Jag fick mitt svar på vem som låg bakom det hemliga numret; det var SÖS som ville meddela mig att jag har fått en tid för röntgen och ultraljud av det mysterium som är min västra hand och dess fixerade tumme.

Gunilla Persson från Svenska Hollywoodfruar har ett monumentalt ego och en mikroskopisk självinsikt. Jag har ett mikroskopiskt ego och en monumental självinsikt. Det skulle verkligen göra mig gott med en åtminstone halverad självinsikt, men det egentliga spörsmålet är väl huruvida min självinsikt verkligen är självinsikt och inte självkritik.

Ju längre in i denna roman jag kommer, desto starkare känner jag att Strindberg var ett riktigt stort rövhål.

Stoppa Donald innan det är för sent.

Kan ingen stoppa den här dåren?

                                        Och vad är det för några som röstar på honom?!

Visst; det amerikanska folket rapporteras vara missnöjda med politiken men att rösta på den här galningen vore som att bränna ned skolan för att man är missnöjd med undervisningsmetodiken.

Varför tar jag inte bort Lina från min blogglista?
Därför att det vore att erkänna att hon är död.
Om länken ligger kvar där den ligger så känns det som om hon fortfarande finns kvar, som om hon blott har gjort ett blogguppehåll, som om hon kanske är på semester och snart kommer tillbaka, men hon är på en resa som man aldrig återvänder ifrån.
Ändå förmår jag inte ta bort den.
Varje gång som jag sorterar i listan stannar mitt pekfinger i luften över namnet "Lina", tvekande, som om jag väntar på något som jag egentligen, innerst inne vet aldrig kommer att inträffa. Sedan klickar jag mig kvickt därifrån.
Medvetandets kapacitet till självbedrägeri är mäktigt.

När man vaknar efter att ha sovit i 12 timmar och känner sig typ bakfull, varför är det så?

Se, I otrogne, följden av en hund och en pojkes ogudaktiga framfart över mina fönsterrutor. Likt Adramelech har de smetat med sina fettiga fingrar och sin våta nos över det oskuldsfulla glasets sköra yta, nu glänser frukten av deras synder likt eldarna i Gehenna.

Någon fånig reklam för rengöringsmedel i en TV nära dig: "Hejdå smuts, hejdå oro"

Hejdå oro? Varför är han orolig? Är han smutsfobiker? Tror han att smutsen ska attackera honom? Är smuts för honom vad en avfyrad kärnvapenmissil är för en intet ont anande besökande farkost från yttre rymden?

Revolt. Njä.

Nej. Den är inte lika bra som de andra två, den saknar schwunget, det är som om hon tappade stinget och kände en plikt snarare än en glöd att skriva ett avslut på berättelsen. Trist.

Let's Stess!

I ett sms till min vän:

(Melodi: Let's Dance, David Bowie)

Let's hang!
Put on your angxt shoes and dance the blues
Lets panic!
Under the Stesslight, the serious Stesslight!
And if you say freak, I'll freak with you
If you say choke, we'll choke
Because my love for angxt
Would break a Stess in two
If it would fall
Into my mouth
And melt there like a flower

Mitt undermedvetna har fördomar om homosexuella män

Jag drömde att jag var med i någon form av grupp i någon form av dokusåpa och på slutet så ville en av killarna som var homosexuell ge oss avskedsgåvor, så han gav de andra varsin stor, fluffig, rosa fjäderpäls, han gav till alla utom till en tjej och mig, och så sa han: "Tack för att jag fick lära känna er och jag vill ge er det här för att visa hur mycket jag gillar er" och så började han gå iväg, de andra blev generade för att han hade glömt mig och den andra tjejen och då stannade han till och sa "Ööööh just ja..." och så rotade han fram ett diadem med glitter och rosetter på ur sin väska och gav det till henne "Jag glömde ju dig..." sa han men det var uppenbart att han inte alls hade köpt diademet till henne utan bara kände sig skuldmedveten i stunden för att ha negligerat henne, sedan gick han och de andra skingrades och kvar stod jag och kände mig otroligt ledsen, osynlig, och sårad, utan värde.

Skilsmässhotellet eller vad det heter, på TV 7, alltså... hur orkar folk bråka om fucking köksstolar? Vad gäller husvärde etcetera - visst - men orka strida om bordslampor?

Ja; din partner har sårat dig, din partner kanske till och med har kränkt dig och gjort dig illa, men nu sitter ni och ska dela upp ert materiella liv och era barn får sitta och höra på när ni för krig över fruktfat?

Jag personligen är kanske ovanligt icke fäst vid saker, för jag var typ: ta ditt jävla fruktfat och dra, jag bryr mig inte ett skit över vem som får potatisstickan; du äter ju inte ens potatis, men ta den, gör vad du vill med den, jag är inte intresserad av det, det enda som intresserar mig är att vårt barn får ha oss båda två, och att vi båda två supportar varandras relation till vårt barn, sedan kan porslinet, potatisstickan och köksstolarna brinna upp vad mig anbelangar.

De där match.com-träffarna, alltså, förstå vilken hästmarknad! Alla dömer alla utifrån vikt, längd och tändernas kvalité, en veritabel normsammankomst där alla har kaninpuls av stress för att passa in och vara normala och ha rätt kläder, rätt jobb, rätt liv, rätt status, gud jag får ångest bara jag tänker på det. Jag får nästan lust att gå på en sådan träff, iklädd mina gamla säckiga mjukbrallor med ett storpack Sertralin i ena handen och en påse grill i den andra å ba: RAAAAAAP! Är det här den här jävla träffen är elläh? *prutt*

Jag tror att jag skulle få mången dejt erbjudanden, tror inte ni det?

Sisyfos

Vid ångest (och nu snackar jag inte oj-glömde-jag-att-stänga-av-spisen-ångest, icke att förakta, ehuru ångest förekommer på alla skalor och alla och envar utgår från sin egen ångestpunkt vilken icke går att jämföra, eller tävla om, i jämförelse med någon annan ångestupplevelse, var och en har att njuta av sin egen ångesterfarenhet) är jag den mest ensamma människan i världen; missförstådd, äcklig, ointelligent, motbjudande, avskyvärd, ett pinsamt skal som driver för vinden och vinden är en demonisk destruktiv kraft som skrattar medan den dekonstruerar vasen som är jag, medan jag, likt den desperata idiot som jag är, fortsätter med att försöka klistra ihop mig själv, dag efter dag, natt efter natt, ögonblick efter ögonblick, men jag lyckas aldrig riktigt med konstruktionen: det blir alltid något fel; en rätt del blir limmad vid en felaktig del, något sticker ut där det borde vara jämnt, en spricka leder till ett mos av skärvor som leder till basen av vad det nu var från början och resultatet ser inte ut som en vas längre, när det är färdigt, men det är, något.

Sedan kommer herr Ångest och pulveriserar min installation. Igen och igen.

Vad är poängen med det? Vad vill han mig? Varför låter han mig inte vara ifred?

Han ler under mjugg och svarar inte.

Jag får en känsla av att svaret bor hos mig själv; det har någonting med vasen att göra, jag har bara inte listat ut sambandet ännu.

Den ser ut som om den är akut bajsnödig när den går.

Känner ni sådan lycka när ni dricker Coca cola? Inte jag heller. 

Om den vore preppad med Stesolid så, kanske.

pälsvän

Den här damen har listat ut att när min telefon ringer så innebär det högst troligen att det är någon som kommer; någon ringer på porttelefonen där nere, och då far hon opp med huvudet och morrar, för att varna och beskydda mig från denna någon som kommer, och det är något av det finaste som någon har gjort för mig någonsin.

Föräldrar - reagera!

Barnen i Tierp kommer att bli fundamentalistiska muslimer och ansluta sig till IS!!!!!! REAGERA! Gör något för att förhindra detta fruktansvärda som påtvingas våra oskyldiga, blonda, vikingaögda barn! Stoppa detta innan det är FÖR SENT!!!! Bilda en lynchmobb och skinnflå lunchtanterna på torget!!!!!Låt inte ondskans axelmakter få verka i det tysta, bland våra allra mest försvarslösa medborgare! S N Ä L L A ! ! ! !

"Vem vet mest": ...och sist men inte minst bland dagens tävlare har vi Anna! En deprimerad, arbetslös nobody från Upplands Väsby som gillar att läsa förundersökningsprotokoll från vidriga mord och titta på youtube-musikvideos och gråta!

Lugn. JAG DRIVER.

Eller...??

Närå.

Jorå.

Äh! Tyst!

Jag fann mig själv i soffan nyss, författandes en kommentar på Madonnas instagram. Man ba: va?

Ja ba: ja! Nu kommer jag och Madonna att bli bff's! Hon kommer att bjuda in mig till sitt hem och låta hämta mig i sitt privata jetplan och jag kommer genom detta att bli en upphöjd Hollywoodpersonlighet, rik, berömd, omtalad.

Man ba: nej.

Nejrå.

Eller...???