Apropå att småhändelser, eller icke-händelser, kan trigga en ångestexplosion:
igår när jag var ute med hunden så ringde mobilen, jag höll just på med att avstyra den lilla mördarmaskinen från att flyga på två andra hundar,därför kunde jag inte svara just då, när jag sedan tittade på numret och sökte på det så fann jag att det var från min kommun, alltså inte den kommun där jag blev utsatt för kränkande särbehandling, utan från den kommun i vilken jag är bosatt.
Detta gav orsak till ett massivt ångestpåslag. Och varför då? Jo, för att jag fick för mig att jag hade blivit anmäld till socialen. Varför fick jag för mig det? Jo för att mina "logiska" ångesttankar sa att det finns ingen annan orsak för en kommun att ringa till en medborgare annat än att medborgaren i fråga har blivit anmäld till socialen, det begriper väl varenda människa! Men varför skulle jag ha blivit anmäld? Ja ångesttankarna kunde minsann rabbla upp minst 20 orsaker därtill och samtidigt beskäftigt påpeka att det absolut inte kunde vara så att någon på kommunen har sett mitt CV på Arbetsförmedlingens hemsida eller blivit tipsad av Arbetsförmedlingen om att jag har lämpliga meriter för kommunkontorsarbete, det kunde heller inte vara så att de ringde för att fråga om min son ska gå på fritids eller ej med tanke på att skolan hade sökt mig två gånger för att fråga just det i och med att det har blivit något fel när min sons pappa anmält ledighet till fritidset så att de är under uppfattningen att min son ska vara på fritids på sin fars vecka.
Och så vidare i en oändlig tankeloop.
Stresströskel: 0 cm. hög.