsliga kan hålla för öronen eller något.

Att gå till gymmet, fjutta i fem minuter på stegmaskinen och därefter fjutta i en minut på sju olika maskiner och avsluta med att stå och snacka - det är inte att träna!! Det enda du tränar är ditt dåliga samvete! Begrips?! Gå en runda på kontoret och gagga med kollegerna i stället för att uppta maskiner med ditt meningslösa fjuttande - det ger garanterat mer motion!

Så. Nu är jag klar, ni kan ta bort händerna från öronen.

Spooky!

                                                          Solens ljud (låter som musik!):

Som representant för barnfattigdom i nittiotalets mellanstadieskola kunde man hitta på att man exempelvis hade varit i Afrika på safari hela sommaren och rita utförliga teckningar därtill som bevis i sak. Detta mottogs dock med stark skepsis från 99 % av åhörarna under vad som kändes som lovaktiviteter-redovisningarnas inkvisition.

Med vänlig hälsning

Ett fd. fattigt barn i Sveriges mått mätt

Okej, nu är det officiellt; jag hatar ångest.

Å nej... min bloggvän...

Nu känner jag ett ännu större driv att jobba mot mitt mål för jag ska fan i mig revolutionera hela jävla psykiatrin. Vänta bara. Vänta och se. I´m comin´ to get you, you mother fuckers.

Jag har alltid stört mig på "Baloo" i Djungelboken för det finns väl för faen inga björnar i djungeln! Jag tillämpade ordspråket "Google before you speak" och jorå; det visade sig att "Baloo" är en så kallad "läppbjörn" vilket alltså är en björn som lever i djungeln. Touché google, touché.

Biologiska skeenden

Det sker intressanta saker i hettan; nyss hittade jag små vita larver i min blomkruka.

Muséevakt på ett naturhistoriskt muséeum på Bolibompa:
- Jag har åkt 149 000 000 år tillbaka i tiden och nu ska jag hoppa i havet för att hitta min sköldpadda!
Jag:
- Jag skulle inte hoppa ned i havet under juraperioden om jag vore du.
A:
- Han kan inte höra dig mamma!

- Va heter ditt mjukdjur? Min heter Karlsson.
- Min heter... eeee... Carina.

Hehehehehe, ungar!

Jehupp.

Och ute är det fullkomligt vindstilla.

För övrigt har jag gått och blivit en smula rund *RYTER!*

För övrigt II så använder ingen längre tecknet * verb * varför är det så? Va? Är det omodernt? Har det gått ur tiden? Är det inte fashionabelt? Är det töntigt? SVARA MIG FÖRIHELVETE!

Nej då. Plööööööööööö ! Ja´ måst´ till å bant´

För övrigt III så badade grannen i sin dotters uppblåsbara pool i natt, dök i den också.

Den där lättnaden som infinner sig när man befrias och ångesten löses upp i intet likt dimman när den dunstar då solen går upp, det är en svårslagen känsla.

För övrigt kommer han hem i morgon och jag känner hur glädjen lyser allt starkare inom mig för varje stund.

Min son har varit på charter en vecka med sin pappa och jag har inte riktigt varit mig själv på grund av det, jag har aldrig varit i från honom så länge förut och det påverkar hela essensen av det som är jag, det är lite som att bli amputerad, som om jag blivit av med en arm och har fantomsmärtor. Det må låta överdrivet och dramatiskt men det är så jag upplever det, min kärlek till min son överskrider och genomsyrar allt, jag är oåterkalleligen förlorad i honom och det finns ingenting som jag kan göra åt det även fast det ibland skrämmer mig för om, om något skulle hända,ja ursäkta min makabra rättframhet, men då är jag tvungen att göra slut på mig själv men det i sig skrämmer mig inte, det som skrämmer är att jag inte ska kunna besegra överlevnadsinstinkten om ni förstår hur jag menar.

Nåväl. Nog med detta muntra prat för idag! Wiiiiiiii det finns inga dåliga väder! Carpe diem! Frukt är naturens godis!

Jag har ofta mardrömmar, med ofta menar jag var och var annan natt, nästan alltid handlar det om mitt förflutna, dock är jag aldrig rädd för jag vet alltid att det är en dröm.

Är det verkligen normalt?

Den gamla portal där jag brukade husera verkar ha upphört, bloggspace, jag känner en mild irritation och en viss nostalgi, ty jag tyckte mycket om några av de cybervänner jag träffade där även om jag inte har kommunicerat via ettor och nollor med dem på flera år, vissa personer, fysiska eller platoniska, skapar ett litet avtryck i psyket som är outplånligt, det är så den mänskliga mekanismen fungerar helt enkelt.

Men världarna rulla och livet är i ständig förändring, vare sig man vill det eller inte och den mesta förändring är till det bättre och är den inte till det bättre så hoppar man av den och väntar på nästa.

Tjee-naaaaaaaaa lääge ba´rå?

Waaaazzuuuuup niggahz?

Den sista, flimmrande semesterveckan har infunnit sig, ehuru jag upplever ej någon ångest, ty min semester har varit... en mildare besvikelse, dock har jag uppskattat friheten och tiden med min son. Nu skiftar jag sinnelag mot förändringens tidsera, något måste, ska, hända, små nyfödda bollar rullar mot sina mål och jag tror nog att de ska finna mål, det jag behöver nu är tålamod och, som ni kanske vet, är jag inte världens mest tålmodiga person, det kommer att bli den största utmaningen den närmsta tiden; att idka tålamod och fokusera på målet, eller målen egentligen.

Tja, vad föreställde ni er? Jag är en sjukt envis jävel.

Till lånedatorn:
- Men din jävla anuskuk!!!

Hepp! Där fick grannarna något nytt att grunna på.

Galer för full hals medan jag dammar: "I'm so  horny, that's ok my will is good, YEAAAAA YEEEAAAH YEAAAAAA YEEEEEEEAAH YEEEEEEAAAAAAAAAAAAAAH!"

Jahaja. Se där. Balkongdörren är öppen. Hej min sons bästa väns föräldrar som har ballen nedanför! Japp. Det är något märkligt med mig, men det är så jag föredrar det.

Om ni undrar varför jag inte bloggar så mycket så är det för att datorhelvetet har brakat ihop.