Plötslig ostbågscraving.
2016-08-13
Om du inte kan tänka på dina tankar så kan jag tänka på att du tänker på mina.
Nu har gårdsmaffian stormöte där ute. De sitter i klunga över sina kaffekoppar och göder varandras bekräftelsebehov genom att tala illa om allt och alla som inte ingår i deras väl utvalda grupp av supremitet. De iakttar i tystnad med stickande ögon. Iakttar och dömer.
Men jag bryr mig inte.
Nej det där var lögn, för om jag inte brydde mig på riktigt då skulle jag ju inte sitta här och författa en text om det, eller hur?
Jag bryr mig på så sätt att det är en obehaglig situation att möta denna tystnad och dessa blickar varje gång som jag går ut genom min port, det är en liten stressfaktor, vidare bryr jag mig på så sätt att det är så väldigt fånigt, en grupp fullvuxna människor har valt ut varandra till att stå över gårdens övriga kreti och pleti som gör allting fel enligt deras mått mätt och de begriper inte själva det infantila i det.
Jag har läst någonstans att intelligens kan mätas i hur många steg som man kan ta ut ifrån sina egna tankar, det vill säga om man har förmågan att kunna tänka på sina egna tankar "utifrån", analysera dem och utvärdera dem och sedan tänka på de tankarna, och så vidare.
Somliga är inte skapta på så vis att de har möjlighet att göra så, tänka på sina egna tankar i flera steg och ur flera synvinklar. Det är ofta sådana som bildar gårdsmaffia.
Nu låter det som om jag själv anser mig vara suprem, hahahahaha, det gör jag verkligen inte, snarare tvärt om, jag är däremot ute och far efter en förklaring till detta beteende som en del ägnar sin tid åt, för att det intresserar mig. Jag inser ju att om man inte har kapacitet att tänka på sina egna tankar, då kan man ju inte rå för det, men är det en ursäkt för att kunna bete sig lågt och larvigt? Nej. Men det är en förklaring.
Men jag bryr mig inte.
Nej det där var lögn, för om jag inte brydde mig på riktigt då skulle jag ju inte sitta här och författa en text om det, eller hur?
Jag bryr mig på så sätt att det är en obehaglig situation att möta denna tystnad och dessa blickar varje gång som jag går ut genom min port, det är en liten stressfaktor, vidare bryr jag mig på så sätt att det är så väldigt fånigt, en grupp fullvuxna människor har valt ut varandra till att stå över gårdens övriga kreti och pleti som gör allting fel enligt deras mått mätt och de begriper inte själva det infantila i det.
Jag har läst någonstans att intelligens kan mätas i hur många steg som man kan ta ut ifrån sina egna tankar, det vill säga om man har förmågan att kunna tänka på sina egna tankar "utifrån", analysera dem och utvärdera dem och sedan tänka på de tankarna, och så vidare.
Somliga är inte skapta på så vis att de har möjlighet att göra så, tänka på sina egna tankar i flera steg och ur flera synvinklar. Det är ofta sådana som bildar gårdsmaffia.
Nu låter det som om jag själv anser mig vara suprem, hahahahaha, det gör jag verkligen inte, snarare tvärt om, jag är däremot ute och far efter en förklaring till detta beteende som en del ägnar sin tid åt, för att det intresserar mig. Jag inser ju att om man inte har kapacitet att tänka på sina egna tankar, då kan man ju inte rå för det, men är det en ursäkt för att kunna bete sig lågt och larvigt? Nej. Men det är en förklaring.
Mysteriet med dammsugen.
De stora enigmat; dammsugen. E den snäll eller e den dum? Å framför allt; va vill den? Vill den leka eller attackerar den flickan? Å varfö låter den så kånstit?
En pusselbit
När jag började arbeta på Kommunen så gick jag under samma villfarelse som majoriteten av befolkningen, de av oss som ej är särskilt insatta i politik etcetera, verkar gå under; att kommunpolitiker är utbildade heltidspolitiker, skolade i just de frågor som de är satta att bestämma över.
Detta visade sig vara fel. Kommunpolitiker är fritidspolitiker och det finns en hierarki i kommunernas nämnder där den mest värda ligger högst upp och det är ju så klart Kommunstyrelsen, sedan kommer de andra nämnderna i fallande ordning och i de nämnder som befinner sig längst ned på stegen, det är där man hittar de fritidspolitiker som blivit över; folk som vill engagera sig politiskt men som inte riktigt vet varför eller vad de vill engagera sig i, de vill bara vara med där det bestäms och få känna känslan av att de är viktiga och betydelsefulla personer med en form av makt, ofta har de heller inte tillräckligt med kunskap eller kapacitet för ändamålet.
De som satt i min nämnd var en samling av detta "bottenskrap" och jag kan ärligt räkna på min ena hands fingrar vilka personer som var där för att bestämma på riktigt och som var insatta, informerade och medvetna, resten var där bara för att höra sin egen röst mala, oftast om saker som inte hade någonting med sakfrågan att göra, det kunde handla om något så betydelselöst som en meningsbyggnad i en text om en remiss rörande bidrag för staketbygge, typ, de pratade för pratandets skull, för att visa att de minsann hängde med i det som hände, de hade ju för guds skull identifierat den där felaktiga grammatiken i tjänsteskrivelsen och de hade även identifierat boven bakom denna ohyggligt skamliga och katastrofala fadäs: nämligen jag, således kunde de gotta sig och känna sig intelligenta och skarpsinnade, för det fanns alltid och äntligen en i rummet som var dummare än de själva och nu kunde de få utlopp för sin enastående intelligens och äntligen slippa strålkastarljuset från den förvisso mycket intelligenta men arroganta, hätska, otrevliga, härskartekniska, nedvärderande ordföranden.
Jag tror att detta var en av pusselbitarna i den kränkande särbehandlingen.
Detta visade sig vara fel. Kommunpolitiker är fritidspolitiker och det finns en hierarki i kommunernas nämnder där den mest värda ligger högst upp och det är ju så klart Kommunstyrelsen, sedan kommer de andra nämnderna i fallande ordning och i de nämnder som befinner sig längst ned på stegen, det är där man hittar de fritidspolitiker som blivit över; folk som vill engagera sig politiskt men som inte riktigt vet varför eller vad de vill engagera sig i, de vill bara vara med där det bestäms och få känna känslan av att de är viktiga och betydelsefulla personer med en form av makt, ofta har de heller inte tillräckligt med kunskap eller kapacitet för ändamålet.
De som satt i min nämnd var en samling av detta "bottenskrap" och jag kan ärligt räkna på min ena hands fingrar vilka personer som var där för att bestämma på riktigt och som var insatta, informerade och medvetna, resten var där bara för att höra sin egen röst mala, oftast om saker som inte hade någonting med sakfrågan att göra, det kunde handla om något så betydelselöst som en meningsbyggnad i en text om en remiss rörande bidrag för staketbygge, typ, de pratade för pratandets skull, för att visa att de minsann hängde med i det som hände, de hade ju för guds skull identifierat den där felaktiga grammatiken i tjänsteskrivelsen och de hade även identifierat boven bakom denna ohyggligt skamliga och katastrofala fadäs: nämligen jag, således kunde de gotta sig och känna sig intelligenta och skarpsinnade, för det fanns alltid och äntligen en i rummet som var dummare än de själva och nu kunde de få utlopp för sin enastående intelligens och äntligen slippa strålkastarljuset från den förvisso mycket intelligenta men arroganta, hätska, otrevliga, härskartekniska, nedvärderande ordföranden.
Jag tror att detta var en av pusselbitarna i den kränkande särbehandlingen.
Det här med facebook...
Vissa tar facebook på blodigt allvar, de håller noga koll på vem som lajkar och vem som inte lajkar, vem som kommenterar på enligt dem rätt sätt vilket ofta, för dessa personer, innebär fyrtioelva hjärtsmileys, att inte lajka en kommentar skriven av en sådan person tolkas som en stor förolämpning; en egoistisk uppvisning av total frånvaro av hyfs, de håller också noga koll på vem som addar vem och varför samt vilken relation de har till varandra och det allra största brottet man kan göra enligt dem är att någon defriendar, detta är i nivå med när Judas Iskariot gav Jesus en kyss innan soldaterna arresterade honom i Getsemaneparken, arresterade Jesus alltså, inte Judas.
Andra ser facebook som något mindre allvarligt, som en internetsida där man kommunicerar via digital text och bild snarare än en konkret verklighet, frånvaro av lajks betyder inte någonting särskilt, ett defriendande är trist men uppbringar ingen större reaktion än ett ryckande på axlarna, en kommentar utan hjärtsmileys eller glada, hoppande gubbar är bara en kommentar, etcetera.
När dessa två facebooktyper interagerar, kan det uppstå stora kontroverser emedan den ena sitter och räknar och analyserar och håller reda på facebookhyfs och den andra bara skriver eller är tyst utan att reflektera över andras oskrivna regler, det kan leda till infernaliskt infekterade konflikter.
Så som det gjorde mellan mig och en-viss-person.
2016-08-12
Dagens göromål: tvätta fejset och möjligtvis införskaffa jordnötsringar. Kanske.
Alternativet; stirra ut genom fönstret och tänka på alla fel som jag har begått.
Vilket val känns mer positivt? Jordnötsringarna. Men det måste vara Estrellas, detta är av ytterst betydande vikt, det kan inte vara OLW's, OLW's jordnötsringar är ett skämt, en skymf mot mänskligheten!!
*hytter nävarna i luften och stirrar med Hitlerblick*
Alternativet; stirra ut genom fönstret och tänka på alla fel som jag har begått.
Vilket val känns mer positivt? Jordnötsringarna. Men det måste vara Estrellas, detta är av ytterst betydande vikt, det kan inte vara OLW's, OLW's jordnötsringar är ett skämt, en skymf mot mänskligheten!!
*hytter nävarna i luften och stirrar med Hitlerblick*
Idiotin!
Under andra världskriget dog ungefär 60 miljoner människor. Smaka på det. Sextio miljoner.
Vi bor på en liten, skör, blå boll som färdas i 800 000 kilometer i timmen i ett kolsvart, oändligt ingenting, skyddade mot den giftiga evigheten av endast ett tunt lager luft.
Och så massmördar vi varandra, 60 000 000 st. i taget.
Vilken enastående idioti!
2016-08-11
Stresströskel obefintlig
Apropå att småhändelser, eller icke-händelser, kan trigga en ångestexplosion:
igår när jag var ute med hunden så ringde mobilen, jag höll just på med att avstyra den lilla mördarmaskinen från att flyga på två andra hundar,därför kunde jag inte svara just då, när jag sedan tittade på numret och sökte på det så fann jag att det var från min kommun, alltså inte den kommun där jag blev utsatt för kränkande särbehandling, utan från den kommun i vilken jag är bosatt.
Detta gav orsak till ett massivt ångestpåslag. Och varför då? Jo, för att jag fick för mig att jag hade blivit anmäld till socialen. Varför fick jag för mig det? Jo för att mina "logiska" ångesttankar sa att det finns ingen annan orsak för en kommun att ringa till en medborgare annat än att medborgaren i fråga har blivit anmäld till socialen, det begriper väl varenda människa! Men varför skulle jag ha blivit anmäld? Ja ångesttankarna kunde minsann rabbla upp minst 20 orsaker därtill och samtidigt beskäftigt påpeka att det absolut inte kunde vara så att någon på kommunen har sett mitt CV på Arbetsförmedlingens hemsida eller blivit tipsad av Arbetsförmedlingen om att jag har lämpliga meriter för kommunkontorsarbete, det kunde heller inte vara så att de ringde för att fråga om min son ska gå på fritids eller ej med tanke på att skolan hade sökt mig två gånger för att fråga just det i och med att det har blivit något fel när min sons pappa anmält ledighet till fritidset så att de är under uppfattningen att min son ska vara på fritids på sin fars vecka.
Och så vidare i en oändlig tankeloop.
Stresströskel: 0 cm. hög.
igår när jag var ute med hunden så ringde mobilen, jag höll just på med att avstyra den lilla mördarmaskinen från att flyga på två andra hundar,därför kunde jag inte svara just då, när jag sedan tittade på numret och sökte på det så fann jag att det var från min kommun, alltså inte den kommun där jag blev utsatt för kränkande särbehandling, utan från den kommun i vilken jag är bosatt.
Detta gav orsak till ett massivt ångestpåslag. Och varför då? Jo, för att jag fick för mig att jag hade blivit anmäld till socialen. Varför fick jag för mig det? Jo för att mina "logiska" ångesttankar sa att det finns ingen annan orsak för en kommun att ringa till en medborgare annat än att medborgaren i fråga har blivit anmäld till socialen, det begriper väl varenda människa! Men varför skulle jag ha blivit anmäld? Ja ångesttankarna kunde minsann rabbla upp minst 20 orsaker därtill och samtidigt beskäftigt påpeka att det absolut inte kunde vara så att någon på kommunen har sett mitt CV på Arbetsförmedlingens hemsida eller blivit tipsad av Arbetsförmedlingen om att jag har lämpliga meriter för kommunkontorsarbete, det kunde heller inte vara så att de ringde för att fråga om min son ska gå på fritids eller ej med tanke på att skolan hade sökt mig två gånger för att fråga just det i och med att det har blivit något fel när min sons pappa anmält ledighet till fritidset så att de är under uppfattningen att min son ska vara på fritids på sin fars vecka.
Och så vidare i en oändlig tankeloop.
Stresströskel: 0 cm. hög.
Dag 10, den kränkande särbehandlingen inleds.
Dag 10 på kommunen, den kränkande särbehandlingen inleds.
Min rumskollega tillika sekreterare för nämd samt tillfällig sekreterare för den nämnd som jag skulle arbeta för har återkommit från sin semester. Ordföranden från min nämnd samt gruppledare för Oppositionen kommer till kontoret för att justera (skriva under) protokollet från föregående nämndmöte. De entrar rummet och min kollega presenterar mig för dem:
- Det här är Anna som precis har börjat, hon ska bli er nya nämndsekreterare.
Vi hälsar och tar i hand och de sätter sig därefter vid ett runt sidobord för att läsa och skriva under protokollet. Medan ordföranden läser innantill frågar Oppositionsledaren min kollega, märk väl; han frågar min kollega, inte mig, trots att jag sitter i rummet 2,5 meter ifrån honom;
- Har hon någon erfarenhet av att arbeta som nämndsekreterare?
Jag ser upp, häpen över att han ställer frågan till min kollega, som om jag inte existerar och jag ska just till att svara på frågan då min kollega säger:
- Nej hon har jobbat som registrator.
Gubben bevärdigar mig inte en blick utan fortsätter som om jag inte finns i rummet:
- Kunde ni inte ha anställt någon med erfarenhet av nämndarbete i stället?
Denna fråga gör mig så chockad och indignerad att jag inombords bara kan gapa i perplex förvåning; hörde jag rätt? Säger han verkligen det här?
Min kollega svarar:
- Det finns många med erfarenhet men man behöver få in nytt blod också och jag tror att det här kommer att bli jättebra.
Gubben utbrister ett misstroende "Hmpf!" och återgår till att stirra tomt framför sig i väntan på sin tur att gå igenom protokollet.
Min rumskollega tillika sekreterare för nämd samt tillfällig sekreterare för den nämnd som jag skulle arbeta för har återkommit från sin semester. Ordföranden från min nämnd samt gruppledare för Oppositionen kommer till kontoret för att justera (skriva under) protokollet från föregående nämndmöte. De entrar rummet och min kollega presenterar mig för dem:
- Det här är Anna som precis har börjat, hon ska bli er nya nämndsekreterare.
Vi hälsar och tar i hand och de sätter sig därefter vid ett runt sidobord för att läsa och skriva under protokollet. Medan ordföranden läser innantill frågar Oppositionsledaren min kollega, märk väl; han frågar min kollega, inte mig, trots att jag sitter i rummet 2,5 meter ifrån honom;
- Har hon någon erfarenhet av att arbeta som nämndsekreterare?
Jag ser upp, häpen över att han ställer frågan till min kollega, som om jag inte existerar och jag ska just till att svara på frågan då min kollega säger:
- Nej hon har jobbat som registrator.
Gubben bevärdigar mig inte en blick utan fortsätter som om jag inte finns i rummet:
- Kunde ni inte ha anställt någon med erfarenhet av nämndarbete i stället?
Denna fråga gör mig så chockad och indignerad att jag inombords bara kan gapa i perplex förvåning; hörde jag rätt? Säger han verkligen det här?
Min kollega svarar:
- Det finns många med erfarenhet men man behöver få in nytt blod också och jag tror att det här kommer att bli jättebra.
Gubben utbrister ett misstroende "Hmpf!" och återgår till att stirra tomt framför sig i väntan på sin tur att gå igenom protokollet.
2016-08-10
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)