"våga trängas och ta plats, även när du har mens!"

Eeeh, varför skulle jag inte våga det när jag har mens?

6, 90 kilometer. Det kompenserar i alla fall lite grann för den påse jordnötsringar som jag inmundigade igår. Innehållet i påsen alltså inte själva påsen i sig, ehuru det hade varit en mindre inbetalning på kalorikontot att äta påsen, dock ett högre uttag på bankkontot då akutvård hade blivit aktuellt

Har ni någonsin tänkt på att ljudet som uppstår när man pressar ur det sista diskmedlet ur flaskan låter som en exalterad chimpans? 

Längst fram i bussen:
- Mamma va skulle hända om bussen körde rakt in i en bil?
- Då skulle vi flyga rakt ut genom framrutan.
- Nähä, vi skulle ju hålla fast åss!
- Det skulle inte hjälpa för centrifugalkraften är så stark att inte ens den starkaste personen i välden kan hålla sig fast.
- (Begrundar informationen) Va skulle häna om vi åkte genom rutan?
- Då skulle det vara adjöss och tack för fisken!

Jag lindar inte in saker.

Njä. Den smakar som en bättre smaksatt medicin.

Redbull blåbär

Det här kan bli intressant.

Slutscenen. Vem, vem frågar jag, brukar se så magiskt förtjust ut över att ha kissat på sig? Hon försöker kanske se glad ut över den lilla hemligheten i hennes trosor, kissbindan alltså inte kisset, men hon ser bara ut som om hon har plötsligt har fått en mindre orgasm.

Morrn. Dröm: var i min mormors hus i Tranås tillsammans med min sons kompisar och deras föräldrar. Där var även min styvsyrras man samt en dåre som jag dejtade anno 2009. Styvsyrrans man och dåren satt i en loftsäng och tittade på tv, i en scen satt jag också där och tittade med dem men jag tilltalade dem inte. Klipp till slutscenen då har alla föräldrarna fått för sig att styvsyrrans man och dåren var kriminella och att jag gillar att umgås med kriminella eftersom jag satt och tittade på tv med dem i loftsängen tidigare, detta berättade en av mammorna för mig och tillade med falsk bekymran: "Det ger ju inte ett gott intryck Anna...". Jag försökte förklara för henne hur löjligt de betedde sig men hon nickade bara tveksamt och hennes man såg ut att vilja springa till de andra och berätta att jag ansåg dem vara löjliga. Därefter tog alla iskallt avstånd från mig.

En annan lång scen som tydligen var väldigt viktig var att jag hade fått finnar på ryggen.

Nu e´re fredasmyyyys, håppas inte föräldrarna stör! *hick!*

Lugn. Det är en folkis. Man måste ju bättra på ölkaggen så fort tillfälle ges.

Är ni redo? Håll i er. Jag kommer att göra ett viktigt uttalande som kommer att stoppa världen, ty allting som jag säger och gör är av yttersta vikt. Okej. Här kommer det:

Den karaktär i Simpsons som jag tycker minst om är Marge.

Ooohohohoho! Så har man 2 000 kronor att leva på tills den 27 april, spännish! Roadkill någon? Handplockad gräsmattesallad med jord till? Inte? Roadkillet lever fortfarande lite så det är puuuuur färskt! Till efterrätt blir det yrvakna skogsmyror och daggmaskspuré.

Nej då. Jag får sälja ett armband jag har. Such is life.

Lyssna på mig nu, dumkopf: du ska inte, du ska INTE lyssna på "Final cockpit recordings" hör du mig?? HÖR DU MIG??!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20532904.ab

Jaha, så nu ska man behöva vara rädd för att piloten kan vara suicidal också till råga på allt när man sitter och lyssnar på underliga metalliska ljud som kan indikera att vingarna plötsligt har lossnat.

"I would rather be healthy alone, then sick with someone else"

Och därför är dr. Phil min favorit psykiater.

Visste ni att Winston Churchill var djupt troende?

Vaken. Efter en natt av drömmar som gjort mig ledsen. Drömmar om min far och en av det undermedvetna påhittad fyllepolare till honom som hånade mig, kränkte mig, talade illa om mig och gjorde narr av mig. Även mina storebröder gjorde så i drömmen.

Ett resultat av att det undermedvetna har börjat att processa de fyra åren av vuxenmobbing och i sin genialitet klär den mina vuxenmobbare i mina fadersgestalters ansikten eftersom de som mobbade mig påminde om dem väldigt mycket i sin storhetsvansinniga arrogans och eftersom de, mina fadersgestalter, behandlade mig på ungefär samma sätt, fast mindre utstuderat.

I ett avsnitt i drömmen sa jag: "Det enda jag ville var att ha en pappa som tyckte om mig, men det blev inte så" och sedan började jag gråta. Fadern i drömmen agerade, eller snarare icke agerade, precis som på riktigt: han brydde sig inte. 

Jag ser att jag ger sken av att vara emo i detta inlägg, så är inte fallet, jag blottlägger bara min just nu pågående psykiska process. 

Så duschar iaf jag.

Hej kvinns, visst brukar ni också duscha som de gör i duschtvålreklam för kvinnor? Överlyckligt löddrar ni överflödigt in er i duschtvål med ett leende på era läppar som hade ni just vunnit 118 millar på lotto.

Alternativt tvättar ni er med duschtvålen, sensuellt och långsamt, som om duschtvålen var en älskare som använde era händer för att smeka er till extas.

Efteråt sitter ni nakna på er säng i ert helvita sovrum och ler och smeker er hud i en hel timme och njuter i meditativ extas över hudens lenhet

Det går framåt. 

Igår sålde exet och hans nya lägenheten med en vinst på en miljon. Han säger att vinsten kommer att försvinna in i huset de har köpt, men det lät svajigt.

What´s it to me?

Jag skulle ha bott kvar i lägenheten och han skulle ha flyttat ut, det är vad jag anser, men där och då ville jag bara bort och starta mitt nya liv så fort som möjligt, men nu grämer detta mig.

En liten dr. Phil i mitt huvud säger att det är helt meningslöst att grämas över detta eftersom jag varken kan spola tillbaka tiden eller göra någonting annat för att ändra situationen. Det jag har att välja mellan är att låta mig förtäras av bitterhet eller att acceptera faktum, släppa och gå vidare.

Vilket av alternativen gör mig glad? Det var en retorisk fråga.

Med sur morgonhälsning.

Hej hej från min nya dator!

Jag älskar känslan som uppstår när man med andra människor bevittnar en krissituation, jag älskar naturligtvis inte själva krisen i sig, det jag älskar är att den tar fram det allra bästa i människor och skapar en omedelbar mänsklig samhörighet mellan främmande människor, som om vi plötsligt tillhörde samma stam, det gör mig rörd.

Det brinner i min sons skola, detta ser jag från min balkong.

Han ljuger om runk!!!

Here we go again!

Så där ja.

Och jag menar inte skum på ett trevligt sätt.

Hej där. Genomgår ett ofrivilligt medicinstopp på grund av en miss i kommunikationen. Känner mig jävligt skum ska ni veta.

Va i h...!?

I can´t be with you... right now.

Aahahahaha! Jupp. 

Idag är det den första dagen sedan början av februari då den sista grova kränkningen ägde rum, som jag känner mig lätt till sinnes. Jag har 9 månader framför mig med full lön och inget arbete. Det känns mjukt som bomull i själen. Bomull! Är ni inte med i facket: gå med! Och var inte rädda för att stå upp och kräva åtgärder om någon behandlar er illa, det är otroligt påfrestande att stå ensam mot en stor stark Arbetsgivare men om ingen någonsin gör det så kommer de att fortsätta att agera maktgalna småpåvar och vips! är vi tillbaka på 1800-talet när man fick stå med mössan i hand inför patron och erhöll betalning i form av brännvin.

Okej så långt kanske det inte går, men man vet å andra sidan aldrig.

Mäh! Blev det inte mer än så? *BESVIKEN*

Att se månen långsamt träda fram över solen ger en sällsam, svindlande känsla av universell art då en plötsligt blir handfast medveten om att det faktiskt finns en främmande och oändlig rymd där ute där planeter, månar och stjärnor rör sig i all sin ofattbara storhet medan vi små små myror utför våra vardagliga sysslor på den lilla blå planeten som funnes det ingenting annat.

Jag kom på att man kan använda gamla fotonegativ som skydd för ögonen när man tittar på solen, den är ju, som jag tidigare lämnat upplysning om, 15 000 000 grader varm och utstrålar en sådan stark energi i form av fotoner att det bränner sönder näthinnan på en om man tittar på den i mer än några sekunder.

35 minuter kvar tills solförmörkelsen börjar. Naturligtvis är det molnigt. Go figure.

Hejs kiddos, jag har blivit utköpt á 9 månader.

Det finns således kompromissad rättvisa i världen.

*hjular baklänges*

Jag och min mor kallar drycken vin för "Spökdricka". Jag finner detta am(o)userande.

Fattar ni? Amouserande? Mousserande? Roligt va? Jag sa: R O L I G T  V A ? ? ! 

Nähä. Skit i det då. Min storhet som komiker har gått er huvudlöst förbi. Skyll er själva.

Vad är det förresten för jävla spån som inte vill vaccinera sina barn?? IDIOTIN!

Kom inte med något gnäll sedan när era barn där i tuberkulos bara!

Jag har långsamt anpassat mig till min nya tillvaro. Människan är i sanning ett anpassningsbart djur. Jag stiger upp klockan sju och gör frukost, där efter väcker jag min son och ser till att han klär sig, äter, borstar tänderna och alla andra morgonbestyr som hör till. Därefter följer jag honom till skolan. När jag kommer hem sover jag oftast 2 timmar. Om det är måndag, onsdag eller fredag går jag ut med min vän och joggar klockan 12. Sedan äter jag lunch. Städar. Skrotar omkring. Tittar på "Det Okända". Klockan 15 hämtar jag min son i skolan. Han leker sedan med sina kompisar som bor i samma hus som oss med stopp för middag klockan 17:30, för att sedan komma in för kvällen 18:30. Då spelar vi spel som exempelvis Memory eller Plockepinn, eller leker med modellera, eller ser en barnfilm. Så går han och lägger sig klockan 20 och jag stannar uppe och tittar på TV, ser dokumentärer på nätet eller läser böcker tills jag går till sängs vid 23.

Det är en ganska bekväm tillvaro, ehuru jag föredrar att förvärvsarbeta, men efter den långa tid av förnedring som jag har utsatts för så accepterar jag status quo.

Förhandlingar har inletts.

Nu är det spännande grejer på gång!

Ja venne, men det är inte alla som lyckas med att få sin psykolog att få tårar i ögonen.

Och the wonderful joys of being me!

Hej barn. Dagen idag är den första dagen som börjar utan panikångest. Wiii.

15 grader varmt? The world is getting seriously fucked up.

Oh the wonderful joys of life.

Dagens panikångestattack - check!

Nåja. Man får försöka att vara glad för att man inte är en fattig, bortgift kvinna i Bangladesh. Fy fan vilket helvete. Stackars människor.

Den bländar mig just nu genom fönstret. Vinka till solen barn. Var inte rädda, gå fram och vinka. Se så. Säg: "hej hej solen". Här, ge den en banan också, det tycker den om. Nej då den bits inte den är snäll, titta hur fint den sitter där på horisonten. Gå fram nu, så går vi och köper en glass sedan.





Ja. Jag är sinnes. Rubbad.

Hej. jag hade fel om hur varmt det är på solen. jag vet att ni har legat vakna om nätterna och stört er på detta, därför berättar jag nu att det inte är 6 000 grader varmt på solen, det är femton miljoner grader varmt. 15 000 000. Hej då.

Se, vilket vackert armband jag fick för att jag fyllt år.

Nu kan ni sluta grubbla! Den genomsnittliga penislängden har genom forskning fastställts till 13,2 centimeter. STOPPA PRESSARNA!

Nu har min son kopplat på sina 3 pratande, mekaniska hamstrar. Wonderbar.

Calm down. Jag har allt under kontroll. Jag bara berättar hur fint det kan kännas ibland, när man har blivit utsatt för så kallad "kränkande särbehandling" a.k.a mobbing.

Den där underbara stunden innan panikångestattacken bryter ut - aaaaaaaaaaaaah! Som att promenera på en tunn, tunn ishinna intill vansinnet. Den ultravioletta skönheten i att känna att nu, det är nu jag "tappar det" som det så modernt heter. Mmm. Finns inget bättre. Ljuvligheten.

Hejsan. Ni läser text skriven av en sjukskriven. En månad fick jag. Till att börja med. Det känns så skönt. Och konstigt. Och skönt. Sa jag att det känns skönt?

Ännu en dag har randats. Solen bryr sig som bekant inte ett skit om människornas bekymmer, varför skulle den? Den är blott ett klot bestående av 6000 grader varmt väte. 

Tjena. Har ni reflekterat över er dagliga tandvård och hur ni ska underlätta den dagliga skötseln av era tänder?

Bra. Det har V6 också tänkt på.

Ja, jag älskar att håna reklamfilmer.

Den som vore en katt ändå.

Mindfuck

En scen som har etsat sig fast i mitt medvetande för evigt är från filmen Poltergeist som jag råkade se när jag var 11 år; när flickan sitter framför TV:n och pratar med gastarna och sedan säger hon
"They´re here!", det mindfuckade mig i flera veckor.

Många kvinnor upplever att fuktgivande produkter tynger ned håret.

Ja. Det upplever jag ofta. Denna upplevelse.

Ni vet den där reklamen för Pierre Robert trosor som går på TV nu? Alltså jag vet inte men brukar ni vakna å ba: nu vill jag hänga knäveck från min stång som jag har i sovrummet!

?

Inte jag heller.

.

En bitter trollkonas dravel. Min nya bloggrubrik?

Jag tänker att det inte är jag som ska sitta här och skämmas. Jag har inte gjort något fel. Jag har gjort så gott jag har kunnat i en plågsam situation som de flesta inte skulle stå ut i längre än några timmar och jag har dessutom behandlat alla omkring mig med respekt.

Ändå skäms jag. Varför? För att jag visar mig "svag"? Varför får alla andra vara svaga utom jag? Varför får inte jag fly undan? Varför ska jag utsätta mig själv för orimliga scenarion? Jag har väl lika stor rätt att inte orka som alla andra? Om folk kan bli sjukskrivna till höger och vänster på grunder så lösa som "Jag blev så besviken för att drömjobbet inte visade sig vara det jag hade förväntat mig"?

Ja. jag hakade upp mig rejält på det där för jag bara BU-HU.

Nej! Det är ingen tävling etcetera men... kom the fucking igen...

Förlåt. Förlåt så mycket. Jag ska vara ödmjuk. En jävla bajskorv kommenterade ett inlägg på min FB en gång och skrev ironiskt; "Du är lika klädsamt ödmjuk som alltid". Jävla stropp!

Just ja. Ödmjuk var det. Jag ska börja bete mig så som normen kräver, jag skall producera klyschor på min FB, rosa och glittrande bilder med fyrtiotusen hjärtan och hoppande smileys och det ska stå saker som "Fånga dagen, i morgon är det en annan dag!" och "Det är alltid som mörkast innan gryningen!" och "Frukt är naturens godis och därför är alla är vackra på insidan!" och "var som en spindel; med åtta ögon öppna ser du världens mångfald!" och "Bönsyrsehonan äter upp sin make efter parningen - kärleken och livet fortgår genom osjälviska handlingar så som att låta sig bli uppäten med potatis och sås, gärna med en grönsallad till och glöm inte att salta och peppra din uppoffring liksom universum saltar oss med kärlekens ljus!!" och "Var dig själv! Ingen annan vill vara du!" och "Tänk som en utter; var positiv, den största stocken är den tyngsta av en orsak och håller floden stången!" och "Efter regn kommer solsken! Tapirer deppar inte! Skyarna är deras SSRI - le, le som en tapir! Ta emot livet ty Tapirens hovar har klapprat mot underlaget i miljontals år och kommer att fortsätta att klappra till tidens ände!"

Åååå-kej. Där flippade det.

It has finally happened, you´ve lost your mind.

Homer har skaffat en parabolantenn vilket gör att han och Bart sitter och tittar på TV dygnet runt. Bart ska ha ett prov i skolan. Då flippar han ur (ut?) och tror att provet är en fjärrkontroll med vilken han förvandlar sina klasskamrater till TV-karaktärer och clownen nedan uppenbarar sig och säger,  lyckligt, som om det vore något som Bart hade längtat efter under en lång tid: "It has finally happened Bart, you´ve lost your mind." Tyvärr hittade jag ingen snutt där clownen fanns med, bara den efterföljande dansen.

Jag fann det mycket roligt och ville därför delge er detta. Och här sitter ni och läser detta meningslösa dravel - gå ut och lev i stället!

Sagan om situps-roller

Jag spenderar min tid genom att bevittna den ena reklamfilmen efter den andra. Reklamfilmer om diverse olika och mycket märkliga träningsredskap. Köper folk verkligen sådant? Jag minns en gång för länge sedan, det måste ha varit säg... hmmm... 11 år sedan och min dåvarande sambo tillika min sons pappa beställde en sådan maskin som de gör reklam för på TV. Den var blå och hade en hjulliknande mekanik i mitten vilken hölls på plats av 2 handtag. Man skulle hålla i dessa handtag och genom att rulla på hjulet skulle man utföra en slags omvänd situp. Så här såg den ut:

Jag var väl inte särskilt ödmjuk när jag undrade varför i det lilla helvetet han skulle betala 600 spänn för den där skitsaken, jag sa att han aldrig skulle komma att använda den. Han köpte den ändå. Den kom. Han använde den. En gång.

Jag frågar honom fortfarande om han använder sin situps-maskin. Det roar mig stort att ställa den frågan. Det är som ett ständigt pågående skämt. Jag blir lite glad över att veta att den fortfarande ligger där under sängen. Den muntrar upp mig.

Det känns mycket konstigt. Jag har aldrig uteblivit förut. I stället har jag stått ut med den ena kränkande situationen efter den andra. Till vilken nytta? Men jag antar att det var en läxa i livets skola som jag tvunget måste genomföra, en lektion, if you will.

Nu börjar jag att låta som Marcus Birro. Jag slutar genast.

God morgon. I natt drömde jag att två aggressiva kamphundar (vet inte vad rasen heter) terroriserade mig. De satt och tittade på mig med onda ögon och så fort som jag gjorde minsta rörelse eller talade så attackerade de mig, bet mig och höll mig fast. Det fanns andra människor i rummet men hundarna var bara intresserade av att bevaka och trakassera mig, ingen annan.

Du undermedvetna? Du är lysande i din symbolik, jag vet precis vilka personer de två hundarna skulle representera.

Jag sitter i min soffa. Jag lyssnar på ljudet av regnet som stänker på min fönsterbräda. Jag starrbligar på The Amazing race. Jag fruktar morgondagen. Men mest av allt fruktar jag att jag inte ska få bli sjukskriven. Jag tar en till klunk av det kvarvarande vinet, likt den alkoholist jag är. Nej då. Jag dömer mig själv för hårt. Nu hoppar de bungy jump på The amazing Race. Jag skulle aldrig kunna göra det. Jag drömmer mardrömmar om att jag befinner mig på höga höjder. Tidigare såg jag en film om månlandningen. Alla astronauterna har blivit djupt troende efter sin rymdfärd. det finner jag anmärkningsvärt.

Trivialiteten.