2016-08-13

En pusselbit

När jag började arbeta på Kommunen så gick jag under samma villfarelse som majoriteten av befolkningen, de av oss som ej är särskilt insatta i politik etcetera, verkar gå under; att kommunpolitiker är utbildade heltidspolitiker, skolade i just de frågor som de är satta att bestämma över.

Detta visade sig vara fel. Kommunpolitiker är fritidspolitiker och det finns en hierarki i kommunernas nämnder där den mest värda ligger högst upp och det är ju så klart Kommunstyrelsen, sedan kommer de andra nämnderna i fallande ordning och i de nämnder som befinner sig längst ned på stegen, det är där man hittar de fritidspolitiker som blivit över; folk som vill engagera sig politiskt men som inte riktigt vet varför eller vad de vill engagera sig i, de vill bara vara med där det bestäms och få känna känslan av att de är viktiga och betydelsefulla personer med en form av makt, ofta har de heller inte tillräckligt med kunskap eller kapacitet för ändamålet.

De som satt i min nämnd var en samling av detta "bottenskrap" och jag kan ärligt räkna på min ena hands fingrar vilka personer som var där för att bestämma på riktigt och som var insatta, informerade och medvetna, resten var där bara för att höra sin egen röst mala, oftast om saker som inte hade någonting med sakfrågan att göra, det kunde handla om något så betydelselöst som en meningsbyggnad i en text om en remiss rörande bidrag för staketbygge, typ, de pratade för pratandets skull, för att visa att de minsann hängde med i det som hände, de hade ju för guds skull identifierat den där felaktiga grammatiken i tjänsteskrivelsen och de hade även identifierat boven bakom denna ohyggligt skamliga och katastrofala fadäs: nämligen jag, således kunde de gotta sig och känna sig intelligenta och skarpsinnade, för det fanns alltid och äntligen en i rummet som var dummare än de själva och nu kunde de få utlopp för sin enastående intelligens och äntligen slippa strålkastarljuset från den förvisso mycket intelligenta men arroganta, hätska, otrevliga, härskartekniska, nedvärderande ordföranden.

Jag tror att detta var en av pusselbitarna i den kränkande särbehandlingen.